LÅNGLÄSNING DEL 2 – ”Djurgården? Blåvitt? Nej, det var bara Öis som gällde”

GÖTEBORG. Johan Elmander, 35, är tillbaka i svensk fotboll. FotbollDirekts Mårthen Bergman åkte till Öis-gården för att prata status, hur bra han egentligen varit, tröjnummer, ”Isak” och Kim och den skeva synen på svenska landslagsspelare.
– Jag tror inte folk förstår vilket stort kliv det är från allsvenskan ut i Europa. Hur många spelare har vi som har varit den där jättestora stjärnan i allsvenskan och sen gått utomlands och in i en startelva och levererat?

DEL 1 av intervjun med Johan Elmander.

Elmander har en lång karriär bakom sig. Den tog fart i Örgryte 1998 och har tagit honom genom Feyenoord, Djurgården, Nac Breda, Bröndby, Toulouse, Bolton, Galatasaray, Norwich och Bröndby igen innan han vände hem till Öis. Var man ska börja och sluta för att den här texten inte ska bli 40 000 miljarder tecken lång är lite klurigt. Så Johan själv får plocka ut lite goda – och mindre goda – bitar.
– Topp tre-säsongerna jag har gjort är: första säsongen i Toulouse, sista ett och ett halvt åren i Bolton och i Galatasaray i första året, självklart. Det är där jag hade mina toppar, spelade som bäst och kände att jag levererade väldigt, väldigt bra. Första tiden i Bolton är la den som har varit tyngst, tillbakaflytten till England var väl inte så rolig heller och så när jag kom tillbaka till Bröndby andra gången så eh…

Lite stökigt där va?
– Japp.

Så slapp du säga det.
– Mm.

Säsongerna 10-11 och 11-12, där gjorde du tio mål och sex ass i Premier League den förstnämnda och den andra gjorde du tolv mål och nio ass i turkiska ligan. Väldigt bra?!
– Jo, det är det, och det är också det som är det tråkiga i Bolton där när jag gjorde som bäst ifrån mig så blev jag nedflyttad som yttermittfältare och spelade fyra-fem matcher som innermitt. Jag ledde skytteligan då, men så kom Sturridge in på lån och då var någon tvungen att flytta på sig och man flyttar inte på kaptenen (Kevin Davies) så då var det jag som fick flytta, först ut till höger och sen innermitt. Det hade varit roligt att få spela hela säsongen som forward och sett hur långt det hade burit.

Efter din första säsong i Toulouse så stod det om en del klubbar…
– Jo, det var några klubbar som var ganska bra som var och tittade.

Vilka klubbar stod det mellan?
– Man ska inte tro på allt som står. Det fanns klubbar som var intresserade och klubbar som la bud också efter första året i Toulouse framför allt. Men presidenten gick ut och sa att det var 300 miljoner som de kunde tänka sig att sälja mig för. Så… ah, jag var inte riktigt värd det, det kan jag inte påstå.

Vet du vilken den största klubben som fick ett nej var?
– Mm.

Åh, säg?
– Hehe, det tänker jag inte säga, det blev ju inget.

Var det någon topp fyra-klubb i någon av de största ligorna?
– Hehe, det blir inga kommentarer.

Om jag inte är snett på det här så är du den näst dyraste svenska fotbollsspelaren någonsin.
– Ja, det kan nog stämma. Zlatan är la den som…

Har ett, två, tre, fyra etcetera-platserna. Men sen kommer du!
– Precis, nånstans på tiondeplats. Vad gick han Isak för?

90:ish.
– Då tror jag det stämmer.

Det är ändå bra för någon som bara kämpar.
– Exakt. Så jag måste haft någonting mer också.

Jag har inte sett svinmånga matcher med dig de senaste två åren. Om du nu var väldigt bra i Toulouse, Bolton och Galatasaray. Hur bra är du nu?
– Det får vi se. Det har gått ganska bra första matcherna så jag kör en gammal tråkig klyscha: en match i taget.
– Jag tror att det är det jag måste göra. Känna på konstgräs och allt sånt, klarar man av det? Jag är ändå 35 och sådär så… jag har inte så höga förväntningar på mig själv utan jag tror folk runtomkring har högre förväntningar.

Men man har väl alltid högst press från sig själv?
– Ja, fast nej… jag känner inte så. Jag vill alltid prestera men jag vet att gör jag mina grejer så kommer jag förhoppningsvis leverera.

Så du tänker inte att du ska vara en dominant spelare på superettannivå?
– Nej, nej, absolut inte. Men jag tror absolut att folk runtomkring tror det.

