LÅNG INTERVJU: Milosevic på väg mot samma höjder som MFF-favoriten: ”Inget gulligull – jävligt hårt”

Alexander Milosevic kunde inte ha fått en mycket bättre start på sin tid i England. Rakt in i Nottinghams startelva och hyllad både av fans och experter. Är han på väg att göra samma avtryck som landslagsmannen Pontus Jansson i Leeds? I en lång intervju med FD berättar han om hård träningskultur, förtroendet från Martin O’Neill, ökade landslagschanser och svaret på Henok Goitoms ”profetia”.
– När han säger något sådant så är det genomtänkt. Han slänger inte bara ur sig saker, så det är klart att jag blir hedrad, säger han till FotbollDirekt.se.

AIK hoppades in i det sista. Men på deadline day så stod det klart att försvarsstjärnan Alexander Milosevic, 27, går utomlands.

Tidigare har Milosevic spelat för Besiktas och Rizespor i Turkiet samt Hannover och Damrstadth i Bundesliga. Den här gången gick flytten till klassiska Nottingham Forest som krigar för att nå playoff i engelska Championship.

Där har han hunnit spela fem matcher – alla från start – och hyllats både av supportrar på sociala medier och i lokaltidningens betygsättning efter matcherna. Allt har gått väldigt fort och SM-guldhjälten har snabbt fått välkände managern Martin O’Neills förtroende. Debuten mot Kerim Mrabtis Birmingham gjorde han bara något dygn efter att han landat.

– Jag kom hit på torsdagskvällen efter tre timmar i bil från London. Sen gjorde jag alla tester på kvällen och kom i säng typ vid 02. Träning på fredagsmorgonen och sen rakt in i startelvan på lördagen borta mot Birmingham. Det var lite annorlunda, säger han till FotbollDirekt.se.

Blev du chockad över att få chansen direkt. Jag menar, du kan ju knappt ha vetat vad lagkamraterna hette? 

– Nja, alltså jag var lite beredd på det när jag skrev för de frågade om jag var redo att spela. Klart som fan att man inte säger nej. Jag kan inte komma dit och säga att jag inte är redo. Helst hade man ju såklart velat ha några träningar till med laget men det blev som det blev. Vi förlorade tyvärr men rent personligen gick det helt okej med tanke på omständigheterna.

Milosevic nye tränare har varit förbundskapten för Irland och tränat klubbar som Sunderland, Aston Villa, Leicester och Celtic. Hur är svenskens bild av Martin O’Neills ledarskap?

– Det påminner lite om Thomas Schaaf som jag hade i Hannover. Det är jävligt hårda träningar och inget gulligull. Jag är van att alltid ge hundra på varje träning men här måste man vara lite smart med hur man använder sin energi eftersom det är så tätt med matcher. Jag kommer till en ny klubb med en tränare som ger mig förtroende och det är viktigt att jag håller en hög nivå hela tiden.

Håller han distans till spelarna?

– Nej, inte direkt. Martin pratar mycket med spelarna under träning. Det känns som att vi fått en bra kontakt och att han bryr sig. Det finns tränare som man knappt pratar med och som är svåra att läsa av. Men det känner jag inte här. Sen får man höra det om man gör något som han inte gillar. Men det passar mig så det är inga problem. Man kanske inte håller med om allt men det sånt man får ta. Det är en tränare som varit med länge och har stor erfarenhet. Man får försöka lära sig av honom.

Vad säger du om nivån på träning och match i Championship?

– Förut var det mycket snack om att det bara var jävligt långa bollar och massa tacklingar. Och tacklingar är det. På träningar är det mycket fifty-fifty-dueller där man kan få en tackling eller armbåge. Så är det faktiskt. Själva spelet är svårt att beskriva för du möter aldrig ett lag som spelar på samma sätt. Vi mötte Birmingham som hade två stora, starka forwards som var jobbiga att möta. Sen var det Brentford som inte slår en enda långboll. Det är bara bra spelare och mycket olika influenser från utländska tränare.

– Träningskulturen är lite annorlunda. I AIK kunde vi ta det lugnt två dagar efter match men här är det mer skitsamma. Det är bara rätt in i det, högt tempo hela tiden, och träningarna kan hålla på i två timmar. Klart man kunde uppskatta att man ibland gick ner i intensitet som i AIK men det är en annan filosofi här. Det tar ett tag för kroppen att vänja sig men det är lugnt.

Du har fått en bra start i klubben, bara en förlust på fem matcher och två raka nollor, och häng på playoff till Premier League. Passar spelet i Nottingham och Championship din spelstil och hur skiljer det sig mot allsvenskan och AIK?

– En skillnad man kan säga är att de inte vill att man tar så mycket risker. I England är fokus på att försvarare inte ska in och pilla med foten för att nå bollen. Bollen ska bort. Det är prio ett sen kommer det andra efteråt. Det är också mycket mer fokus på duellspel, huvudspel och krossbollar än i Sverige. Men jag har kommit in bra i laget och i sättet vi spelar. Sen är jag fortfarande ny i laget och har en bit kvar till min toppnivå.

– I början är det viktiga att snabbt bevisa att man är en duktig spelare. Och jag tycker att jag fått en fin start. Sen är fotboll en sport där det kan svänga jäkligt snabbt. Form är en färskvara och jag måste behålla mitt fokus och inte bli nöjd. Senast vann vi mot vår rival Derby och det var jävligt kul. Sen jag kom hit har jag fått höra att det viktigaste på säsongen är att vinna derbyt mot Derby och det kände man på atmosfären. Det var otroligt. Nästan som hemma i AIK. Det var en match som betydde mycket för fansen och på bortamatcherna har vi ett stort bortafölje. Det är kul att spela för den här klubben.

