KRÖNIKA: Flytta upp Väisänen – ändringen som kan få igång AIK:s anfallsspel
Ett derby med ett icke önskat resultat inkluderat en prestation som över lag inte heller var bra nog med AIK-mått mätt. Avsaknaden av ett fritt och fantasifullt anfallsspel var tydlig, men nu finns chans till revansch. AIK vill tillbaka i vinnarspåret igen.
Det blev tydligt i derbyt att AIK:s anfallsspel var lite väl endimensionellt och det hade Hammarby läst in väldigt bra. Ut med bollen på en kant och sedan inlägg mot framstormande forwards. Egentligen väldigt enkelt, och i vissa fall är den metoden effektiv, men den var fruktlös värre senast.
Rikard Norling och Nebojsa Novakovic är två väldigt skickliga tränare som ofta hittar rätt med såväl matchplan, startelva och byten. Men här blev det inte bra.
Det är en självklarhet, men det måste tilläggas, att det lag som lyckas få sina skickligaste spelare att leverera ökar sina chanser att kunna vinna matcher. Ibland är det de mest kreativa spelarna, ibland de mer defensiva. Man kan förenklat säga att Hammarbys defensiv tog udden ur AIK:s offensiv.
***
Nu väntar en svår och lite lurig bortamatch mot Jönköpings Södra och det enda AIK kan göra är att gå för seger fullt ut. J-Södra har vaknat en aning även om de hittills inte känts lika “heta” som fjolåret.
Finns det då tillräcklig offensiv kvalitet i AIK:s trupp för att laget ska kunna hänga med i toppen?
Jag skulle säga att det absolut gör det. Henok Goitom och Sulejman Krpic kom in relativt sent i AIK:s trupp och både två måste få lite tid. På sikt kan dessa herrar blir ett väldigt fint vapen för Gnaget. Men allt hänger ju inte på forwards, det ska man komma ihåg.
***
Det spelsätt Rikard Norling implementerade när han tog över efter Andreas Alm mitt under förra säsongen är spännande. Trebackslinje (som lätt blir en fembackslinje vid behov). Två löpstarka ytterbackar som står för spelbredd och inläggsspel. Tre centrala mittfältare, alla med en bollskicklig och kreativ touch.
Två forwards vars huvuduppgift är att finns där inläggen måttats in.
Inga världsomvälvande nyheter men absolut spännande.
***
Man kan vrida och vända på sifferkombinationerna och flytta magneter på en taktiktavla. 4-4-2, 4-3-3, 3-5-2 eller vad man vill. Det som är intressant egentligen är hur man vill spela, vilka egenskaper spelarna har och vilka olika roller man tilldelar dessa. Sen är det alltid spelarna som spelar matchen och med sin kreativitet får lösa uppgiften.
***
Rikard Norling kan sin taktik och sina spelare. Nebojsa Novakovic har en bra känsla för den offensiva delen av matchen. Vad ska de ändra på för att få fart på laget?
Givetvis vet de två allra bäst men jag har en tanke eller två som kanske kan skulle förändra saker och ting. Paradoxalt känner jag att en defensiv förändring på det centrala mittfältet kan vara lösningen på offensiven.
Jag ger er den startelva jag ser framför mig, men reservation för skador och form på spelarna under den senaste veckan.
Målvakt: Oscar Linnér – inget snack alls, det här kommer att bli bra för alla parter. Linnér har stor potential och är redan en duktig målvakt.
Backlinje (från höger): Jesper Nyholm, Per Karlsson, Nisse Johansson – det här en en stabil och bra trebackslinje. Med Nisse Johansson tillbaka som mittback får AIK både en bättre stabilitet defensivt och en vänsterfot i uppspelsfasen. Det är en viktig detalj.
Ytterbackar/yttermittfältare: Daniel Sundgren (höger), Anton Salétros (vänster) – En liten ändring här men jag tror att det skulle tillföra saker för AIK med en spelsugen Salétros till vänster. Han har arbetskapacitet och en fin vänsterfot.
Centrala mittfältare: Sauli Väisänen, Stefan Ishizaki, Simon Thern – Här kan det diskuteras om spelarna är för “lika” varandra, om det skulle behövas en riktig “städgubbe” framför mittbackarna istället. Den spelare jag ser här som verkligen är en riktig arbetshäst är Johan Blomberg, men samtidigt har hans djupledsspel varit nyttigt när han spelat. En, kanske vansinnig, idé är att låta någon av truppens mittbackar agera balanspelare. Skulle Sauli Väisänen kunna vara den spelaren? Jag menar inte att man har valt fel väg men att den typen av fördelning på planen skulle kunna ge större frihet offensivt till de övriga mittfältarna?
Forwards: Henok Goitom, Sulejman Krpic – Inget snack, det är dessa två som ska göra det. Krpic gjorde en slät figur i derbyt men känns ändå som en spelare man måste ge mera tid. Vad Goitom kan vet vi. Denni Avdic och Eero Markkanen får nöja sig med att agera inhoppare.
***
Som ni märker är det väldigt spridda skurar och en hel del spekulationer. Men det jag är inne på generellt är att balansen i AIK kanske behöver förändras lite. Med en tydligare mer defensiv spelare av de tre centrala skull övriga kunna agera mer kreativt och fritt. Att försvara sig med tre mittbackar och en fjärde strax framför skulle även ge laget bra möjlighet att skydda sig om omställningar.
Simon Thern, Kristoffer Olsson, Amin Affane och Stefan Ishizaki är ruggigt skickliga spelare men i mina ögon ur mer offensiv synvinkel. Med en städgubbe bakom sig skulle det bli fler djupledslöpningar vilket ställer till problem för motståndarna. Det skulle, kanske, leda till ett större centralt bollinnehav istället för att 9 gånger av 10 hamna ute vid sidlinjen för inläggsspel.
***
Norling och Novakovic har en hel del möjligheter och jag är övertygad om att man har klart för sig vad som behöver göras. Sedan är det som sagt spelarna som ska göra det..
Den här artikeln handlar om: