Är SM-guld 2020 sista chansen för Daniel Andersson?

GÖTEBORG: Malmö FF kan inte vinna? Störst och starkast, men Sveriges mäktigaste och rikaste klubb sitter nu med ett facit som inte ens den självgodaste av malmöiter kan blunda för: de senaste tre åren har det spelats om fem titlar, MFF har inte vunnit någon.

Det går inte att odla myten om en vinnarkultur om du inte vinner någonting.
Jag skrev inför cupfinalen på Ullevi att för IFK Göteborg handlade det om “liv och död”
Och det gick att ta på i slutändan.
Den innerliga lusten att vinna när läget dök upp, den oerhörda glädjen när slutsignalen gick. Det var längesen jag såg ett lag ta cupguldet med sådan emfas.

Sanningen är också att det för stunden betydde cupguldet väldigt mycket mer för Blåvitt än för MFF och känslan är att det transformerats till spelarna.

För Malmö FF är kanske cupen vad det är, så som man lätt kan se på det i en malmöitisk miljö där en rymdskepp från Saturnus skull kunna landa på Gustav Adolfs Torg och folk skulle bry sig mer om när nästa buss går till Värnhemstorget.
Men det är klart att det gnager hos de himmelsblå.
För hur stora framgångarna än varit i europaspelet och hur mycket pengar som än flugit rätt in på kontot så har inte Malmö FF vunnit någonting på ett tag.
Jag tänker inte så mycket på att det är över 30 år sen klubben vann cupen, snarare på två finalförluster de senaste tre åren och två missade SM-guld på rad.
För vilken annan klubb som helst går det säkert att leva med.
Men för Malmö FF? Med de förutsättningarna? Den spända bågen? Kraven! Och svansföringen.
Det är klart att det är en belastning.
Hur tror ni tongångarna gått i Tyskland om Bayern München stått med samma facit?  I Spanien om det varit Real Madrid eller Barcelona? Juventus i Italien?
Malmö FF från lilla allsvenskan är ju inte något av det där, men sett till överlägsenhet i förutsättningar gentemot sina motståndare så går jämförelsen att göra.

Ingenting kan ta ifrån Malmös framgångar i Europaspel och det som nu byggt klubben till ett powerhouse. Det är ju också det som sportchefen Daniel Andersson kan peka på när han presenterar årsbokslut för sin styrelse.
Det gör att han kommer undan med ett gäng riktigt dyra köp (Binaku, Innocent, Strandberg…Sarfo, även om det är en anna story) som inte gett någon som helst återbäring och tre olika tränare på lika många år.
I andra stora klubbar hade sportchefen hudflängts, men i lokalmedia stryker man medhårs för att man vet att Daniel Andersson kan peka på Europaframgångarna, hemköpet av Markus Rosenberg och vad det inneburit för hur mäktig klubben är idag.
Men efter ännu en missad titel – förvisso efter ett ödesdigert misstag, det är en del av spelet  – så står Malmö FF där med en uttalad vinnarkultur utan att vinna någonting.

Är SM-guldet 2020 sista chansen för Daniel Andersson?

Eller är pengar på banken vinst nog för Malmö FF och deras supportrar?

***

Väldigt kul för Alexander Farnerud att stå som matchvinnare.
Efter alla de helveten han tagit sig igenom.
I vintras visste han inte ens om det fanns något lag som ville ha honom, sen Helsingborgs IF tackat för sig.
Han fick chansen i Blåvitt lite med armbågen, har sett nya skador komma och gå, nu strålade han ikapp med guldet.

***

All tänkbar credd till Malmö FF:s Behrang Safari som med högt huvud och rak rygg tog sig an oss i mediapacket efter den ödesdigra tavlan.
Han gömde sig inte för någon eller något.
Det tyder på moral, självkänsla och en del rutin.
Jag tycker också att Safaris ord på Instagram efter matchen är väl värda att ta till sig:
“Ja, vart ska man börja……ingen mer än jag vill vakna upp ur denna mardrömmen, allt som verkade gå så jävla bra, försvann på 10 sekunder.
Känns som man svikit en hel stad, en klubb och framförallt mina lagkamrater, mina lagkamrater som kämpade och slet så länge för att få hem detta jävla kupp guld.
Men det som har skett har skett, kan inte ta tillbaka det, de går snabbt i fotboll, hyllad en dag, och hatad en annan, och jag tar fullt ansvar för dagens misstag, ett misstag som som inte får ske när man sitter på denna rutin och erfarenhet.
Vill skriva till alla er som tagit er tid att lämna några rader med kärlek, jag ser er, jag hör er. Ni ska veta att det värmer en gammal mans hjärta att få läsa era fina kommentarer, ni ger mig styrka att blicka framåt och ni har min fulla respekt, nu och för alltid, oändlig kärlek till er. 

Till alla er som känner lite annorlunda och uttrycker era känslor negativt och med stor besvikelse, jag förstår er, och jag förstår att ni är arga, men tänk på att de finns yngre som läser era kommentarer, och ni kan vara lugna, min dag kommer oxå då jag pensionerar mig .”

***

Svinkylan under matchen var den värsta jag någonsin upplevt i juli.

***

“Retur” redan i helgen, IFK Göteborg-Malmö FF i allsvenskan.

Känslan är att det kommer vara känslor som svallar.

***

Emil Holm som forward var ett genidrag av Poya Asbaghi, det krävdes en högerback för att få lite djupledshot.

***

De i mediapacket som inte besitter tillräckliga kunskaper i danska får jobba på på Jon Dahl Tomassons presskonferenser.

Dahl Tomasson fortsätter att köra stenhårt på hard core-danska utan att “försvenska” något överhuvudtaget.

Jag älskar ju danska och förstår varenda ord, men ser hur kollegor sitter som fiollådor och det är inte många följdfrågor som kommer…om vi säger så.