KRÖNIKA: ”Såg inte det här komma – Norling vände blad – helt”

Många har vädrat åsikter om att Rikard Norling och hans AIK ska våga mer, satsa mer på offensiven och inte vara så ”baktunga”. Svaret ligger inte i vilken organisation man spelar utan på vilket sätt man både väljer att försvara och anfalla. I matchen mot BK Häcken bjöd AIK i alla fall på den klart mest offensivt balanserade startelvan på väldigt länge. Åtminstone på pappret. 

Det blev SM-guld ifjol men många rynkade ändå lite på näsan och tyckte att det var för defensivt, för fegt och helt enkelt tråkigt. Men det går inte att förneka att den defensiv man visade upp 2018 var fantastiskt bra och den största enskilda anledningen till att man blev mästare.
Så är det bara!

Till den här säsongen har det pratats från AIK-håll om att man vill ”utveckla det offensiva spelet” i den befintliga organisationen 5-3-2 (3-5-2) som Norling infört sedan han återvände. Samtidigt har truppen truppen förändrats kraftigt och att spelare som Alexander Milosevic och Robin Jansson har försvunnit från backlinjen – givetvis tungt kännbart. Kristoffer Olssons lucka är mer eller mindre omöjlig att fylla med tanke på hur han presterade under 2018.

Offensivt har det tillkommit intressanta namn som bland annat Chinedu Obasi och Jack Lahne Islänningen Kolbeinn Sigthorsson får vi vänta med att se vad han kan tillföra.

***

Inledningen av säsongen har väl varit, både spel- och resultatmässigt under förväntan och att det skulle bli någon form av ändring var väntat. Men jag såg inte ett 4-3-3 med en sådan tydlig offensiv balans framför mig. Norling och hans stab vände helt enkelt blad, tittade på vilka spelare han ville ha på planen och byggde om. Helt.

Att byta organisation på laget behöver inte betyda så mycket, faktiskt ingenting egentligen. Spelsättet däremot innebär ofta större ändringar för spelarna.

***

Den första halvleken på Friends Arena bjöd inte på någon underhållning direkt. Båda lagen med svagt passningsspel och otroligt mycket spelare på mittfältet gav ingen skrattfest. Domaren Glenn Nyberg blåste frisparkar i parti och minut och tempot i matchen uteblev nästan helt.

Handlade det om hur AIK ställde upp laget?

Delvis kanske, nya positioner skapar alltid en viss osäkerhet men den stora ”boven” i det hela var att den tekniska kvaliteten var för låg. Korta anfall gjorde att både Jack Lahne och Chinedu Obasi hamnade långt ifrån Henok Goitom som hade den centrala forwardspositionen. Jag tycker inte att man såg något tydligt 4-3-3 i spelet i den första halvleken.

***

Rikard Norling använde pausen på ett bra sätt och justerade sitt lag.
Så såg det i alla fall ut.
Obasi och Lahne klev upp och in i planen.
Hela laget klev högre upp och satte en både högre och mer kompakt press på BK Häcken. Det fick effekt och AIK tog över matchen utan att skapa massvis med skarpa målchanser. Man fick spela mer på Häckens planhalva, man vann tillbaka bollar och behövde inte slita så hårt med långa löpningar defensivt.

***

Enock Kofi Adu var bänkad senast men tillbaka i startelvan var han stabil som vanligt. Dessutom slog han en otroligt fin djupledsboll till Daniel Sundgren som skickade in 1-0 vilket ju också blev det matchvinnande målet. Målskytten Sundgren har varit föremål för lite ”diskussioner” huruvida hans fokus är på rätt ställe med tanke på transfer i sommarfönstret. Hans högerhand bankade hårt på klubbmärket i målgesten med blicken och löpningen riktad mot Norra stå. Jag tror alla fattade den gesten.

***

Det blev ingen extrem glädjeoffensiv och det ska man inte förvänta sig så snabbt heller. AIK vann med 1-0, som vanligt, och det är vad som räknas.

Det är en enorm fördel att kunna hantera olika formationer och spelsätt då det gör det svårare för motståndarna att veta exakt vad som väntar. Det kommer att ta lite tid innan man hittar helt rätt i sina roller men för varje match som går kommer det att bli bättre. Oavsett hur man ställer upp sitt lag måste löpningar komma och passningar och mottagningar vara av tillräckligt bra kvalitet. Annars kvittar det.

***

BK Häcken har under våren fått många att utbrista ” i år blir Häcken topp-3″. Jag trodde det inte under våren och jag tror det inte nu heller. Insatsen mot Djurgården var svag och det var inte bra den här matchen heller. Nu är två matcher med svaga insatser inte hela världen men jag tror inte att kvaliteten finns över 30 omgångar heller.

***

Oscar Linnér fick gult kort för maskning. En liten stund senare blev det en liknande situation och då tog han sats och fullkomligen spurtade fram till bollen. Lite humor i alla fall.

***

AIK har en trupp med många väldigt bra spelare, hur än de vrider och vänder på det kommer det att sitta bra spelare på bänken. Det är smart och bra att försöka hitta flera sätt att mönstra och matcha sin trupp. Beroende på vilka spelare man själva har tillgängliga, vilken form de är i och även vilket lag man ska möta är det en fördel att inte tvingas gå i samma hjulspår hela tiden.

AIK skulle kunna gå tillbaka till sin 5-3-2 men med en offensivare attityd i både försvars- och anfallsspel och bli ännu bättre. AIK kan mixtra och ändra tack vare att de har spelare som klarar av olika sätt att spela. Det man inte får göra är att förvirra spelarna. Man ska inte ändra för mycket i grunderna i sättet att spela då kan det bli svårt för spelarna att utföra det man kan och vill. Det här var ett första test och det lär bli fler, i ”värsta” fall så kan ju alltid Daniel Sundgren göra det avgörande målet.