I lång intervju med FD om MFF – ”Han tyckte inte jag skulle stanna för länge”

MALMÖ. Olof Persson har gjort sitt som assisterande tränare i MFF. Efter Besiktasmatchen i december lämnar 40-åringen klubben i sitt hjärta. För FD berättar han att forne Malmötränaren Åge Hareides ord etsat sig fast på näthinnan.
 – Det är en viktig sak att lyfta. Han sa till mig att jag inte skulle vara kvar för länge som assisterande och jag känner själv att jag behöver flytta på mig, konstaterar Persson.  

Över 200 allsvenska matcher som spelare i Malmö FF gjorde Olof Persson under två sejourer i klubben 1995-2001 samt 2002-2006 (Persson betade 2002 av en kort sväng i österrikiska klubben FC Tirol, som inte längre existerar).

Sedan 2014 har Persson verkat som assisterande tränare i MFF och har då fått jobba med Åge Hareide, Allan Kuhn, Magnus Pehrsson och Uwe Rösler.

Tidigare under fredagen, dagen efter Malmös 2-2-möte med Genk i Europa League, meddelade klubben att Persson lämnar – detta på hans egen begäran. För FotbollDirekt berättar Persson att Åge Hareides ord etsat sig fast på näthinnan, och att det nu var dags att lämna MFF.

– Det är en viktig sak att lyfta. Han sa till mig att jag inte skulle vara kvar för länge som assisterande, att man lätt blir bekväm i den rollen. Och det är precis det som jag känner, jag är bekväm i den rollen och tycker själv att jag gör det bra. Men för att utvecklas behöver jag kanske, eller inte kanske, jag behöver flytta på mig för att kunna få ut min fulla potential, säger Persson till FD.

Med tanke att du är i Sveriges största klubb och får vara med om SM-guld och spel i Europa, finns det ingen rädsla att du nu kommer försvinna från den stora scenen och aldrig komma tillbaka igen?

– Jag ser det inte så. Jag kom från Höllviken till MFF 2014 där jag hade varit med och vunnit division 3 rätt överlägset till att direkt bli svensk mästare och gå till Champions League. Kontrasten där var väldigt stor och speciell, men jag är inte rädd för det här. Fotbollen kan jag hitta tillbaka till. Nej, jag är inte rädd.

Det är inte skrivet i sten att Persson kommer fortsätta som tränare, men med tanke på att Trelleborg nyligen sparkade Patrick Winqvist och letar ny huvudtränare har spekulationerna så klart satts igång, vilket även Persson nåtts av.

– Jag såg den kopplingen, men för mig är det ett tomt blad än så länge. Jag är öppen. Det behöver nödvändigtvis inte bli fotboll. Jag ser mina egenskaper i andra branscher också.

Vilka då?

– Kan man ledarskap och elitidrott kan man nog sätta sig in i vilken verksamhet som helst så jag är öppen för det också. Jag ser inte slutet på fotbollen, men jag kan som sagt tänka mig en annan roll i en annan bransch.

Persson skrev på ett nytt kontrakt förra året, men när det gick tungt för MFF i våras medger 40-åringen att tankarna om att göra något annat började komma. Att turbulensen för ett halvår sedan var en ögonöppnare vill han dock inte påstå.

– Nej, egentligen inte. Motgångar vet man om, det har man upplevt som spelare. Man kan inte tro att man kan gå igenom fem år utan motgångar. Jag tycker ändå att vi hanterade den krisen på ett någorlunda bra sätt, men det var Magnus (Pehrsson) som fick betala ett högt pris vilket var jäkligt tråkigt så klart. Sådant får en uppmärksamma vilken tuff bransch detta är. Det är så mycket som färgas av framgångar. Man får inte lov att sväva iväg för det kan gå så snabbt åt andra hållet.

På tal om Magnus Pehrsson, vad tror du om honom i Kalmar?

– Det blir säkert väldigt bra. Magnus är en mycket bra tränare.

Fick du en mindre roll under Uwe Röslers ledning eller hur vill du beskriva den ändringen från ”MP” till Rösler?

– Jag tycker egentligen inte att rollerna var så olika. Min roll förändrades väl i så fall mer från Åge till Allan och från Allan till Magnus än vad den gjorde från Magnus till Uwe. Detta steg var ingen stor förändring så som jag ser det. Jag känner fortfarande att jag är väldigt delaktig, men för att få lov att fullfölja mina egna funderingar och det som man står för och köra det fullt ut är detta ett nödvändigt beslut. Att just få göra detta är något som jag längtar efter och jag känner mig redo för att göra det!

Vad har du fått för reaktioner av spelarna?

– De tackade av mig med en halvrisig applåd, säger Persson och skrattar.

