KRÖNIKA: ”Det här är dystert för Djurgården”

Hammarby kan fortsätta att titulera sig derbykungar ännu ett tag efter segern mot Djurgården med 3-1. Som fotbollsmatch betraktat var det ingen stor underhållning men det håller nog inte de grönvita med om riktigt. Att vinna derbyn är så prestigefullt att det får se ut hur som helst. Och så ska det väl vara. Det är dystrare för Djurgården som inte lyckades omsätta sin fina start och det goda självförtroendet för att vända på den onda (derby) trenden.

Tänk att det är så lätt att trender liksom gör sig själva till “obrytbara”, de bara fortsätter och fortsätter. Pelle Olsson sa på presskonferensen efteråt att det negativa psykologiska man hade med sig in i det här derbyt påverkade laget, och det är ju inget konstigt.

Nanne Bergstrand han är ju mycket intresserad av frågor som rör det mentala spelet och dess konsekvenser. Bergstrand brukar betona att just derbyn är ett tillfälle där det mer handlar om att bromsa spelarna än något att, hjälpa dem att hitta balansen och inte förstora upp matchen mer än nödvändigt. Hittills verkar det fungera väldigt väl i Hammarby.

***

Matchen var sannerligen ingen sprudlande tillställning inledningsvis, verkligen inte. Jag hade förväntat mig pigga spelare (med tanke på att lagen har fått träna på i normal takt under veckan). Jag hade förväntat mig att till exempel Alexander Faltsetas och Johan Persson skulle “smälla på” inledningsvis. Men icke det.

***

Alexssander Medeiros de Azeredo gillar derbyn, eller snarare, han stortrivs. Att han rullade in ledningsmålet på sin första chans kan verka vara en slump men det sker lite för ofta för att vara det.

Målet kom och man kan säga att det kom från ingenstans. Eller det kom ju från vänsterkanten där Fredrik Torsteinbö jobbade fram bollen som hamnade hos Alex som rullade dit den. No play, just win som han själv sa efter ett tidigare derby.

Djurgården tog sig tillbaka i matchen även resultatmässigt när glödhete Sam Johnson kvitterade. Sen tog Dif över spelmässigt ett tag, det kändes som att man drev upp tempot en stund men man fick inte det där riktiga greppet. Och sakta gled initiativet ifrån dem igen.

Sen fick Alex en till chans, det var ingen drömträff och Kenneth Höie reagerade, och agerade, för långsamt och plötsligt var det ledning Hammarby igen. På tal om psykologi.

***

Djurgården tog tag i taktpinnen inledningsvis i den andra halvleken och skapade lägen som absolut kunde (borde) ha resulterat. Bajens Erik Israelsson fick en gratischans men lyckades inte sätta dit den. Den gången.

Men Israelsson fick göra ett derbymål han kommer att minnas, då han tryckte dit 3-1 till Bajen, ett mål som avgjorde matchen. Efter det så tog det lite stopp för Dif även om man försökte allt man kunde men man kom inte riktigt nära.

***

Skadelistan hos Pelle Olssons gäng är inte rolig och antalet friska mittfältare i truppen är just nu på tok för lågt. När det var dags att göra förändringar hade han inte mycket att välja på. Typ ingenting.

Nästa uppgift är Malmö FF borta, Djurgården får hoppas att några spelare är tillbaka då, bara det att Walker är tillgänglig igen skulle betyda mycket.

***

Hammarbys start är helt plötsligt riktigt bra poängmässigt och även om derbyt i sig inte var någon superbra prestation var det ett steg i rätt riktning jämfört med tidigare. Inte minst psykologiskt växer man och självförtroende är en färskvara som är bra att ha i det täta matchandet.

Jönköping Södra hemma på lördag står på schemat och då har Hammarby ett tillfälle att visa att man har lärt sig vad som krävs.

***

Några korta:

– Sam Johnson är en juvel för Djurgården, fortsätter hans målproduktion i samma fart resten av våren lär buden hagla i sommarfönstret. Idag fick han inte mycket att jobba med.

– Alex i Bajen är hittills en ytterst lyckad värvning, nu gäller det för Jingblad att säkra upp honom för en längre tid. Det vill säga trissa upp priset vid en eventuell vidareförsäljning.

– Kevin Walker saknades idag, mycket. Djurgårdens uppspelsfas blev lidande och inte alls utfört med samma fart och kvalitet som tidigare matcher. Han behövs verkligen i det här laget om prestationerna ska vara bra nog.

– Kenneth Höie i Djurgårdsmålet känns inte på topp, är han möjligen stressad av att målvaktskollegan Hampus Nilsson verkligen har närmat sig norrmannen under vintern och våren?

– Fredrik Torsteinbö hade förvisso en lugn match som vänsterback, men insatsen totalt sett var väldigt bra. Kanske har Hammarby gått från 1 vänsterback (Batan) till tre stycken (Batan, Boo-Wiklander & Torsteinbö)?

– Mittbacksparet i Hammarby, Lars Saetra och Richard Magyar har hittat rätt. Väldigt kontrollerat och bra försvarsspel. Dessa två tillsammans med att Johan Persson är tillbaka har gett Hammarby stabilitet defensivt.

***

Hammarby kan nog gärna spela derby varje vecka framöver. I England brukar det höras  “Can we play you every week?” från läktarna. Att Hammarbys fans är sugna på det just nu är ingen vild gissning.

Derbyvinster är som ett årgångsvin, det blir bara bättre och bättre för varje dag.