“Mitt självförtroende och min självbild var inte den bästa”

En late bloomer, men kanske inte den typiska. 

Kristoffer Khazeni kom den allsvenska debuten först som 25-åring. Men långt innan dess stack han ut med sin snabbhet, teknik och förmåga att dribbla bort både motståndare och sätta bollen i mål. 

Eller vad sägs om 17 mål för Enebyberg i divison tre 2016, 22 mål för IFK Stocksund (division tre) året därpå och elva mål som offensiv mittfältare i division två 2018. Därutöver en mängd assist som inte finns med i SvFF:s databas. 

Under dessa år saknades inte erbjudanden från klubbar högre upp i systemet, men hemmakäre Khazeni valde att stanna kvar och spela med vännerna. 

När Sylvia hörde av sig inför säsongen 2019 tog Khazeni chansen att satsa ännu hårdare på fotbollen och succén blev ett faktum. Sex mål under sin debutsäsong i Ettan gav ett allsvenskt kontrakt med dess samarbetsklubb IFK Norrköping.

Men skador gjorde att debuten lät vänta på sig. Hela 2020 gick förlorad och först den här säsongen har Khazeni kommit tillbaka för att visa sina kvaliteter. 

I 2-1-segern borta mot Östersunds FK gjorde han sin fjärde startmatch, och nionde totalt, i allsvenskan. Nyligen belönades han dessutom med ett nytt treårskontrakt. 

– Vi tror att Kristoffer kommer att blomma ut till en toppspelare i Allsvenskan. Han är redan på väg att bli en viktig spelare för oss, trots att han inte haft de träningsmässiga förutsättningarna med tanke på sina skador. Jag ser fram emot att få ha kvar Kristoffer, sa Rikard Norling. 

Kristoffer Khazeni har hunnit fylla 26 år när han nu går mot sitt stora genombrott på allsvensk nivå. 

– Det har väl varit ganska tufft i perioder. Det första året blev inte som jag ville på grund av skador och även i början på det här året hade jag hälsoproblem. Då var mycket osäkert med min framtid, säger han till FotbollDirekt och fortsätter:

– Nu på slutet har allt känts mycket bättre och jag har tränat regelbundet. När jag väl började spela regelbundet, det var då diskussionen om en förlängning började dyka upp. 

Vad betyder det att få ett så långt förtroende?

– Det betyder jättemycket för ens självförtroende. Men också för att bli van på den här nivån. Det betyder jättemycket.

Är du på den här nivån nu känner du?

– Det har varit jättekul att spela och någonstans känner jag ju att jag klarar av det. Sedan handlar det om att ännu mer våga spela mitt spel. Jag behöver fortsätta ta för mig. 

När det varit som tuffast i Norrköping, har du haft tankarna på att göra något annat?

– Nej, egentligen inte. Sedan är jag ju ganska hemmakär och har både min familj och flickvän hemma i Stockholm. Så klart att de tankarna kommer ibland och kan vara jobbiga. Men i slutändan så var det rent fotbollsmässigt det bästa för mig att stanna. 

Du har varit omtalat länge på division två-tre-nivå men det tog lång tid innan du tog dig dit du är idag. När började du tänka att du vill satsa ordentligt på fotbollen?

– Det var väl kanske i Stocksund jag började känna att jag ska ge det en ordentlig chans. Tidigare har jag haft ett självförtroende och en självbild som inte varit den bästa. Det har känts tryggare att spela med vännerna. Men sedan när man blev äldre så kom insikten att om det ska hända någon gång så är det nu. 

Vad drömmer du om?

– Just nu tänker jag ganska kortsiktigt. Först och främst vill jag hålla mig skadefri och börja prestera på allvar i allsvenskan. Sedan drömmer man så klart om utlandet men just nu är allt fokus verkligen på Norrköping.

Hur ser du på tabelläget där ni riskerar att halka efter i kampen om guld- och Europaplats?

– Under hela säsongen har vi haft höga toppar och djupa dalar. Nu behöver vi hitta den där kontinuiteten och få vinna några matcher i rad. Det skulle ge självförtroende och lyfta oss i tabellen. 

Har ni verkligen ett tillräckligt bra lag?

– Det tror jag absolut. Kollar man på truppen och kvaliteten i den så ska vi absolut kunna vara med. Det hoppas jag verkligen. 

Halmstad i nästa match, vad behövs för att vinna en svår bortamatch på söndag?

– Det är absolut en svår match och det är på gräs. Men samtidigt tror jag att om vi bara fortsätter att tro på det vi gör, vågar spela boll med mycket rörelse samt tar jobbet för varandra, så kommer det att sluta lyckligt.