Tror MFF ger upp storaffären – och visar oro: ”Något är galet”

Det har snart spelats sex omgångar av den allsvenska fotbollen. Det återstår massor innan vi vet hur det slutar men nog finns det rejäla orosmoln på sina håll.  FD:s Magnus Österberg analyserar allsvenskan så här långt och han ser med stora ögon på MFF:s start och tror minst en brytning är på gång.

KRÖNIKA MED MAGNUS ÖSTERBERG

Jag tittar på den allsvenska tabellen och försöker förstå.
Det går inget vidare om jag ska vara ärlig, det är en tabell som…. jag kallar det överraskar.

Några solklara “bottennapp”, några “ögonbrynshöjare” och så ett gäng klubbar med stämpeln “var ska det här ta vägen”. Det här kommer att bli rörigt att reda ut, men jag testar i alla fall.

Bottennapp är givetvis en kraftig överdrift med tanke på mängden matcher som återstår att spela men det är omöjligt att inte känna en stor dos förvåning över Malmö FF:s inledning.
Resultatraden 6 2 2 2 8-11 -3 8 poäng känns rejält låg.
Skador – absolut, sjukdomar – javisst.
Det går att leta anledningar och ursäkter tills man somnar. I Malmö FF:s fall duger inte det. Klubben är med råge den rikaste vi har, truppen fylls ständigt på med såväl egna väldigt lovande spelare och man inhandlar spetskompetens på yttersta toppnivå sett med allsvenska ögon. En trupp ska klara en viss dos motgångar som skador och sjukdomar, en MFF-trupp ska klara mer än så.

  • Tokmissen med Kingsley Sarfo svider, inte bara ekonomiskt – utan drabbar ju även balansen i truppen.
  • Värvningen av Bonke Innocent verkar samtidigt bli svår att rädda vilket så klart är en missräkning.
  • Försäljningen av Anders Christiansen lämnar i och med detta ett Malmö kvar med en för dem svag konkurrens centralt på mittfältet. Med deras mått mätt alltså.

En titt på MFF:s senaste matchtrupp gör att man kan konstatera att det ändå är ett riktigt bra lag man ställer på benen, situationen till trots. När man sen försöker ta in att man åker på en kölhalning av Kalmar FF med 3-0 sätter det svåra frågetecken på vad som är galet.

För något är galet, så är det bara. Jag gillar MFF och Daniel Anderssons skicklighet är svår att ifrågasätta. Det är svårt att vara sportchef, jag tror alla själva borde testa. Misslyckade värvningar gör man förr eller senare. Men alldeles oavsett så måste situationen nu rättas till. Detta kan självklart inte fortgå utan att det kommer att påverka Magnus Pehrsson.

***

En del lag bara hittar rätt helt plötsligt, Hammarby har gjort det, GIF Sundsvall och Örebro spelar utan press utifrån och radar upp insats efter insats som generar sköna poäng in på kontot.
Utan att ha den minsta aning gissar jag att Stefan Billborn, Joel Cedergren och Axel Kjäll sover riktigt gott om nätterna, deras uppdrag går som på räls.

“Giffarna” genomled ett riktigt svårt år ifjol men verkar ha tagit lärdom av det och dessutom verkar man ha fyndat rejält på transfermarknaden, imponerande med tanke på den svaga ekonomi som cirkulerar som ett tungt moln över klubben.

ÖSK gav Axel Kjäll några månader ifjol som “uppvärmning” inför det som komma skulle. Det verkar ha varit en genidrag. ÖSK är mycket Nahir Besara men de är mer än så. Det är ett lag som har tro på det man gör och man jobbar extremt hårt för det. Hatten av så långt för den här starten!

***

Det ska sägas, med all respekt till Kalmar FF (återkommer lite till KFF längre ner), att så tafatt och uddlöst får inte Malmö agera.
Någonsin.
De måste inse faran i att uppträda på det sättet.
Man måste visa känslor (genom att jobbar hårdare), ledning (både på högre ort och Magnus Pehrsson) måste öppet visa att kraven är betydligt högre än vad man presterar just nu. Det här duger inte alls. Förutom att man tappar mark i den allsvenska tabellen ska ju det här laget justeras i formation och prestation så pass väl att man tar sig ut i gruppspel i Europa igen. Bara den tanken måste kännas väldigt långt borta just nu.

