KRÖNIKA: “Tryggheten tillbaka i AIK”

Rikard Norling tillägnade en del av derbysegern mot Djurgården till sin företrädare Andreas Alm, det var klokt och ödmjukt efter bara ett fåtal dagar i tjänst. Pelle Olsson å sin sida ville mer sätta fokus på att få laget redo till nästa uppgift, Kalmar FF hemma på torsdag. Det är nog väldigt klokt det med.

De första tio minuterna av derbyt svängde friskt. Det var öppet på mittfältet, det var en hel del hårda dueller och tempot kändes uppskruvat utan någon vidare kontroll från något lag. Precis när den första “vågen” var på väg att lägga sig slog Stefan Ishizaki in en frispark i Hampus Nilssons vänstra hörn. På ett sätt kändes det nästan som att matchen avgjordes där.

Norling gjorde några justeringar i sin första startelva när han flyttade in Nisse Johansson som mittback och lät Haukur Hauksson och Daniel Sundgren ta hand om ytterbacksplatserna. Stefan Ishizaki utgick från vänster på mittfältet men agerade i en fri roll och var väldigt rörlig och aktiv i det offensiva spelet. Ishizaki var bäst på planen i mina ögon.

Djurgården hamnade i numerärt underläge centralt och AIK styrde mycket av händelserna även om avslutningen av den första halvleken var bättre från Djurgårdens sida. Sam Johnson och Mattias Ranégie hade dock en ganska “sval” kväll och skapade inte särskilt mycket, understödet de fick var inte tillräckligt bra heller.

***

Frustrationen bland djurgårdsfansen efter matchen var påtaglig. Besvikelse och vrede efter ännu en tung derbyförlust. Hårda ord skreks mot de egna spelarna som stod kvar vid läktaren. Länge. Även om det tar sig i fel uttryck så måste man till viss del förstå deras ilska. Förlust igen. En supporters värsta mardröm som för djurgårdarna upprepas igen och igen. Och igen.

Mattias Ranégie slet av sig tröjan och gick från läktaren i vrede. Det var inte speciellt genomtänkt av honom, men man får förstå hans frustration också. Han hade verkligen ingen lyckad afton för egen del.

***

Ebenezer Ofori fick nöja sig med en plats på bänken till förmån för Anton Salètros och Chrisos Gravius, två egna produkter med framtiden för sig. Även om dessa två spelare “bidrog” till att det blev rätt öppet på mittfältet ibland så var det rätt beslut att starta dem. Det är en ovärderlig erfarenhet som både spelare och klubb får nytta av i framtiden. Vinner man matchen har man som tränare gjort rätt väl. Om man vill förenkla det lite.

Pelle Olsson hade också gjort ett par ändringar sedan förra omgången, han fick däremot inte samma utdelning på dessa. Besard Sabovic startade sitt första derby och inledde en aning darrigt. Det ska sägas att han sedan gjorde det helt ok fram till dess att han blev utbytt. Om hans lagkamrater hade presterat motsvarande sin kapacitet hade det gjort hans uppgift lättare.

***

Livet efter en derbyseger är ljuvligt och Norling kan fortsätta att “lära känna” sina spelare allt bättre och med det justera lite efter sin egen idé allt mer. Det blir nog inga dramatiska förändringar skulle jag tro, i alla fall inte på kort sikt.

Djurgårdstränare Olsson ville på presskonferensen efteråt inte prata så mycket om att älta derbysviten som hänger som ett ok över hans lag. Istället vill han fokusera på nästa uppgift: Kalmar FF hemma på torsdag. Det gör han rätt i för det kan inte se ut som det gjorde i den här matchen.

***

Det är klart att spelarna, liksom supportrarna, är frustrerade över att spelet inte flyter och över att poängen uteblir. Nu är det hög tid för samtliga att verkligen plocka fram allt man har i inställning och attityd.Givetvis är det så att spelarna alltid gör sitt bästa även om det ibland kan se annorlunda ut. Med Djurgårdens dystra derbyfacit, och dessutom en poängfattig period i serien, är det lätt att självförtroendet sjunker och att man tvivlar på sig själv. Det Djurgården ändå måste göra i alla lägen i alla matcher är att kriga stenhårt varenda minut på planen. Varje spelare måste göra sitt yttersta rent fysiskt, det har fansen faktiskt rätt att kräva.

Haris Radetinac är på väg tillbaka och det sades efter matchen att han inte skulle spela mot Kalmar på torsdag. Anledningen är att han varit borta länge och att man vill skynda långsamt för att inte riskera några bakslag. Förhoppningen hos Dif är att han ska vara tillgänglig till matchen mot Helsingborg som kommer tätt inpå den med , redan på söndag. Att Haris håller sig frisk och hittar formen är tillsammans med Kevin Walkers comeback efter skada det Dif får sätta hoppet till nu.

***

Pelle Olsson gör rätt i att fokusera på nästa match. Det fanns många frågetecken från den här matchen att räta ut, han måste lösa några av dessa snabbt.

Hampus Nilsson borde ha gjort det bättre på det första målet men han bör få fortsatt förtroende trots det. Det finns andra ändringar att göra med en troligtvis större effekt. Stefan Karlsson in istället för Tim Björkström som högerback är värt att testa. Michael Olunga istället för Mattias Ranegie på topp är ett annat förslag till förändring. Om Kevin Walker är frisk ska han givetvis starta han också.

Skadelistan i Dif har varit en dyster läsning hela denna säsong och självklart påverkar det prestationerna och resultaten. Långtidsskadorna på Mrabti, Radetinac och Karlström( 2 månader) samt Kevin Walkers bekymmer påverkar givetvis lagets slagstyrka. Det är ingen ursäkt men ändå en del av förklaringen.

***

Att det stormat lite i AIK innan matchen var ingenting som märktes, som förväntat med andra ord. Det var snarare känslan av koncentrerat lugn hos alla i hemmalaget den här kvällen, givetvis hjälpta av ledningsmålet och sedermera även av segern. Den totala känslan utstrålade stort lugn och trygghet. Jag tror att Rikard Norling har en stor del i den känslan och tycker att AIK ska njuta av det klimatet så länge det går. Man vet aldrig hur länge det varar.