STOR INTERVJU – MFF:s doldis: ”När de tar autografer undrar de nog vem fan jag är”

MALMÖ. Han är Malmö FF:s näst bästa Zlatan genom tiderna. FotbollDirekt.se har träffat svenska mästaren andramålvakt Zlatan Azinović, 27, för ett långt samtal om ett Champions league-liv på bänken – och strävan för att komma därifrån.
– Det är klart att jag inte känner lika mycket glädje om vi vinner när jag inte spelar som jag gör när jag får spela. Jag tror att den som säger någonting annat ljuger, säger han till FotbollDirekt.se.

Jag har alltid varit nyfiken på uttalade andramålvakter. Spelare med psyken att förbereda sig vecka ut och vecka in på att få spela matcher som de med 99,9 procents säkerhet vet att de inte kommer att få spela. Därför stämde jag träff med Malmö FF:s reservkeeper Zlatan Azinović på O’Learys i Swedbank Stadion. Han satt vänligt kvar ensam vid sitt bord och väntade medan en Åge Hareide-intervju drog över tiden med säkert 20 minuter.
– Han pratar så mycket, så det var inte oväntat, säger Zlatan och skrattar.

Vi slår oss ner i en öde del av restaurangen samtidigt som de sista lunchgästerna börjar packa ihop och personalen slår sig ner för att få lite mat de också.

Förra året spelade du två cupmatcher, en allsvensk från start och hoppade in i en till. Hur ser du på din roll i Malmö FF?
– Ja, även om man är tvåa som jag är så ser jag inte mig själv som det. Det måste på något sätt finnas en morot att vilja bli etta. Varje träning blir ju för mig som en sorts tävling där jag hela tiden vill visa. Även om Robin gjorde ett fantastiskt fjolår och är en grym målvakt så har jag någonstans i bakhuvudet förhoppningen om att jag ska spela nästa match. Även om det är en roll så ser jag det inte så inrutat, för hade jag gjort det så kan jag ju lika gärna lägga av. Jag försöker hela tiden tänka att jag ska göra mitt yttersta för att spela nästa match. Får man inte det så är det bara att börja om igen.

Kan det inte bli så att man får problem med motivationen när man suttit på bänken i 20 matcher?
– Jo, det är någonstans där man får jobba på att inte få problem med motivationen. Men vi har väldigt bra här med Jonnie (Fedel, målvaktstränare) och Åge som pushar hela tiden. Så är jag mindre bra får jag höra det. Om man bara pushar startelvan så blir det lätt att bänken blir bortglömd, så det är viktigt att man får höra att man gör dåliga saker, även när man inte spelar, så att man vet att de bryr sig. Speciellt Jonnie är väldigt bra där på att motivera och hela tiden jobba för att jag ska utvecklas.
– Även om jag vet att Robin spelar så varje gång jag hör laget så känner jag att ”vafan…”

Det är seriefinal, Robin är inte skadad, du vet att du inte kommer lira. Tar du då på något sätt ett annat ansvar, en annan roll, för att göra allt du kan för att ni ska vinna?
– Jag är en positiv människa på något vis och även om man är förbannad för att man inte får spela så hjälper det inte att man hänger med huvudet. Det finns ju tillfällen när jag har gjort det och så har det blivit pannkaka av det, att man gör en dålig träning för att man inte är helt hundra.
– Det gäller att ta det dag för dag och verkligen vara redo. Det låter så jävla klyschigt men det är verkligen så. För skulle det bli så att man hoppar in i den där seriefinalen så vill man ändå ha något positivt från gårdagens träning. Jag vet aldrig när jag får spela så det gäller att hela tiden göra det så bra som möjligt.