***

Kalmar FF är ett lag som jag innan säsongen trodde skulle få rejäla problem med tanke på hur trupp och prestationer såg ut initialt. Fortsätter det här blir det den lag jag missbedömt allra mest. Då får jag leta upp en dumstrut. All heder till Nanne Bergstrand som med relativt små medel nu ändå lyckas styra KFF-skutan bort från de nedre regionerna. Tanken på en frisk Rasmus Elm i det här laget…hur skulle det sluta?

***

Dahlin-Larsson, Brorsson, Nielsen, Safari-Rieks, Lewicki, Svanberg, Traustasson-Jermejeff, Rosenberg (K). Det är en, ursäkta språket, jävligt bra elva. Det är inte en elva som ska se ut som ett lag som vilket som helst och som får ut så lite av sin kapacitet. Det är under alla omständigheter en elva som borde hålla hög allsvensk nivå.

***

Det var oerhört många som trodde att 2018 års allsvenska skulle bli en tvekamp om guldet mellan två stora favoriter: Malmö FF och AIK.

AIK har haft all världens motgångar sedan förra hösten och har åkt på det ena tuffa bakslaget efter det andra.
Avslutad karriär, långtidsskador i parti och minut.
Men än håller lagbygget mer än väl och Rikard Norling sover nog lika gott som kollegorna jag nämnde innan. AIK har inte sett fantastiska ut men den enorma styrkan i att, trots alla bakslag, mer eller mindre varje vecka utveckla sitt spel och hitta vägar till nya poäng imponerar på mig. Storligen.

***

Daniel Andersson har varit mycket skicklig i väldigt många saker sedan han blev sportchef, visserligen med en budget som gjort saker lättarbetade men ändå. Jag hävdar att Malmös strategi med färre antal “etablerade” spelare ändå är rätt. Han har gett Magnus Pehrsson ett spelarmaterial som är bra nog och som många konkurrerande allsvenska tränare gärna skulle förfoga över. Något annat skulle förvåna mig stort, även fast de knappast skulle erkänna det.

***

Är det då Magnus Pehrssons fel att starten varit så svag?
Ytterst är ansvaret hans, utan tvekan, men det är som bekant inte han som spelar. Det är inte han som ska springa, tackla, passa och göra mål. Det är spelarna. Det är sällan en persons (tränares) fulla ansvar när det går åt skogen, lika lite som det är förtjänst när det går bra. Men klart är att hans arbete och beslut synas noggrannare nu. Kraven på Malmö är med rätta skyhöga, det går inte att ducka för och det tror jag inte att “MP” gör heller.

Att bänka Carlos Strandberg är tufft.
Det är dyr investering man gjort och framför allt är det en spelare med en mycket fin framtid, så ser jag honom i alla fall. Och MFF måste själva ha gjort den bedömningen när man signerade honom. Han har inte exploderat ännu men han har så mycket bra saker i sig som jag tror att MFF skulle ha nytta av nu. Han är en tank som kan skapa saker på egen hand ur ingenting.
Ge honom speltid och han gör poäng!

***

Hammarby är i serieledning och efter de senaste omgångarna kan man vifta bort att det handlat om en gynnsam “lottning” och att motståndet varit av svagare sort. Hammarby är i “zonen” och vinner matcher, det utan att ens spela så väldigt bra alla gånger. Derbyt mot Djurgården senast är det färskaste exemplet.

Stefan Billborn är lugnet själv och har uttalat att han vill se mer, mycket mer, än det spel man hittills visat upp. Får han rätt i det kan det bära riktigt långt. Utan någon djupare analys har Billborns tankar och färdigheter prickat rätt hittills. Även om det funnits skadebekymmer på några olika spelare har han valt rätt, och/eller rättare sagt, spelarna som har fått chansen har tagit den. Så länge resultaten kommer är det bara för att bita ihop och prestera när man väl får chansen.

***

Min tippade tabell ska jag inte trötta ut er med men säger så här: Det är många gäng som håller till i fel del av tabellen just nu för att jag ska känna att det ens är rätt säsong jag ser utspelas just nu. Om trenden fortsätter, om så bara till VM-uppehållet, kommer 2018 att bli den jämnaste och mest spännande allsvenska vi har sett på många år, och så får det gärna bli.

Den här artikeln handlar om:

Dela artikel: