KRÖNIKA: Fans bygger allsvenskan – men bengaler kommer att förstöra succén

I går hände det igen och den här gången träffade det mig personligen extra illa. Nya bengaleldningar när AIK mötte Djurgården på Friends.
Bilderna som ännu en gång spelades upp gör det allt tydligare för mig hur det här kommer att förstöra allsvenskans kommersiella succé. Breddpubliken kommer att skrämmas bort.

Vad är det vi ser? Har vi gett upp? Vill inte makthavarna längre se vad som händer?

Fotbollsförbundet, klubbar polis och myndigheter. Bengaler och fotboll. Vad är det med oss? Vad är det med samhällsklimatet, vad är det med oss som accepterar utvecklingen? Hur länge ska ett fåtal tillåtas förgifta miljön, som nu pågår, för tiotusentals människor?

Jag kan kort sagt bara vägra att bengaleldande tillåts att bli ett normaltillstånd.
Att sitta i ett rök-os. Att sitta bakom en dimma så tjock att man inte ens ser planen, att sitta och vänta i en kvart innan sikten blir någorlunda klar.

Ja, det är ingen HD-kvalite på skärpan för ens ögon.
Och det här accepterar vi. Eller gör vi det? Eller handlar det om att vi inte vågar – eller ger upp?

Vi vuxna kan inte acceptera det här sinsemellan, och än mindre för våra våra barn. Vem vill ge våra minsta en sådan samhällsbild? Ingen, hoppas jag…

Nu bemödar sig ännu några enstaka större namn med att reagera som efter gårdagen som bland andra Fotbollskanalens Olof Lundh och Patrick Ekwall och Sportbladets Robert Laul, liksom hur någon som Dagens Nyheters Johan Esk många gånger stått upp i det här ämnet.

Tyvärr raljeras det upplever jag, lite för ofta över problemen. Istället för att alltid, alltid, ta det på största allvar. Liksom hur vissa journalister närmast romantiserar över det här fenomenet.

Kan bara konstatera att tystnaden allt mer etsar sig fast.
Från oss journalister, från makthavarna närmast; politiker, polis, fotbollsförbund och klubbarna. Det är så det ser ut. Jag vill innerligt hoppas att mer händer än vad det ser ut som – ansvariga sitter uppenbart utan en fungerande strategi.
Eller är det så att frågan har släppts av beslutsfattarna? Vem eller vilka kommer som exempelvis att straffas för den här senaste derbyaftonen? Sannolikt ingen.

Att bengalproblemen är ett enormt svårt ämne att hantera, inser det – liksom hur myndigheter med all rätt förmodligen behöver prioritera värre samhällsproblem än rök-os på fotbollsarenor.

Men likafullt så är det någonting alla inblandade kraftfullt måste agera mot och få bort. Skiten måste bort. Bengaler är noll läktarkultur – sorry men så är det. Intensiva högljudda, kreativa fans är något i värdsklass. Sådana som eldar är det inte.

I går hände det alltså igen.
Rökutveckling – och som med det mesta berör personlig erfarenhet mer än någonting annat.

För mig själv träffade gårdagskvällens match extra illa. Kanske handlar det om att vara förälder, eller inte? Olika perspektiv.
Min nioåriga kille upplevde nu en stormatch/högriskmatch för första gången på plats. Nu blir det inte mer – inte förrän bengalproblemen försvinner.

Med en sådan upplevelse så spelar det mindre roll hur fansen sannolikt är det största kraften bakom allsvenskans kommersiella succé. Det är klart att det är fansen som till störst del ligger bakom den hajp allsvenskan i dag får uppleva.

Jämte ser våldet ut att ha minskat. Till stor lättnad.
Men med problemen med bengaler så raserar många fans i stort sett vad man så fenomenalt är med om att bygga upp, allsvenskans kommersiella succé.

Det här är ingenting jag vill visa honom igen.
Veckor av förväntningar och snicksnack sins emellan. Ni vet far och son. Finns ju inget starkare än förstagångs- större upplevelser tillsammans med sina barn.

Men men…det här blev annorlunda.
Det började med ett rökmoln som väller rakt upp som en vägg… och sedan in mot läktaren och hur min kille direkt får känslan av att det börjar brinna och får lätt panik och helt sonika vill ut från läktaren.

Men det tar inte slut där. Längre in i matchen slutar det med att han sitter med tårar i ögonen och får allt svårare att andas.
En näsa som blir allt rödare.
Ah, jag blir ledsen. Blev det direkt, hans ansiktsuttryck – och jag är det fortfarande i dag på redaktionen.

Egentligen hade jag bara velat sticka – men valde att stanna, av den enda anledning jag kan komma på: jag ville inte att det skulle sluta så snöpligt för oss så mycket vi nu, så länge, tillsammans hade skapat förväntningar tillsammans.

Sagt och gjort. Med jämna mellanrum gick vi mellan läktarplats och gångarna bakom – allt för att hämta luft.
Bisarrt.
Orden räcker inte till. Vi har betalat dyrt för att gå på underhållning och att då tvingas acceptera en miljö som den här där alltså en stor del av matchtiden gått åt till att hitta ”luftfickor”. Ja, det är svårt att få orden att räcka till.

Jag kan bara krasst konstatera.
Fansen bygger allsvenskans succé men den eldande delen kommer att förstöra den. Jag har redan nu många exempel på hur fotbollsprofiler och högt uppsatta inom fotbollen allt mer börjar tröttna på stormatcherna och hur man inte minst aldrig skulle komma på tanken att ta med sina barn på den här typen av evenemang.

Ändå går det ju inte att ge upp och lika fullt så finns en lösning om bara myndigheter bestämmer sig för att satsa tillräckligt stora resurser. Det är vad det handlar om.

DN:s Johan Esk hade för ett par månader sedan sitt eget speciella perspektiv: ”Det finns ett enkelt sätt att skapa rökfria arenor. Det är bara låta säkerhetskontrollerna se ut som på flygplatser”.

Själv vill jag avsluta med någonting jag har skrivit många gånger tidigare…ingen vill uppleva en storbrand på en fotbollsarena. Ingen. Men om det skulle hända – vem vill då stå med det blodet på sina händer – trots att varningssignaler funnits i så många år?

FÖLJ FOTBOLLDIREKT FÖR DE SENASTE NYHETERNA OM SVENSK FOTBOLL!
– TWITTER
– FACEBOOK
– INSTAGRAM

ELITEFOOTBALL – Sveriges bästa statistik-databas för svensk fotboll