Att vara back up och spela två matcher per säsong i Sveriges bästa lag kontra att kanske spela 20 eller alla matcher i ett topplag i superettan/bottenlag i allsvenskan. Hur känner du där?
– Det är klart att på något vis är det bättre att spela matcher, det ska jag inte sticka under stolen med. Sen om det är ett topplag i superettan, eller ett vanligt lag i superettan… det är klart bättre att spela matcher. När jag skrev på för Malmö så visste jag ju att Robin var här och hade första tjing medan jag kom från hälsenaskadan i Kalmar. Men samtidigt hade jag en förhoppning om att jag skulle få spela, mycket kan hända och så vidare. Jag hade nog ångrat mig om jag inte hade tagit chansen.
– Tänk i Premier League, hade Brad Guzan få chansen att spela i Chelsea så även om Courtois är där så finns det nog ett sug även om han riskerar att sitta på bänken. Man måste hela tiden sträva efter att vara bland de bästa. Jag tror det är bättre att spela 30 matcher i allsvenskan än två matcher i allsvenskan, vad det är för lag spelar ingen roll, det säger sig ju självt.

Du hade ju kunnat göra ett val att spela mer?
– Folk var så när jag gick till Malmö att ”varför går du till Malmö för?”. Allt är ju relativt, jag var skadad då och ska jag vara helt ärlig så var det inte direkt hundra alternativ jag hade. Det var lite snack hit och dit och så kommer Malmö där och vill ha ett snabbt svar, då kan jag inte bara ”vänta lite, ska bara kolla med fem lag i superettan vad de säger”. Då är det godnatt i stort sett direkt, så det är en avvägning.
– Men för just målvakter är det inte så jävla enkelt. Målvakter köper du när du verkligen behöver det. Det är ju inte så att du har två bra målvakter och sen bara ”ouff nu blev han tillgänglig, honom tar vi så vi har tre”. Men när jag ger mig in i något så är det hundra procent som gäller. Jag funderar inte på att jag borde gjort på något annat sätt utan jag gör det bästa av den situation jag är i.

När Malmö hörde av sig, hur reagerade du då?
– På något sätt var jag förvånad. Jag drog hälsenan, Kalmar sa tack och hej och det blev lite så att ”var ska jag ta vägen nu?” så när Malmö hörde av sig så var det skönt. Just att de körde fair play också. De frågade om jag var frisk och jag sa att jag var frisk men inte hundra utan att det kommer ta lite tid innan jag får upp spänsten. Då sa de bara att det får ta den tid det tar. Det var skönt att höra, istället för som från Borstam i Kalmar som körde en ”jag hade en polare som drog hälsenan två gånger och han…” ja, du vet, det där ”wä wä wä” hela tiden.

Är det en större grej för din karriär att sitta på bänken i Champions League än i allsvenskan?
– Nej, det tror jag inte. Självklart var det häftigt att vara med på själva resan men samtidigt så ja… vafan, man vill ju ändå spela. Det är gött att vara med och känna på den där Champions League-atmosfären och allt, men samtidigt blir man ändå mer sugen. När man är så nära och ändå inte får spela så var det en form av besvikelse, även om det var häftigt på samma gång. Det är svårt att förklara.

Är det större för dig att ha suttit på bänken i Champions League än att ha stått ett par allsvenska matcher?
– Att få uppleva detta, även om det var som andramålvakt, så var förra året fantastiskt. Särskilt som att jag blev frisk från min skada också, det var ju den stora grejen för mig. Men det är klart att när jag lirade från start i Trelleborg och kom till träningen med vetskapen om att jag kommer få spela, det är ju så man växer som målvakt. Att få spela matcher och känna att man har råd med misstag. När du inte är förstemålvakt så kan det lätt bli så att man känner att ”nu får jag min chans, nu får jag verkligen inte skita till det för det kanske dröjer tio matcher till nästa gång”. Även om man inte ska tänka så så tror jag att alla har den lilla tanken i huvudet, det går ju inte att komma ifrån.

