Krönikören kritiserar tränarkarusell – ”Allsvenska klubbar för fega”

KRÖNIKA
Man nog inte överskatta en tränares betydelse för en klubbs framgångar allt för mycket men det vore extremt dumt att inte ha det med i beräkningen och bedömningen. Här analyserar FD-krönikören den allsvenska tränarkåren.

I slutet av säsongen 2014 drog en tränarcirkus av större art igång och även om det nu är i ett väldigt tidigt skede av säsongen kan det finnas anledning att verkligen se på vad det gett för följder.

Helsingborgs IF var inte nöjda med vad Roar Hansen lyckades få ut av sin tid på Olympia, det talades tidigt om en återkomst till klubben för Henrik Larsson. Larsson hade efter en ganska svag start på sin tränarkarriär i Landskrona gjort ett fantastiskt arbete 2014 med Falkenbergs FF som han lyckads hålla kvar i allsvenskan mot alla odds.

Att Henke sedan ville ta ett steg uppåt i karriären var ingen hemlighet och att erbjudandet kom från ”hans” klubb gjorde det knappast svårförhandlat. Men Roar Hansen satt med löpande avtal och ekonomin i Skåne-klubben kunde ha varit bättre.

I Falkenberg blev det nog ingen överraskning att deras tränare skulle locka till sig större klubbar och man agerade därefter. Efter att det blev klart att Hasse Eklund skulle få gå från Kalmar såg FFF sin chans att plocka hem Eklund som ju gjorde stor succé när han fick laget upp i den högsta serien.

Med bara ett års frånvaro fanns stora delar av truppen kvar vilket underlättar. På den årliga kick-offen förklarades det att Eklund och Larsson ”är ganska lika” så att någon större förändring inte skulle behövas. Praktiskt värre, om man nu inte anser att förändring kan leda till förbättring.

I Helsingborg satt man på press konferens när man presenterade Henrik Larsson som den nya huvudtränaren i Helsingborgs IF. Bredvid satt Roar Hansen som inte fått sparken utan istället en ny roll i klubben (läs han hade ett löpande avtal). Alla var nöjda och glada och det skulle bli hur bra som helst.

Utåt sett försökte man med det i alla fall, men jag tror inte att särskilt många gick på den finten.
Självklart var man inte speciellt intresserade av att tvingas betala två huvudtränarlöner, särskilt då man var tydliga med att redovisa att ekonomin var av svagare sort och att det absolut inte skulle göras några större värvningar. Men bra skulle det bli sa man.

Kalmar FF hade 2014 en underlig säsong och efter en bra vår föll man som en sten under hösten, det kostade Hasse Eklund jobbet och gav honom en returbiljett ”hem” till Falkenberg. Nu var det Kalmar FFs tur att jaga ny huvudtränare. Valet föll på Peter Swärdh som med små resurser gjort ett bra jobb

Åtvidabergs FF. Swärdh med sina rötter i Skåne kom närmare sitt ursprung, ganska praktiskt det med. Kalmar som inte heller de kunde göra några större utsvävningar på transfermarknaden ansåg att Swärdh skulle kunna passa bra. Möjligen med hjälp av bröderna Elm?

Roar Hansens nya roll i Helsingborg blev inte långvarig och han packade väskan och åkte till Åtvidaberg. Ny klubb, ett uppdrag som huvudtränare och det som i mina ögon redan var solklart bekräftades. Roar ville bort från Helsingborg och Helsingborg ville ha bort Roar.

Ingen minns längre vad som sagts på Helsingborgs presskonferens. Ingen. I tillägg till ovanstående karusell sällade sig Halmstad BK också, om än man gjorde det på sitt egna lilla vis. Jens Gustavsson hade gjort ett bra jobb och lyckades hålla HBK kvar i serien.

Tacken blev ett avsked och in hämtades Janne Jönsson som efter många år i Norge nu ville ”hem”. Vilken slump. Gustavsson har kallats in som tillförordnad förbundskapten i det ”nya U21-landslaget som ska formas inför kvalspel. Ett ganska ok steg när man nyss fått kicken. Vilken tur för SvFF.

IFK Göteborg ville inte vara sämre, man sparkade Mikael Stahre som tagit klubben till en andra plats i serien, ett resultat som inte kan ses som annat än fantastiskt bra.
Man valde istället att anlita Jörgen Lennartsson som efter det abrupta slutet i Elfsborg tidigare haft ett ”sabbats-år” och nu var sugen på nya äventyr. Stahre hittade nytt uppdrag i Kina.

Elfsborg fick också ny tränare, en hemvändande Magnus Haglund återkom efter några år i norska Lilleström, en följd av Klas Ingessons tragiska bortgång. I Elfsborgs fall har jag inget frågetecken bakom tillsättandet.

*****

Det ovanstående är inget försök till raljerande även om jag anser att klubbarna är oerhört inskränkta och fega när det gäller tillsättning av tränare. Det är ju klubbarnas beslut att välja inriktning på vilken typ av klubb man vill vara och vad man vill ha för ledare som kapten.

Men nog är det väl lite väl mycket ”en stängd klubb” när det är samma namn som snurrar, år efter år?

De tränare som ingick i den här karusellen är samtliga tränare som har erfarenheter och kvaliteter som såklart ingen kan ta ifrån dem.
Men det finns en del av mig som undrar om inte klubbarna gör det väldigt lätt för sig när det gäller rekrytering av tränare. Man tittar på vilka som varit på nivån och kollar om någon är tillgänglig.
Att det blir en sådan oerhörd karusell och byte mellan klubbarna är ganska ovanligt och tur är väl det. Men näst in till ”alla” väljer att ta namn som redan snurrat runt i serien förut.

Jag har förståelse för att klubbledningar inte vill kasta in vem som helst att leda sitt allsvenska fotbollslag, men jag vill mena att det med garanti finns många tränare (i t.ex superettan) som skulle kunna komma in i cirkusen och tillföra något nytt, något fräscht. De utbildningar som krävs (enligt Uefa) är samma i superettan och allsvenskan så där gör det ingen skillnad.

Man talar ofta om att det är viktigt att släppa fram talangerna på spelarsidan och ”generationsväxla” i lagom takt. I mina ögon är det dags att påbörja det även på tränarsidan i allsvenskan. Jag tror att det skulle vara bra för svensk fotboll.

*****

En kort summering efter fyra omgångar för ovanstående klubbar är att Helsingborg är de enda ”vinnarna” så långt, IFK Göteborg har förutsättningar att ligga med däruppe, precis som innan tränarbytet.
Falkenberg har inte fått en smakstart och såväl Åtvidaberg, Kalmar som Halmstad har tagit väldigt få poäng.

Jag vet såklart att det är spelarna som spelar och att slagstyrkan på truppen är primär, men någonstans är det ju så att även tränaren spelar en roll. Annars skulle väl klubbledningarna kunna välja vem som helst trots allt?