Lagt av – följer allt framför tv:n: “Det här är inte AIK”

AIK har det stentufft i allsvenskan. På andra sidan Atlanten, mer än 600 mil bort, sitter Teteh Bangura framför datorn och sliter sitt hår. AIK:s skyttekung från 2011 har inte missat en match med Gnaget i år. Numera 30-årige Bangura ser sin egna spelarkarriär som avslutad, men kärleken till AIK är det inte. 
– Jag går upp tidigt på morgonen och kollar, ibland går matcherna så tidigt som 8 på morgonen. Det gör ont att se det här, det är inte det AIK jag känner igen, säger Teteh. 

Det börjar bli några år sedan nu, men de flesta AIK-anhängare minns det nog med värme. Säsongen 2011, “Banguras” satte skräck i allsvenska försvar och AIK reste sig efter det misslyckade 2010. Det slutade med en andra plats i allsvenskan, Mohamed och Teteh Bangura blev bägge sålda utomlands och gav AIK ett ekonomiskt lyft med transfers värda sammanlagt över 40 miljoner.

Teteh hann göra 15 mål på 17 matcher innan han på sommaren flyttade till turkiska Bursaspor. Nu ganska precis nio år senare så är han långt härifrån. Teteh och hans familj bor sedan flera år tillbaka i USA, strax utanför Baltimore.
– Covid-19 har slagit hårt i USA, så det är ett lugnt liv just nu. Jag stannar bara hemma med barnen, de är fem och sex år. Min fru arbetar fortfarande. Vi ber till Gud att allt ska gå bra. Det har varit ett galet 2020. 

Teteh Bangura är bara 30 fyllda, men det var ett tag sedan karriären stannade av. Sinopspor, en turkisk klubb i de lägre divisionerna, är senaste klubben han är registrerad för. Det var 2017. 

För ett par år sedan var han på väg tillbaka, det var på gång med en flytt till en division 1-klubb i Sverige. Men det blev inget av det, och han betraktar nu sin egen spelarkarriär som över.
– Jag försökte, jag är en fighter. Jag har haft skador men jag har tagit mig tillbaka från dem. Jag har tränat lite fotboll och känner ingen smärta. Nu kör jag gymträning varje dag, jag gör alltid det. Jag mår bra av det, vill känna mig i form. Men det är inte mer än så.

Finns det några planer på att komma tillbaka och spela någonstans? 
– Jag ska inte ljuga, det var ett tag sedan som jag spelade tävlingsfotboll. Om det finns en möjlighet någonstans så kan jag ge det en chans. Men jag gör inget extra för att komma tillbaka och spela. När jag spelade så gav jag alltid allt. Men det viktigaste nuförtiden är min familj, mina barn. Jag är lycklig att jag kan vara en del av deras liv nu. Det var något som stressade mig när jag spelade, att jag kunde inte vara med dem så mycket. De var i USA och jag var i Europa och spelade. 

Nu är han ekonomiskt oberoende efter spelarkarriären och kan vara med barnen fullt ut.

Det måste vara fint att kunna vara i den situationen?   
– Jag ska inte klaga, jag tackar Gud. När du spelar professionell fotboll vill du tjäna pengar, det vill alla spelare för karriären är kort och du har många år kvar efter att du lagt av. Så att kunna ge mina barn det här, det är fantastiskt. De är amerikanska medborgare, de är försäkrade. Jag är stolt över mig själv, allt jag har byggt upp kommer från fotbollen. Jag har gjort en del bra investeringar i Sierra Leone som genererar pengar. Jag hade ingen jättelång karriär, men jag kommer inte klaga över det. Jag har det bra.

–  Jag vill inte att mina barn ska gå igenom allt som jag gick igenom när jag växte upp. Vissa historier som jag berättar för folk om min uppväxt i Sierra Leone med inbördeskriget och allt, de tror inte på dem. De tror att jag hittar på. Nu när jag ser mina egna barn; de får simma i poolen, de går på bio, de är i gallerian... jag visste inte vad en swimming pool eller en biograf var när jag växte upp. De har datorer, iPads, mobiltelefoner. Jag hade ingen mobiltelefon förrän jag kom till Europa. De är lyckligt lottade och jag känner en så stor tacksamhet över att jag kan ge dem allt det här.

