KRÖNIKA: Så ska Djurgården använda “Norges Peter Crouch”

GÄSTKRÖNIKA – SØREN SORGENFRI.

Djurgården presenterade i går en ny anfallare i norske Julian Kristoffersen. Ett i Sverige hittills okänt namn – danske krönikören Søren Sorgenfri ger här en tydligare bild av Kristoffersen som spelare, och hur Djurgården ska få ut max av 20-åringen. 

Djurgården har skrivit kontrakt med den norske anfallaren Julian Kristoffersen. Det är ingen nyhet, men vad kan Djurgårdens fans och allsvenskan som helhet förvänta sig av den långe norrmannen?

En oförlöst talang. Det är naturligtvis hans längd (195 centimeter) som är det första och mest iögonfallande hos honom, och en viktig anledning till att FC Köpenhamn hämtade honom från FK Örn/Horten i hemlandet Norge.

Planen var klar, Kristoffersen skulle via klubbens ungdomsakademi skolas in till att bli en naturlig ersättare för den danska landslagsmannen Andreas Cornelius. Han blev i maj 2016 korad till Årets Unga Spelare i FCK och i september samma år flyttades han upp i a-truppen. Där har matcherna varit få, och FCK konstaterade att han inte var redo som Cornelius ersättare.

Kristoffersen har sina styrkor i fysik, huvudspelet och förmågan att gå på genombrott, och det är element som har blivit viktiga redskap i FC Köpenhamns spel de senaste åren. FCK har sedan Ståle Solbakkens återkomst ändrat koncept: De spelar fortfarande 4-4-2, men ett långt mer specialiserat 4-4-2 än vi tidigare sett i klubben.
Tidigare års succé var knutet till ett 4-4-2 med fyra centrala mittfältare, något som gav laget en mycket kompakt taktisk figur. Men de senaste åren har man tagit in mer specialiserade spelartyper i laget. Spelare som Benjamin Verbic och Rasmus Falk är duktiga kantspelare som kan slå sin man en mot en. Det fick samtidigt FC Köpenhamn att droppa den annars klassiska anfallskonstellationen “large and little”, med en fysiskt stark och en snabb anfallare. För att nu istället spela med två stora och fysiskt starka anfallare. Som Andreas Cornelius och Federico Santander.

Nu är Cornelius såld till Atalanta i Serie A, och Santander backas upp av serben Andrija Pavlovic som precis som Cornelius är relativt genombrottssnabb.
Och det är just därför som Julian Kristoffersen fick lov att lämna FC Köpenhamn efter senaste säsongen. Cornelius är såld, men Kristoffersen var inte redo att ta över. Han har inte utvecklats som man hoppats på. Han är större i sitt rörelsemönster och har inte Cornelius snabbhet de första meterna.

Men det betyder inte att Djurgården inte kan få något bra ut av honom.
Han testades nyligen med West Hams U23-lag, och det finns en grundläggande instinkt hos honom som en naturlig målgörare. Han har egenskaper och näsa för mål. Men just nu är han inte bra nog i en klubb som FC Köpenhamn, en klubb som lyft sin nivå markant den senaste säsongen.

Men om Djurgården kan ge honom den nödvändiga speltiden och utveckla hans huvudspel och placeringsförmåga – då kan han utveckla sig till en spelare för skytteligatoppen i allsvenskan, med bra vidareförsäljningspotential. Det kräver speltid och att Djurgården praktiserar en spelfilosofi som passar hans längd och “Peter Crouch-aktiga” spelstil.

Men potentialen finns där. Och det är precis den potentialen som gör att FC Köpenhamn kommer fortsätta följa honom de närmaste åren.

Søren Sorgenfri är författare, sportjournalist och krönikör.

Översättning: Anton Zetterman