LÅNG INTERVJU: Daniel Sundgrens kritik – förtjänar mer kredd: ”Inte ett ord efteråt”

Från att inte ha vetat om han kunde spela fotboll igen till att vara en bärande spelare i AIK:s guldstrid. Daniel Sundgren, 27, har mot alla odds slagit sig in i Solnalagets startelva igen och känner sig hundra procent inför den avgörande guldstriden. I en intervju med FD berättar han sin mentala styrka, bakslaget i somras, hur han drömmer om guld med sitt hjärtas klubb och kritiserar experterna som ger honom för lite kredd.
– Det var mycket snack om Paulinho innan matchen, efteråt var det inte ett ord. Det beror ju på något, säger han till FotbollDirekt.se.

I oktober 2017 åker Daniel Sundgren akut in till sjukhus i vad som senare konstateras vara en blodpropp i lungan.

Från ett livshotande tillstånd till att knappt orka ta sig ur sängen, orka gå i trappor, till att slå sig tillbaka in i ett guldjagande AIK. Daniel Sundgren har gått igenom mer än de flesta fotbollsspelare och att han på så kort tid tagit sig tillbaka och spelat i 16 av AIK:s 20 allsvenska matcher den här säsongen trodde ingen för bara ett halvår sedan.

När FD träffar honom under landslagsuppehållet så har det gått några dagar sedan Häcken krossades med 3-0 och Hammarby senare förlorade viktiga poäng i derbyt mot Djurgården. AIK har vunnit åtta raka matcher i Allsvenskan och marginalen ned till Hammarby har ökat till fem poäng. En skön sits att ha när laget går på uppehåll?

– Nästan lite tvärt om. Man hade hellre velat fortsätta spela matcher nu när vi har flytet uppe. Men samtidigt är det alltid bra att vila kropparna och det är kul för de som är på landslag. Nu gäller det att hålla gruppen positiv som i dag (i onsdags) ska vi ha en lagaktivitet för att komma närmare varandra. Det är viktigt inför slutspurten, säger han till FotbollDirekt.se.

Kollade du derbyt?

– Ja, det tror jag många gjorde. Derbyn är alltid kul.

Gjorde du nån piruett när Djurgården vann?

– Nja, jag brydde mig inte så mycket om resultatet om jag ska vara ärlig. Det är klart att gör vi vårt så räcker ju det. Sen är det klart att vi inte ska klaga när resultan går vår väg. Klyschigt kanske , men man kollar rnte tabellen så mycket utan kör bara vidare.

Ett tufft schema väntar med Norrköping, Hammarby och IFK Göteborg. Många spelare i AIK riskerar att missa derbyt mot Bajen vid varning mot Peking. Per Karlsson, Henok Goitom, Rasmus Lindkvist, Sebastian Larsson, Kristoffer Olsson, Enock Kofi Adu står alla på två gula kort. Daniel Sundgren står själv på tre kort och riskerar inte att missa kommande matcher.

– Först och främst är det såna matcher man vill spela. Det är tre tuffa matcher och just nu i slutet av säsongen finns inga lätta matcher. Alla krigar för topplaceringar eller att hålla sig kvar. De i mitten vill hålla sig undan och klättra mot Europaplatser. Det finns inga lätta matcher alls och om någon säger annat så stämmer det inte.

Är just varningarna något ni tänker på?

– Nej, inte personligen men det är från person till person. Kommer man i en situation i slutet av matchen och är tvungen att ta ett gult så måste man det. Vi har andra bra spelare som kan ersätta om någon blir avstängd. Jag tror inte man tänker så mycket på det, men klart att ingen vill missa ett derby.

Hur ser du på din säsong?

– Först och främst fick jag spela mittback en hel del i början. En position som jag kanske inte tycker är jättekul att spela på. Man fick en och annan gliring för sina insatser, men jag gjorde mitt bästa, och man ska ha i åtanke att vi hade tuffa matcher. En premiär (2-0 mot Dalkurd), MFF borta (1-1) och ett derby (2-0 mot Djurgården).

– Jag gjorde mitt bästa på en ovan position och då kan det bli så att man kommer snett ett par gånger. Men vi höll nollan i alla matcher utom mot MFF borta där de gjorde mål på straff.  Sen fick jag börja spela på min position och det var väl lite trögt i början, jag hade varit borta, det var svårt att komma tillbaka direkt till min form jag hade 2017. Det tog ett tag men nu känner jag att jag är där. Jag släpper inte förbi någon på min kant.

Daniel Sundgren är kritisk till att han själv och AIK:s försvar inte hyllas mer för sin starka defensiv.

– Folk som ser på fotboll borde få lite bättre syn på vad det krävs av en wingback. Det är inte bara att slå in bollar i straffområdet, det handlar också om att ta bort sin spelare. Jag har mött väldigt bra spelare som jag plockat bort helt. Niclas Eliasson, Ken Sema och Paulinho tog jag bort. Men det är ingen som nämner det.

Får du för lite kredd för att du neutraliserat motståndarnas stjärnor, tycker du?

– Ja, sånt får man aldrig höra. Det kan man själv gå runt och tänka på ibland. Man ser omgångens lag och vilka det snackas om. Det var mycket snack om Paulinho innan matchen mot oss, efteråt var det inte ett ord. Det beror ju på något och där tycker jag att folk har för dålig blick ibland.

För mycket fokus på offensiva spelare?

– Ja, vad har vi släppt in? Elva mål på 20 matcher. Per Karlsson, Alexander Milosevic och Robin Jansson ska ha alla kredd de får. Men folk glömmer andra positioner. Samtidigt har vår mittbackstrio knappt varit med i omgångens elvor heller. Vi har raderat bort nästan alla vi mött.

– Jag tycker folk måste lyfta blicken.

Under en period i somras saknades Daniel Sundgren i laget. Ett bakslag i rehabiliteringen från sin sjukdom.

– Jag fick ett bakslag i somras, jag vill inte prata om exakt vad det var, men jag fick lite komplikationer. Jag var borta två-tre matcher och det tog på mig psykiskt. Jag fick kriga mig tillbaka. Jag är jäkligt starkt mentalt och det har jag alltid varit. Försök och bryt ner mig, men jag kommer tillbaka. Nu står jag där och spelar 90 minuter och känner mig verkligen hundra procent, säger Sundgren och hyllar lagkamraterna som han närmast sig på planen.

– Seb (Larsson) och Alex (Milosevic) som jag har närmast mig pushar mig och ger mig stödet jag behöver. Det är så jäkla skönt att spela med just de två närmast mig. Allt bara flyter på med laget, alla känner varandra bra och vi har fått kontinuitet. Det är bara kul att spela och jag uppskattar varje sekund på planen. Det tror jag folk ser.

Du som har växt upp i krokarna och har en pappa (Gary) som vunnit SM-guld med AIK. Hur vore det att få lyfta pokalen i november?

– Det är klart att man drömmer om det. Farsan har ju ett så man vill ju gärna kvittera det, så slipper jag höra det hemma (skratt). Sen så tror jag att jag är den största AIK:aren i det här laget faktiskt. Född på Råsunda i princip och AIK har alltid varit det största för mig. Så att få stå där som en vinnare – det är klart att det är något man drömt om.

– Men det är en lång väg dit fortfarande. Vi har tio matcher kvar och vi kan inte sväva iväg ännu. Två poängtapp och då är lagen ikapp.