Bangura berättar att han har planer på att göra något mer inom fotboll när pandemin är över. Han är redan nu engagerad i AIK:s klubb i Sierra Leone, AIK Freetong.
– Fotboll är mitt liv, det är allt jag kan. Jag och Mohamed är involverade i AIK Freetong, vi får support från AIK med det. Det är en bra struktur, vi tittar på bra partnerskap och vi vill på sikt försöka få spelare därifrån till AIK. Det finns många duktiga spelare som skulle kunna bli aktuella. 

Efter att Bangura öst in mål för Köping i division 2 så värvades han till AIK och på bara dryga halvåret var han såld utomlands. Det blev spel i Turkiet (Bursaspor, Sanliurfaspor) och Israel (Beitar Jerusalem) innan han återvände till AIK. Efter den misslyckade sejouren i AIK 2014 så var han kvar två säsonger i Sverige, i Mjällby och Gais.

Men sedan 2017 följer han fotboll mer som en supporter säger han själv.
– Jag följer svensk fotboll jättemycket, jag kollar till och med superettanmatcher. AIK förstås, jag har sett alla matcher AIK har spelat.  

– Jag är som fansen, följer allt. Går upp varje morgon, ibland börjar matcherna så tidigt som klockan 8 på morgonen här i USA. 

Vad är dina intryck av AIK i år? 
– It's crazy, jag blir helt galen ibland. Jag pratar med alla jag fortfarande har kontakt med om AIK, som Mohamed, han bor ju i Sverige. Jag hade tänkt ringa (Ebenezer) Ofori och kolla hur läget är nu, jag vill höra hur det är med allting i AIK. Jag vet inte så mycket om den nya tränaren, jag har pratat med Alhaji Kamara (tidigare bl a IFK Norrköping) som är i Danmark nu, han hade honom som tränare i den där klubben... Frej? Han sa att han var bra.  

– Jag är inte glad över situationen de är i. Jag förväntar mig aldrig att AIK ska vara tolva någonsin. Det är galet. Jag bryr mig inte om hur illa det är, de ska inte vara nummer tolv i ligan. Speciellt för fansen, det måste vara så frustrerande. Jag vet hur det var när vi förlorade en match, de kom till träningsanläggningen och var besvikna. De kände så mycket för laget. Nu med coronaviruset så antar jag att de inte ens får komma till träningsanläggningen. Det är tufft, men jag är övertygad att de tar sig ur den här situationen. 

– Sedan är det ju så: Den här säsongen är "gone", det blir ingen toppstrid. Men jag tänker inte ens tanken att AIK skulle åka ur. Det finns inte. Samtidigt, det viktigaste är att hålla sig kvar i ligan nu, det måste vara fokus.

Teteh Bangura säger att han fick en chock när han såg laguppställningen inför premiären mot Örebro tidigare i sommar.
– Jag läste laguppställningen och såg alla spelarnas ålder; det var 18, 19, 17, 18... så unga allihopa! (Paulos) Abraham är bra, han är ett "prospect". Det är duktiga spelare allihopa, men de är unga och man kan inte lägga någon skuld på dem. Nej men AIK har inte spelat bra, det är inte det AIK jag känner igen. 

– När jag var där, jag tänkte alltid att jag var i det bästa laget. Det är som med Zlatan, många gillar inte honom. Men i slutet av dagen, han snackar och sedan levererar han också. Så var känslan i AIK då också, vi trodde på det, spelar ingen roll om det var Malmö eller Djurgården vi mötte. De har seniora spelare nu också, spelare som spelat i stora ligor. De behöver bara komma samman, och att de äldre spelarna tar hand om de unga spelarna. Få tron tillbaka igen, att "this is AIK", vi är alltid i toppen. Det är där vi hör hemma. 

Du har starka känslor för klubben, samtidigt spelade du inte speciellt länge där... 
– Jag var inte där länge, det är sant. Men det sitter i för alltid. Min vän Rodney Strasser (mittfältare från Sierra Leone, tidigare bl a i Milan) frågade mig; "är du delägare i AIK eller nåt? Du pratar bara om AIK". Jag svarade att AIK är min klubb nummer ett i världen, det är klubben jag fick mitt genombrott och som gav mig chansen att ta klivet ut i Europa. Det är en speciell klubb och jag har fått så starka känslor. 

Och när pandemin är över så ska han tillbaka till Sverige och gå på en match igen:
– Definitivt! Jag kommer alltid att återvända till Sverige. Att få träffa supportrarna och se en match igen, det kommer hända. När jag kom till AIK kände jag direkt att jag fick en fantastisk relation med supportrarna. Jag vill se alla igen.