– Nej, men om jag får säga det själv tror jag att jag är ganska duktig på att skapa förtroende och jag tror inte att det är många spelare i truppen som inte tycker om mig. Det tycker nog att detta är jobbigt. ”Vadå, ska inte han vara här längre?”. Det är ju bara ”Mackan” (Markus Rosenberg) som varit här hela tiden, annars har ju jag varit i klubben när alla andra spelare värvats. Jag har hämtat några på stationen, några på flygplatsen i Köpenhamn, så jag har varit spelarnas filter många gånger. När det nu försvinner vet de kanske inte vart de ska söka det någonstans, så just nu kanske det är lite jobbigt för dem.

Alexander Axén var ju också en lagpappa i Örebro och när han tackade för sig förra sommaren var det väl vissa spelare som nästan föll i gråt, men du fick en halvrisig applåd alltså?

– Haha, så illa var det inte nu. Axén skrev faktiskt till mig för tio minuter sedan: ”Vad fan är det som händer?”. Vi har kommit varandra nära dessa år.

Vad säger Uwe Rösler om ditt besked?

– Han tycker att det är tråkigt. Jag tycker precis som med de andra huvudtränarna att vi haft en bra relation. Uwe var en frisk fläkt när han kom in i somras och han har gjort jättemycket för att vända detta. Jag har stor respekt för honom och hans jobb. Efter en inkörsport där vi kände på varandra hittade vi vår arbetsrelation och jag känner hans förtroende. Vi har jobbat bra ihop med resten av staben.

Åge Hareide, Allan Kuhn, Magnus Pehrsson och Uwe Rösler är alla starka karaktärer. Känner du att det är någon av dessa som du lärt dig extra mycket av? Har du någon toppranking?

– Det har jag här, säger Persson och pekar på huvudet.

Det är inget du vill bjuda på?

– Nej, inte i dag.

Malmö FF hade som bekant en blytung vår där de radade upp förluster, vilket alltså kostade Magnus Pehrsson jobbet. SM-guldet såg redan där förlorat ut och vägen till Europaplatserna var lång, men med Rösler vid rodret lyckades laget fixa tredjeplatsen och dessutom kvala in till Europa Leagues gruppspel – där de fortfarande har chans på avancemang när endast sista omgången återstår. Persson medger att det är i ett bra läge som han lämnar MFF i.

– Alltså det är svårt att säga de orden, att det är ett bra läge att lämna MFF i… Jag känner ju så mycket för Malmö. Men det känns mycket bättre nu när vi lyckades vända detta, annars hade jag kanske inte fullföljt det här om det inte gått så bra som det gjort. Jag hade nog då känt ett större ansvar att vara med och bidra utifrån min roll för att göra det bra igen.

Vadå, hade du stannat kvar då eller?

– Jag vet inte. Svårt att svara på, men det hade känts lite mer motigt. Jag tycker resultatraden under hösten i allsvenskan och Europa League gör att vi ändå gjort det godkänt. Gruppen lever fortfarande nu i sista omgången och det känns väldigt inspirerande. Det känns också som att jag har bidragit under denna period så jag känner mig stolt.

Efter fem gruppspelsmatcher i Europa League står MFF på sex poäng. Endast en förlust så här långt, men också bara en seger. Tre kryss gör att de är piskade att vinna borta mot Besiktas 13 december, vilket också är Perssons sista match som assisterande tränare i MFF innan han lämnar. Att Malmö fortfarande har chans på avancemang är något som de inte var i närheten av i Champions League-gruppspelet 2014-2015.

– Man får väl vara lite realist. Vi hade inte den lättaste gruppen i Champions League direkt, varken 2014 eller 2015 (Juventus, Atlético Madrid och Olympiakos första året, Real Madrid, PSG och Sjachtar Donetsk andra året). Den här gruppen i Europa League är heller inte lätt, men den är ändå fullt görlig om man säger så. Det som jag tycker är den stora bedriften är att vi samtidigt som vi jagat resultat i allsvenskan också kunnat prestera i Europa, även om vi gärna haft någon poäng till utifrån hur matcherna sett ut.

Rent ekonomiskt vill man ju spela i Champions League, men om du tänker ur ett sportsligt perspektiv. Är det inte roligare att då lira i Europa League där ni har chansen att gå vidare? 

– Champions League var otroligt för oss och att uppnå det två år på raken var fantastiska bedrifter. När vi fick lottningen båda åren förstod vi att det nästan skulle vara omöjligt att gå vidare, men vi tog ju en seger bägge gångerna (hemma mot Olympiakos och Sjachtar Donetsk) och det var ändå godkänt. Utmaningen i Europa League har varit mer kittlande där vi vet att vi har en rimlig chans att ta oss vidare, men som bedrift var Champions League ändå större. Det är ju svårare att ta sig till Champions League.