Känner du lika mycket glädje när du vinner på bänken som när du står?
– Nej, det gör man ju inte, om jag ska vara helt ärlig. Och jag tror att den som säger någonting annat ljuger. Det är klart att jag hoppas att vi vinner och jag blir glad när vi vinner, men har jag spelat en match som supercupen eller mot Örebro eller Halmia, så är det klart att jag kände mer glädje då.

Kände du mer glädje då än när ni slog Salzburg?
– Salzburg var ju speciellt…

För då fick du en Champions League-bonus?
– Haha, delvis det ja. Men själva grejen att ta sig till Champions League var bara så galet. Men generellt, den som känner lika mycket glädje när han inte spelar som när han spelar, han ljuger såklart.
– Det är likadant tvärtom. De som spelat känner mer ilska och frustration än vi som inte har spelat, det säger sig självt. Sen skulle jag kunna vara fair och säga att ”nej, nej det känns alltid likadant” men det är inte sant.

Känner du att du har ”världens bästa jobb”?
– Ja, det är klart jag har det. Jag hade ju inte bytt bort det här jobbet mot någonting annat. Nu pluggar jag ju till lärare vid sidan av så, ibland när man är trött på plugget, då tänker jag att jag har det ändå så bra utanför så det är bara att kriga på.

När du väl spelade förra säsongen, hur tycker du att det gick?
– Jag hade någon jävla tavla mot ”Åtvid” där när jag fick hoppa in med halvtimmen kvar. Men annars tycker jag det gick bra, speciellt Elfsborg i cupen där då jag ändå fick vara delaktig i en viktig vinst. Halmia borta gick också bra, även om det var division 1-motstånd så var det en viktig match. Med tanke på att jag inte hade någon regelbunden speltid så tycker jag att det gick bra.

De prestationerna, de vinsterna, är det dem som dig att fortsätta?
– Ja, på nåt sätt så är det så. Här i Malmö är det extremt, det är en press som jag aldrig upplevt innan. När det går bra så är det otroligt härligt. När det går dåligt är det mycket skit men det är intressant med den pressen.

Känner folk igen dig på stan?
– Jag är inte en av de som folk känner igen mest, absolut inte. Men de fotbollsintresserade har nog något ”hum” om vem jag är.

Det blir en del autografer?
– Nja, inte på stan sådär. Det är mer om man sitter och fikar med de andra grabbarna. Då blir det att de tar mig på köpet också. De tänker väl att ”vem fan var det där?”. Så jag skriver siffran tydligt så de vet vem det är, säger han och skrattar.

Du har ju fått den här frågan förr men ditt namn och MFF…
– Ja, det finns nånting där. Det är väl tur att man är målvakt annars hade väl pressen varit enorm.

Du är väl förmodligen den näst bäste Zlatan i MFF:s historia.
– Ja, så måste det va. Det är alltid nånting.

Du har ett år kvar på kontraktet. Har ni pratat något om förlängning?
– Nej, vi har ju inte det.

Stannar du?
– Jag vet inte, nu är jag så tråkig men jag är öppet för allt. Det är en lång bit kvar, vi har ju inte ens börjat den här säsongen så vi får se.

Om Malmö kommer med ett kontraktsförslag och det innefattar ett ”bara så du vet så är Robin förstemålvakt”. Hade du ändå kunnat stanna?
– Jag har inte tänkt i de banorna så jag vet inte. Oftast brukar det ju inte vara så att man säger så uttalat. Skittråkiga svar men det är svårt att säga något nu innan man har nåt framför sig. Jag är öppen för allt, vi får se vad som händer efter säsongen, avslutar han.

MISSA INTE!
Allt om Malmö FF – Gå till FotbollDireks MFF-sida
VIDEO: Här får Guillermo Molins kärlek under träningen

FÖLJ FOTBOLLDIREKT FÖR DE SENASTE NYHETER OM SVENSK FOTBOLL!
TWITTER
FACEBOOK
INSTAGRAM

ELITEFOOTBALLSveriges bästa statistik-databas för svensk fotboll

Den här artikeln handlar om:

Dela artikel: