”Vill inte ta ifrån honom någonting men…?”

Hur bra är MFF och hur mycket är egentligen Uwe Röslers förtjänst? SVENSKA FANS ”Himmelriket” konstaterar att det är skillnad på spelarmaterial nu – och innan Magnus Pehrsson fick sparken – samt att juniorerna nu flyttats tillbaka.

Derbyförlusten mot Trelleborg och oavgjort mot Dalkurd. Det är inte länge sedan Malmö FF gick igenom bland det jobbigaste man gått igenom över hela 2000-talet.

Nu scenförändring på ett större vis. Ett beställningsjobb i en högre skola.
Det finns ett före och efter VM-uppehållet. Uppenbart så.
Nu är skåningarna på väg mot absoluta toppen igen och efter 2- 1 mot Norrköping så finns inga tvivel längre om att man besegrat sina problem.

”Vips, helt plötsligt ser vi ut som de regerande mästare vi faktiskt är. Även om det har blivit nya roller på planen och en ökad tydlighet som gett segrar som i sin tur gett självförtroende vilket alltihop får tillskrivas Uwe Rösler (jag applåderar honom ljudligt och länge för detta), så kan jag ändå inte låta bli att skänka förre tränaren Magnus Pehrsson en tanke”.

”Inför den här säsongen gavs han uttryckliga order från den sportsliga ledningen att satsa på fler egna unga spelare, och försvann gjorde spelare som förra säsongen gjorde nytta genom startspelande eller via inhopp. I kombination med skador och avstängningar så var under våren MFF ett lag där de friska fick spela alltför mycket när matcherna stod som spön i backen, och de unga alltför sällan fick chansen. Om Magnus inte litade på dem eller ansåg att de inte häll måttet kan han bara själv svara på”.

Och ni vet ju hur det slutade. MFF-ledningen insåg att Pehrssons namn var tvunget att offras. Den 14 maj hände det. Då blev det officiellt att Pehrsson hade tvingats bort. Beslutet ska ha genomdrivits efter förlusten mot TFF.

”Magnus fick sparken, den sportsliga ledningen fattade att det här kommer att gå totalt åt helvete med både Allsvenskan och Europa (liksom det hade gjort med Svenska Cupen – igen!) så man påbörjade arbetet med att utvidga truppen”.

Det där med egna talanger släppte man också, det vill säga framskjutna kring a-laget. Just nu färre på bänken i allsvenskan. Om det funderar Svenska Fans redaktör:

‘‘Målet att släppa fram egna talanger som var så viktigt innan säsongen drog igång är idag mer avlägset än någonsin. På bänken i lördags hittade vi en (1), och det var Samuel Adrian. Rätt eller fel, det kan diskuteras och det bör diskuteras och analyseras efter säsongen”, skriver han och fortsätter med att resonera det ovärderliga i att som exempelvis Anders Christiansen, tänk om ett sådant namn funnits på planen innan uppehållet?

”Men så här, det är viss skillnad på att byta in Antonsson, Traustason och AC som i lördags, och Jeremejeff, Adrian och Konstandeliasz som mot ovan nämnda Dalkurd. Den bredden Uwe har nu, den hade Magnus Pehrsson i fjor men inte i år. Jag tar inte ifrån Uwe något, men jag misstänker att det är lättare att spela ett lag med många alternativ än att göra det med spelare som egentligen inte är riktigt färdiga för det”.

HELA ARTIKELN HÄR PÅ SVENSKA FANS!