LÅNGLÄSNING – Pekar ut hetaste och kallaste allsvenska marknader

Ännu ett transferfönster har kommit halvvägs men ännu inga stora affärer. Här utser ett av Sveriges största agentnamn mest spännande marknader – samt det land han framförallt anser att allsvenska stjärnorna ska undvika.
– Bäst marknader är England, Tyskland, Frankrike och Holland. Däremot gör man i mina ögon bäst i att undvika Turkiet, annat än om det handlar om storklubbarna. För mycket strul med löner, säger Nordic Skys Per Jonsson till FotbollDirekt.se.

Januarifönstret har än så länge varit lugnt. Fram till i dag är egentligen enbart MFF-stjärnan Enock Adu såld.
Frågan är nu vad som kommer här näst och hur många stjärnor vi kommer att få se bryta upp under de närmaste veckorna? Lämna allsvenskan och i många fall göra ekonomiska klipp.

Alexander Isaks namn finns förstås framförallt på alla tidningssidor, Victor Claesson är ett annat, Häckens John Owoeri som ser ut som förlorad, liksom hur Djurgårdens Michael Olunga kan vara i farozon.

I nuläget har Sverige cirka 80 utlandsproffs runt om i världen.
Frågan är vilka marknader som kommer att vara mest gångbara i det här fönstret? I skuggan av ekonomiska klippen är blindskären många där ute i ett stort fotbolls- Europa.

Per Jonsson tillhör tillsammans med namn som Martin Dahlin och Patrick Mörk Sveriges mest inflytelserika agentnamn.

Jonsson ger här sin syn på denna pågående transferperiod som kan bli det största någonsin i svensk fotboll – om Isaks övergång till Real Madrid blir verklighet.
– För mig är namn som Isak och Claesson det hetaste i det här fönstret, säger Per Jonsson till FotbollDirekt.se och svarar på frågan om allsvenska styrelser har blivit skickligare affärsmän i dag med tanke på så många stora affärer under 2016 med främst kanske Vidar Örn Kjartansson i minnet?

Vidar Örn Kjartansson blev förra året en av allsvenskans tio dyraste affärer någonsin.

Per Jonsson fortsätter:
– Nej, det vet jag inte riktigt. Jag tror faktiskt att det ännu mer handlar om att det finns fler agenter än någonsin tidigare. Det är både bra och dåligt men det underlättar för klubbarna som får ännu större möjligheter – och skapa nätverk genom så många olika möjligheter till representanter. Men kan finnas en negativ klang i vissa länder – därför att agenter försöker få ner övergångssummor för att själva tjäna mer pengar.
– Men svenska klubbar blir själva också bättre. Oerhört viktigt att få in medel i svensk fotboll. Utländska klubbar måste lära sig att även Sverige har bra spelare och måste göra rätt för sig speciellt vad det gäller de större allsvenska namnen.

Agenten fortsätter:
– Allsvenskans status? Den är helt okej. Bilden av allsvenskan är att spelare här ändå får en bra utbildning. Det har utländska klubbar insett. Själv anser jag att vi på sikt ska kunna konkurrera med Schweiz som är en jämförbar marknad. Där är det inte ovanligt att klubbarna lyckas göra affärer på över 100 miljoner, något som ännu aldrig hänt i allsvenskan. Där ska vi kunna vara med. Vår utbildning är lika bra men inte anseendet, ännu.

En schweizisk jätte. Basels Urs Fischer under ett pågående läger nere i Marbella, Spanien.

Hur sensationellt är det egentligen om Alexander Isak faktiskt skulle ge AIK 100 miljoner?
– Det är otroligt sensationellt. Enda positionen som får en allsvensk spelare kosta så mycket är en ung anfallare. I från allsvenskan är det så. Det är osannolikt att något annat än en anfallare från allsvenskan skulle kunna ge sådana pengar.

I nuläget har Sverige cirka 80 utlandsproffs – en rättvisande mängd sett till kvalitén i svensk fotboll?
– Det är nog ganska rättvisande även om det är svårt att analysera den specifika siffran. Men man ska komma i håg att det är väldigt många som för en tynande tillvaro där ute.

– Å en sida är det, anser vi, alltid bra att komma i väg tidigt men det är skillnad på vart man kommer. Skillnad på liga och liga, Vårt bolag rekommenderar framförallt alltid England, Tyskland, Holland och Frankrike. Däremot undviker vi bland annat Turkiet om det inte handlar om storklubbarna. Historien visar solklart att det på tok för många gånger är problem med löner där. Man ska som ung inte behöva lägga energi på fel saker.

