KRÖNIKA: Dif och Blåvitt missar guldrace – rankar allsvenskans topp -4

Det fanns de som “tippade” allsvenskan 2017 innan vi fick julmust i butikerna innan julen 2016. Ingen lätt uppgift om man säger så och rent av dumt i mina ögon Jag gör ett försök att hitta toppen här och nu.Vem vinner och varför samt vilka blir de största utmanarna. Det är i princip lika svårt det. Med två månader kvar till premiären.

Det händer saker i de allsvenska klubbarna i rask takt. Det spelas träningsmatcher både på hemmaplan och i utlandet och “Silly season” har visat sig från sin vassaste sida. Det är generellt dumt att haussa det som sker allt för mycket, men vi kan konstatera att allsvenskan 2017 på förhand ser ut att kunna bli hetare än någonsin.

Nog om det, nog om allt. Här kommer mitt tips till vilka som vinner SM-guld (som jag eventuellt korrigerar innan premiären) och de som skuggar närmast. Även korta kommentarer på några som “kanske, kanske, kanske” kan hota. Men här och nu är min känsla denna:

1. Malmö FF
2. AIK
3. BK Häcken
4. IF Elfsborg

***

Motiveringar:

Att Malmö FF ska tippas i toppen känns mer eller mindre oundvikligt. Truppen är i stort sett oförändrad och den är i alla fall inte svagare. Nye tränaren Magnus Persson tar över de regerande mästarna och har enligt eget önskemål “uppgraderat” sin backlinje (ut med Kari Arnason och in med danske Lasse Nielsen). Behrang Safari med en försäsong i kroppen är en klass bättre och egna produkten Frans Brorsson kommer att ge Rasmus Bengtsson en hård kamp om speltiden som mittback. Konkurrensen i övriga lagdelar är benhård och det blir bland annat intressant att se hur väl Persson kan få Markus Rosenberg och Pavel Cibicki att fungera ihop på topp. Det som kan sätta käppar i hjulet för MFF är på förhand två saker: Flera bärande spelare med utgående avtal och det stundande kvalspelet till Champions League. Kommer man klara av att hålla fokus?

Allan Kuhn vann guld men fick lämna, Persson måste leverera på alla fronter. Det är så det ser ut.

AIK har formerat om en del och i skrivande stund “saknas” ett eller två namn, båda två forwards. Värvningen av Kristoffer Olsson och lånet av Simon Thern är båda två affärer av väldigt hög klass. De antal skickliga mittfältare Rikard Norling har till sitt förfogande är högt och allt handlar här bara om att hitta rätt balans offensivt/defensivt. Kan Björn Wesström hitta en eller två “potentiella skyttekungar” för en del av Isak-pengarna blir AIK ett livsfarligt hot om guldet. Förlusten av Ebenezer Ofori är större än vad många tror men de spelskickliga värvningarna kan nog “täppa till” den luckan. Åtminstone minimera skadan av det tappet. Henok Goitom då? Kanske, men jag undrar i så fall varför det dröjer? Målvaktsvalet verkar bli Oskar Linnèr som inte har så många allsvenska matcher i ryggsäcken men som ändå på något underligt vis känns som ett gott val. De insatser han har gjort har bådat gott för AIK.

Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag (och många andra) tror att BK Häcken ska utmana om guldet. Jag kan inte hitta en klubb jag trott mer på de senaste 10 åren utan att egentligen vara nära någon gång. Varför sätter jag dem då som trea nu?

-Jag har stor respekt för tränaren Micke Stahre och hans facit i svensk fotboll är ruskigt bra. Stahre hade aldrig tagit det här jobbet om inte förutsättningarna för en placering i toppen varit möjligt.

– Fjolårets sommarvärvningar av Alexander Farnerud och Rasmus Lindgren kommer att visa sig ännu mer denna säsong. Det är två högklassiga spelare vi pratar om här. Dessutom har man nu plockat hem oerhört nyttige mittfältaren Erik Friberg som kommer att tillföra massor för helheten i Micke Stahres lagbygge.

-Lugnet. Fast Häcken “satsar” är det väldigt otroligt att den breda massan kommer att sätta något hårt tryck på klubben. De får jobba vidare på sitt håll. hade motsvarande värvningar och nysatsningar gjorts i annan icke nämnd storstadsklubb hade vi sett feta rubriker. Det Häcken gör får en lite notis i GP eller liknande.(inget ont om det men ni fattar poängen). Kanske är det vad man förtjänar efter flera år då man “svikit” alla som tippat dem i toppen. I år är det dags på riktigt. (Igen).

Jag vet knappt varför men IF Elfsborg håller jag fortfarande som ett topplag utan att de egentligen levererar. Jag gör det igen. Magnus Haglund har ett väldigt fint spelarmaterial och nu måste han faktiskt prestera eller dra. Typ. Kan Emir Bajrami hålla sig frisk? Kan Jesper Karlsson ta nästa steg? Kan Jocke Nilsson växa ut till den där vänsterfotade toppmittbacken alla tror att han kan bli? Gör Viktor Prodell 15 mål? Kan Issam Jebali fortsätta att vara så bra som i höstas (och därmed “ersätta” Viktor Claesson?).

Fler frågor än svar men mitt tips grundar sig naturligtvis på att det är fler Ja än Nej på ovanstående frågor. Det måste Magnus Haglund också hoppas på.

***

Ja, jag vet. Djurgården har ju värvat Kim de måste ju vara med?? Hysèn gör mål igen så Blåvitt då?

Det vore underligt om alla tackar, bockar och ger sitt tysta medgivande till ovanstående tips. Alla har rätt att hoppas och tro.

Ja. Men nej. Djurgården har (igen) gjort ett väldigt bra transferfönster (inte minst Olunga-affären) men det saknas offensiv spets. Kerim Mrabti är frisk, det är ett jätteplus, Haris Radetinac kommer att vara spelklar innan eller i närtid av den allsvenska premiären. Det är givetvis också jättebra för Djurgården. Men håller backlinjen och vem ska göra målen? Visserligen bara två frågor men dessa två är så pass stora att jag inte kan se Djurgården i toppen. Özcan Melkemichel har fått sin stora chans att etablera sig i allsvenskan och sportchefen Bosse Andersson drar sitt strå till stacken. Men ska det på allvar pratas om att utmana kan inte Mr Andersson ta semester än på ett tag. Han behöver leverera minst en forward. En riktigt bra sådan.

IFK Göteborg är en tung och etablerad klubb med en god spelartrupp. Men jag ser inte spetsen. Med en (förmodat) ung målvakt som förstaval kan det svaja lite i de bakre leden, åtminstone inledningsvis. Pontus Dahlberg är ung och mycket lovande men kan han motsvara kraven omgående? Framåt hittade Mats Gren förra säsongen ett guldkorn i Omarsson, kan han hålla samma nivå nu? Tobias Hysèn har startat försäsongen väldigt bra, men det är en lång säsong. Klarar han verkligen att vara den som leder Blåvitts offensiva styrkor hela 2017? Jag tror inte det.

***

Ni märker, och jag känner, att jag svävar ut rejält i många om och men. Det är så det är. Det är svårt och en gissningslek men någonstans kan jag inte hitta motiveringar som ändrar min nuvarande uppfattning. Det är idag den 12 februari. jag återkommer i ärendet.