Varför valde du att skriva på för Nottingham? 

– Det klickade ganska bra från början. Jag ville välja en klubb som verkligen visade att de ville ha mig och visade att de visste hur jag skulle användas. Och det kände jag direkt när Nottingham kom in i bilden. Sen tilltalade det mig att det är en klassisk klubb som definitivt har potential… eller nej – som borde vara redo för Premier League. Vi har en grekisk ägare, samma som Olympiakos, som satsar mycket. Det är mycket passion i den här klubben.

Hade du kunnat gå någon annanstans och tjäna mer pengar. Typ Kina eller Saudi?

– Jo, men det kunde jag väl. Samtidigt var det inget som tilltalade mig. Jag är 27 år gammal och säsongen i AIK gav mig väldigt mycket. Inte bara ett SM-guld utan även en personlig utveckling som blev exakt det jag ville få ut av att komma hem till AIK. Jag fick spela matcher och spela matcher som betyder något. Jag var en viktig spelare och jag kände att jag måste hålla upp det för att det ska gå bra för laget. Den pressen satte jag på mig själv och det gjorde att jag hela tiden höll mitt fokus uppe. Varje dag, varje match. Det var viktigt för min utveckling.

Hur tufft var det att lämna AIK där Champions League väntar?

– Alltså, jag hade ett mål inför säsongen och det var att komma hem och vinna guld. Sen var det hela tiden i mitt huvud att jag skulle gå utomlands igen. Och det var lite det som motiverade mig hela säsongen. Vinner jag inte guld nu så är det åt helvete med min planering. Det var något som höll mig på tårna. Att ta det där guldet var jävligt viktigt och jag tror att det var uppskattat från fansen att jag gjorde det på det sättet (valde att flytta hem till AIK före utlandet).

– Folk här borta har frågat hur jag kunde gå som Bosman. Då säger jag att det redan var upplagd. Vi tog i hand med sportchefen (Björn Wesström) att jag skulle kunna gå efter säsongen.

Förutom Milosevic har AIK inte minst tappat Kristoffer Olsson. Och även om två matcher i svenska cupen inte ger något facit så finns en viss oro i supporterled för att AIK inte längre är bäst i Sverige. Men Milosevic delar inte den oron.

– Jag tror absolut att AIK kan vinna igen. Framförallt för att Rikard (Norling) är kvar som tränare. När det kommer till det taktiska är han en av de bästa tränare jag haft. Han vet riktningen framåt. 1-1 mot Norrby ser kanske inte bra ut men glöm inte att vi förlorade cupsemin mot Djurgården och genrepet mot Helsingborg förra året. Sen gäller det att få en bra start i allsvenskan. När man väl kommer igång i AIK och får fansen med sig så är klubben en ångvält som är svår att få stopp på.

När jag intervjuade Henok Goitom i Dubai så sa han att han tror att du kommer tillbaka i AIK i framtiden och bli lagkapten.

– Det är så klart hedrande att höra. Speciellt efter den här säsongen som var. Henok hade en stor del i guldet och inte bara för allt han gjorde på planen. Jag tror inte folk förstår hur mycket tid han la på att få ihop gruppen. Och då har han familj med en liten dotter. Henok kan mycket och när han säger något sådant så är det genomtänkt. Han slänger inte bara ur sig saker, så det är klart att jag blir hedrad. Sen får man se. Sist sa jag att att jag inte skulle komma hem innan jag blev 32 men jag var tillbaka vid 26 års ålder. Så det är svårt att lova saker i fotbollen.

Men du stänger inte dörren för att komma hem en dag och dra på dig kaptensbindeln?

– Klart att det skulle vara hedrande. Men det måste som sagt vara rätt i tiden. Jag har fått en bra start här och nu är allt mitt fokus på att visa vad jag kan på den här nivån. Kanske får jag belöning i form av landslaget och skulle det vara så att jag kommer hem en dag så vill jag fortfarande vara en en av allsvenskans bästa spelare.

Du fick beröm för din januariturné med landslaget i Qatar. Med tanke på att Pontus Jansson är given i landslaget, tror du att dina chanser att komma med ”på riktigt” ökar i Nottingham jämfört med om du hade stannat i Sverige?

– Jo, men det är klart att chansen ökar om man gör det bra här. Sen tror jag att januariturnén var viktig i mitt fall. Då fick jag visa upp att jag inte bara bidrar som spelare utan även som person. Jag tycker att jag är en spelare som höjer andra på träning och det var viktigt att jag fick visa upp det. Pontus har gjort det bra i Leeds och har visat att han håller en bra nivå i landslaget.

Ni har tre poäng upp till playoff. Drömmer du och lagkamraterna om Premier League?

– Kollar man på tabellen så är det ett riktigt getingbo. Torskar du en match så kan du droppa flera placeringar och hade vi vunnit två av matcherna som vi borde ha vunnit så hade vi redan varit på playoff. Vår prio är att vinna nästa match. Sen var det extra viktigt att slå Derby på grund av rivaliteten. Men jag kollar ärligt talat inte på tabellen så mycket. Klart att jag hoppas att vi kan nå playoff men det är 14 matcher kvar och mycket kan hända. Mitt fokus är ärligt talat bara på att vinna mot Stoke på lördag.