Förre Hammarbymålvakten Johannes Hopf i turkiska Genclerbirgli som haft tiotalet svenskar den senaste femårsperioden.

Utveckla Turkiet dit ju så ändå så oerhört många svenska namn gått genom åren?
– Vi har också haft spelare som kunnat gå dit men vi har inte rekommenderat det. De (spelarna) vet och vi vet – att det många gånger är strul med bland annat löner. Det är också något våra etablerade partners i Europa säger. Jag har ju själv inga spelare där.

Du tar alltså inte dina spelare till Turkiet?
– Det säger jag inte. Man ska aldrig säga aldrig. Men man får verkligen vara noga med klubb så att det är ordning och reda – och då bör man titta på de större klubbarna i Turkiet. Sedan ska man komma i håg att Turkiet inte är det enda land där löner missköts. Det kan hända även i en stor liga som Italien – men tyvärr är det ofta mer förekommande i Turkiet.

Säkraste marknader i dina ögon?
– England och Tyskland. I sådana länder är det vattentätt och ordning och reda. Och i England finns större möjligheter än bara Premier League med The Championship där möjligheterna bara växer. Bästa andraligan i hela Europa. England och Tyskland garanterar alltid vattentät juridik, lönegarantier, starka organisationer. Det gäller även länder som Holland.

Lasse Vibe gick i en storaffär från IFK Göteborg i 15-miljonersklassen till Brentford i The Championship. I dag har han cirka 7,5 -8 miljoner i årslön.

Vilken liga bör allsvenska spelare akta sig för då?
– Turkiet är en av de ligor där det erkänt är mest strul, vilket Uefa även konstaterar. Alla mina internationella kontakter aktar sig för Turkiet om det inte handlar om storklubbarna. På tok för osäkert.
– Andra har kanske bra erfarenheter men jag rekommenderar i första hand mina spelare andra marknader. Turkiska klubbar har så många prickar på sig från Uefa och jag vet hur spelare till sist inte orkar ta strid och helt enkelt kompenseras med att de släpps gratis. Den energin ska man som ung lägga på annat.

Men Turkiet är ett stort fotbollsland med flera klassiska klubbar – en liga där årslönen i snitt är 3-4 miljoner kronor.
– Absolut. Som jag har sagt. Tittar man på stora klubbar som lyckats internationellt som Galatasaray, Fenerbahçe och Besiktas så är det absolut klubbar som är positivt att gå till.

Belgien skulle också kunna betecknas som en mardrömsmarknad så många svenskar som haft det tufft där genom åren som Erik Johansson, Magnus Eriksson, Emir Kujovic och Astrit Ajdarevic?
– Visst kan man se det så. Men då är det sportsligt. Därför att det är en liga med högt anseende och klubbar som gör rätt för sig. Det kan handla lite om kulturen i Belgien och den höga klassen på ligan – och kort om tålamod från klubbar i Belgien. Men det är kvalité på fotbollen, på klubbarna och löner betalas ut i tid. Klockrent så.

Erik Johansson en stjärna i MFF och numera i FCK – men i Belgien misslyckades han som så många andra svenskar.

Men vilken marknad rekommenderar du framför alla andra om det handlar om ett första utlandskontrakt?
– Genomgående skulle jag säga Holland. Så är det historiskt för svenska spelare. Allsvenska spelare är billiga och välutbildade. Det har holländare länge sett – som Berg, Toivonen, Allbäck och Wernbloom, Erik Edman och Rasmus Elm. Den offensiva fotboll som spelas där. Man-mot-man-spelet och med hur vi spelar zon-spel i Sverige. Det är en bra miljö att utvecklas så kreativ som man får chansen att vara i Eredivisie.

Många svenskar har passat in i holländsk fotboll. Marcus Allbäck hade en del av sin framgångsrika karriär i Heerenveen mellan 2000-2002 och gjorde 25 mål på 48 matcher.

Per Jonsson om Holland:
– Men pengarna i Holland är numera mindre. Så mest handlar det om att komma åt en stark utbildning. I Holland i mellanklubbar som Groningen, AZ och Heerenveen så tjänar man brutto mellan 150 000-200 000 kronor i månaden. Inte mer. I dag ser det oftast i genomsnitt ut så. Det är mer än i allsvenskan som har genomsnittslöner på cirka 70 000 kronor – men inte längre så jättelik skillnad.

En bild där av Holland men jämfört med England, Tyskland och Frankrike så är det däremot små pengar. I England är en månadslön i genomsnitt cirka 1 400 000 kronor, Tyskland 650 000-700 000, i Frankrike omkring 450 000. Siffror i respektive högstaligor.