PÅ FD: Tystnaden sedan Djurgården – nu vill Ranegie tillbaka: ”Lika bra som någonsin”

Mathias Ranegie försvann i från Djurgården och hamnade sedan via kortare perioder i Udinese och Häcken – i Syrianska. Men efter en längre tids tystnad så pratar nu exstjärnan igen och vill tillbaka till allsvenskan.
– Man ska ha klart för sig att jag är lika bra som någonsin. Men vilka klubbar som är intresserade vill jag inte kommentera, haha, säger Mathias Ranegie till FotbollDirekt.se.

Karriären ska förlängas med flera år.
Att det förra Serie A- och Englandsproffset är uppe i 34-årsåldern har mindre betydelse. Vad som sett ut som en slutfas av en lång och framgångsrik karriär – är det inte. För det är ju vad hans nya fotbollsliv i Syrianska i division I har sett ut som.

I dag berättar han emellertid för FD om hur han har försökt börja om.
Behovet av att få komma bort från uppmärksamheten.
Behovet av lugn och ro för att rädda en karriär som gjort honom till mångmiljonär efter klubbar i Kina, Italien och England. Om spektakulärt leverne har han tidigare berättat uppseendeväckande om för Sportbladet om som exempelvis volymösa fester i knarkkungen Pablo Escobars villa.

LÄS: LÄMNAT DJURGÅRDEN – TUFF VERKLIGHET DIREKT

I dag är han på alla vis långt i från den sortens societet.
Men trots ett väsentligt mycket mer anspråkslöst liv i division I så är han likväl inte på väg att packa i hop en brokig – men inte minst, en framgångsrik karriär.
Inte längre.
Snarast vill han nu tillbaka till allsvenskan och det efter tolv mål så här långt i årets etta.
– Alltså, jag känner ju att jag gör mål på allt just nu. Från nio meter finns det ingen som stoppar mig, slår Ranegie lugnt fast för FotbollDirekt.se.

– Om man nu tror att man gör mål på beställning i ettan bara för att man spelat på högre nivå. Glöm det. Det kan vara jävla grisigt här. Man måste växla upp, vilket jag inte trodde från början. Det finns många unga spelare här som är på väg upp och stora talanger överhuvudtaget. Så finns det spelare och inte minst försvarare som säkert tycker att det är ballt att möta mig. Ja, det är många som vill jämföra sig och försöka trigga en ur balans, skrattar 34-åringen som uppträder uppenbart harmoniskt.

– Ja, ja, jag kan spela i allsvenskan igen. Absolut inga problem. Men, nej, jag kan inte kommentera vad som finns just nu. Jag kan få göra det lite spännande på det viset, ber han med glimten i ögat:
– Vad som fått mig att känna så handlar mest om att jag ville få chans att börja om. En chans att få hitta suget igen. Jag vet ju vad jag kan och det visade jag väl inte minst bitvis när jag var i Djurgården.

Mathias Ranegie ger sedan sin bild av Djurgården som sett ut som hans kanske sista större övergång – en uppmärksammad affär som inte levde upp till förväntningar. Själv är han på sätt och vis ambivalent inför när han ser tillbaka på Dif-tiden.
– Jag trodde kanske att det skulle vara lättare att komma hem än vad det var. Jag måste erkänna det. Ja, det var inte så lätt att komma hem, motivationsmässigt. Sedan är jag ingen vårspelare, jag är alltid bättre på hösten. Men jag måste säga att jag gillade Djurgården. Bosse hade höga förväntningar på mig och blev förbannad och krävde mer och jag reagerade väl med, va fan…men det blev ganska bra till sist. Ja, vi tycker om varandra.

Hur är målet med Syrianska?
– Det är ju att gå upp. Den här klubben ska bara spela i minst superettan. En otroligt fin klubb. Tror aldrig jag upplevt den gemenskap som finns här.
– Ja, jag kommer nog bli kvar i Stockholm. Det är hemma nu, blir ju så när jag har barn här och brorsan. Stockholm är bra. Ah, det har varit blandat att komma hem till Sverige. Man kan säga att tiden jag har fått i Syrianska har varit bland det bästa jag har gjort. Jag har fått tillbaka suget och perspektiven.

Hur ser du tillbaka på din karriär så mycket du har upplevt?
– Nej, men det har ju varit på en hel del vis en ”bumpy road” men nu vill jag uppåt igen och jag är frisk och hel – och inte minst motiverad. Man ska också komma i håg att Syrianska har väl sparkat fem tränare på inte så lång tid och jag har väl ganska mycket burit det här laget och gjort 12 mål, trots att jag inte ens har spelat alla matcher.

Det låter som att du njuter och måste vara extra skönt att vara ekonomiskt oberoende?

– Men jag har i bland tänkt på så otroligt mycket som krävs för att ens få spela i superettan eller i allsvenskan för att inte tala om så otroligt få lyckligt lottade som lyckas komma utomlands. Jag har haft den turen och tjänat bra med pengar. Det finns så många fotbollsspelare jag känner som har lika mycket talang men som inte fått uppleva lyckan och tryggheten med att tjäna större pengar. Så jag är otroligt tacksam men jag är inte klar. Jag känner alltså att jag vill tillbaka och jag kan lova alla att jag är lika bra som någonsin.

Syrianska då. Hur ser du på en fortsättning?
– Först måste vi gå upp så får vi se. Under alla omständigheter känner jag stor tacksamhet mot klubben. Nästa match är nu mot Nyköping, den ska vi bara vinna.

Mathias Ranegie om sina klubbar – från genombrottet fram till i dag:

Häcken:
”Min moder. Så är det bara”.

Malmö FF:
”Där jag växte till en spelare och blev mogen för internationellt spel. Där jag spelade mitt livs fotboll”.

Udinese:
”Inkörsporten till proffslivet. Ett speciellt liv att få känna på. Och så gjorde jag mål mot Milan, mitt livs häftigaste fotbollshändelse”.

Watford:
”Men stort…kul! Bo i London och få spela fotboll i England. Växa upp med Tipsextra och sedan få uppleva det. Coolt!”.

Djurgården:
”Familjär klubb. Trivdes till sist hur bra som helst. Kanske inte i början – men sedan så blev det bra. Bosse Anderssons och min relation…? Upp och ner, haha. Han ställde otroligt, jävla, höga krav på mig och när jag inte riktigt levererade så blev han förbannad och krävde mer och jag reagerade väl i början med, va, fan? Men jag steppade upp och vi gillade varandra. Ja, det gjorde vi”.