”Drömde mig tillbaka till Blådårar, ”toys” och solomålet mot Djurgården”
KRÖNIKA
Så äntligen ställdes han mot sin gamla klubb.
Drömmen blev sann. Cirkeln slöts. Ödet blev verklighet.
I nya svartrosa kläder klev en nytänd Zlatan Ibrahimović in på Parc des Princes med en nyanländ världsstjärna bredvid sig och efter fyra minuter hade han – Di Maria visat Yoshi Yotún vilka världskorridorer de nu sprang omkring i.
Zlatans offsidespringande i första antydde att han väldigt gärna ville göra mål men det blev miss, miss och åter miss.
I mixade zonen efteråt log han åt på frågan hur gärna han hade velat göra mål mot MFF. ”Mycket. Men jag saknade tajmingen idag.”
Men en kväll som denna så kvittade det.
För i andra klev han fram och bjöd på något som bara han kan.
Det är i alla fall bara han som kan göra det utan större notis.
Zlatan visade varför Zlatan är Zlatan och ingen annan.
En kontrollerad världsklack till Cavani i ett viktigt läge är det som definierar honom.
Ett speciellt ögonblick för de flesta.
Ett ögonblick i mängden för Zlatan.
Han gjorde en fullt godkänd match i ett lag som fullständigt spelade ut Malmö. De krigade på och låg så nära de bara kunde men det är bara att konstatera: hundratals miljoners PSG-trupp mot de svenska mästarna innebär klasskillnad, lekstuga och passningsfestival.
Malmö FF:s världsklack stod på läktaren.
Trots en hedervärd insats av MFF så var den hoppande himmelsblå klacken i hörnet den malmöitiska höjdpunkten.
För när himmelsblått besökte prinsarnas park så stängde sig himlen och sköljde över dem med både regnskur och en påminnelse om att vissa fotbollsspelare helt enkelt är väldigt mycket bättre än andra.
Ett vrålande ”Ici c’est Paris” (”Det här är Paris”) med hög decibel av den ibland galna hemmapubliken symboliserar numera mer guldskimrande ambitioner än gruvarbetande lagstöd. Klubben är en av de absolut största nu och att Malmö FF skulle kunna rubba dem kändes ganska snabbt ganska omöjligt.
Det var speciellt att se Zlatan mot MFF.
I andra halvlek drömde jag mig tillbaka till Malmö stadion, Blådårar, ”toys”, solomålet mot Djurgården och ”showtime” på La Manga. Gåshuden stod rätt upp när jag tänkte på var vi nu befann oss och vilka två lag som möttes.
I den där jävla Champions och allt.
Resan Z har gjort är osannolikt fantastisk och hårdarbetat välförtjänt.
Malmö FF:s lika så.
25 november kommer Zlatan hem till Malmö och spelar retur.
Det är väl egentligen den match som sluter cirkeln, som fulländar drömmen.
Zlatan mot Malmö FF i världens största turnering.
I Malmö.
Tänk att vi lever mitt i det.
JOAKIM ÖSTERBERG
Den här artikeln handlar om: