KRÖNIKA: Bajen fick inte regissera sin egen premiär

Ett  fullsatt Tele 2 Arena väntade för Hammarby och Östersund i den match som avrundade den första allsvenska omgången. Måndag, regn och lite gråkallt löd förutsättningarna, vad mer an man önska sig egentligen? Ja en trevlig och bra fotbollsmatch vore ju inte helt fel va?

Ni kan det här nu. Premiär-march, utsålt och förväntningar som slår knock out på varenda människas sunda förnuft. Samtidigt, det är tid att drömma, tid att kliva in i serien och det är tid att visa var alla tillgängliga skåp ska stå. Så långt inga konstigheter.

Hammarby och Östersund möttes tidigt i vintras på katalansk mark, under lagens respektive träningsläger i Salou, Spanien. Den kampen vann ÖFK, fullt rättvist efter en bra insats. Nu har det runnit mycket vatten under broarna sedan dess. Massor av träningar och många cup- och träningsmatcher, ett antal nya spelare in (och ut) i båda lagen och allt har handlat om den här matchen. Om premiären, om att vara redo.

Östersund var definitivt redo för det här. Alltså, verkligen hur redo som helst. Om man har följt Östersund i Superettan vet man vad deras spelidé går ut på och då blev man inte så extremt överraskad. men att ha det modet på bortaplan i en premiär är imponerande. Och man tänker inte stanna vid det. Här kan man prata om utveckling i rätt riktning.

Om man efter den första halvleken tvingats gissa på vilket lag som var nykomlingar hade det inte varit Östersund i alla fall, det är ett som är säkert. Så stor var faktiskt skillnaden.

***

Östersund är, fram till den är premiären i alla fall, nästan lika kända för sina kulturprojekt med poesi, baletter och spela teater som för sin fotboll. Om man vill vara kategorisk kan man säga att Graham Potter stod som regissör för den här matchen. I den första halvleken fick Hammarby agera statister och kom undan med blotta förskräckelsen. Potters grabbar kunde manus utantill och Hammarby hade ingen aning om vad det var som hände. Det var, nästan, en 45 minuter lång monolog.

***

Hammarby hade alla möjliga svårigheter inledningsvis och när laget tog ledningen efter en fast situation var fanns det ingen logik bakom det. Alls.

Östersund bara fortsatte på sin inslagna väg, det fina kortpassningsspelet över hela planen var en fröjd för ögat. Efter Hammarbys mål ett spel med tillägget att man skapade chanser också. När kvitteringen kom var den både vacker och rättvis. Det var ett gammalt hederligt “klapp-klapp-spel” för att använda en hockeyterm. Imponerande. En av planens absolut bästa aktörer, Saman Ghoddos avslutade distinkt.

***

I andra delen av den här första akten fick Nanne Bergstrands förslag till manus lite mer gehör och Hammarby jämnade ut tillställningen. Det skapades chanser mot båda målen och visst kunde det ha ramlat in ett eller par mål till under en spelmässigt ganska trevlig andra halvlek. Allra närmast ÖFK:s Ghoddos med en ribbträff och Hammarbys Melker Hallberg & Alex som sånär nådde fram på ett inlägg från Khalili.

Oavgjorda matcher har inga vinnare sägs det, men nog vann väl ÖFK en del i alla fall? I mina ögon vann man respekten för sitt sätt att spela på allsvensk nivå, på bortaplan och andra lag är härmed förvarnade på allvar. Ja, om de mot förmodan inte varit det innan  alltså. Östersund vann en poäng i sin första allsvenska match någonsin. Hammarby vann en poäng efter en rejäl uppryckning efter paus.

***

Nu kommer hyllningarna till Östersund att slå i taket och det är väl motiverat.

1.Det här är sättet Graham Potter har byggt sitt lag på och det sätt han tänker fortsätta med. Visst kommer man att “tvingas” ta nya steg i rätt riktning och det tror jag att man kommer att klara.

2. Hammarbys trupp och Hammarbys spel har i mina ögon inte tagit några större kliv senaste året. Det återstår mycket jobb för alla inblandade.

3. Östersund har förutom de elva spelarna som startade idag ett antal mycket intressanta spelare till i sin trupp. Michael Omoh och Jamie Hopcutt är två exempel.

4. Nanne Bergstrand måste hitta rätt balans i sitt lag, det blir oerhört tungt att antingen ligga under tidigt eller hamna i spelmässigt underläge nästan varje match.

***

Graham Potter har en lång pjäs att regissera men om de nästkommande 29 akterna är i ungefär samma anda lär uppföljare i form av både bok, musikal och kanske långfilm att bli aktuella. Jag är övertygad om att man kan lyckas med alla delar. För man gör det ju på sitt sätt.