Eh, ja!
– Så är det, det förstår jag också, men den pressen har jag inte på mig själv. Men jag tar hellre att laget vinner än att jag är superdominant. Det handlar alltid om laget. Laget, laget, laget. Om jag dribblar upp någon på läktaren och gör två kassar i en match men vi förlorar med 3-2 så spelar min prestation ingen roll överhuvudtaget. Det har det aldrig gjort i min karriär. Jag spelar fotboll för att jag älskar det, och jag vill nå framgång. Och det gör man tillsammans. Det är väldigt få fotbollsspelare som kan vara ensamma och nå framgång. Zlatan är en, Messi, Ronaldo. Det är inte många fler du kan räkna upp.

Jag kan störa mig på kritiken mot landslaget ibland. Man säger alltid att vi journalister ska vara objektiva och jublar man när landslaget vinner så blir det lite ”mjaaa”… men det finns en annan aspekt av det där också. Hur kritisk svenska journalister är under typ Irlandsmatchen i EM. Visst, det var en jäkla pissmatch, men jag tror inte att Irland kände ”yes, vi fick 1-1 mot Sverige” utan mer ”vi har tio Premier League-spelare i startelvan och borde ha god chans att vinna detta”. Och en sån som Sebastian Larsson, som blivit så bespottad, och även Kim Källström sista tiden, som nu varit väldigt bra i Djurgården. Det här blir en rörig fråga men jag vill landa i att jag är helt övertygad om att Sebastian Larsson hade varit topp fem spelare i allsvenskan om han hade vänt hem.
– Absolut. Absolut! Jag tror inte folk förstår vilket stort kliv det är från allsvenskan ut i Europa. Hur många spelare har vi som har varit den där jättestora stjärnan i allsvenskan och sen gått utomlands och in i en startelva och levererat?

Fors…
– Forsberg. Det är den enda. Och jag är så glad för honom för han har gjort det så himla smart. Han gick inte till den största klubben även om det är en storklubb, och han har tagit den långa vägen och då förstår man att han lyckas också för han tänker en extra gång. Sen är han en fantastisk fotbollsspelare men han utvecklades i sin takt och, titta, nu är han en av de bästa spelarna i Bundesliga.
– Det var likadant när Sverige vann U21 EM-guldet. ”Nu ska alla in i landslaget!” det är inte så lätt, det är en stor skillnad mellan U21 och A-landslaget.

Och för att försöka knyta ihop det här resonemanget så tänker jag utifrån det att du kommer vara väldigt bra i superettan. För du har varit på den nivån. Sen vet jag ju inte hur mycket ”Bröndby-tiden” skadat dig.
– Kollar man på de gångerna jag kom in i Bröndby så gjorde jag väl fem mål på fem inhopp á fem-tio minuter. Det var andra omständigheter som gjorde att jag inte fick spela. Du ska ha talang, tur och en tränare som tror på dig, då kan du nå långt.

Med det sagt så såg jag när du mötte Norrköping och man får ändå säga att det ser lovande ut.
– Det är också från match till match. Men om jag inte trodde att jag hade superettan-nivå så hade jag inte varit här. Jag brinner för det här. Visst, absolut, jag hade kunnat spela utomlands och sitta på någon bänk någonstans och tjäna lite mer pengar. Men i grund och botten handlar det om att jag älskar fotboll, och älskar att spela.

En person på Öis kansli kommer fram till bordet där vi sitter och lägger fram en hög med bilder på Elmander från förra sejouren i Öis. Det blir ett litet break i intervjun.
– Shit, var jag tolv år där eller? Åh, herregud!

Goa dojor!
– Lotto, grymmaste!

Plösarna är typ större än skorna.
– Ja, och ju längre fram man hade plösarna desto bättre var det. Grymma bilder alltså.

Varför blev det inte allsvenskan?
– Ganska enkelt: jag ville till Göteborg och Öis ligger inte i allsvenskan. Det är det enda alternativet. Hade Stockholm varit aktuellt finns det bara ett alternativ där med och det är Djurgården.

Pratade du med Bosse (Andersson)?
– Absolut. Vi har sprungit på varandra några gånger i Stockholm och har snackat på telefon några gånger också.

Pratade ni om Djurgården?
– Självklart, men det har varit av olika andra anledningar också. Men nu så, nej, absolut inte.

Ville de ha dig?
– När det var tal om att vi skulle flytta hem så var det Göteborg som gällde och då var det kanske inte riktigt något alternativ.

Vad känner du när du ser Kim och ”Isak” då?
– Jätteroligt, jag såg matchen mot Degerfors och det är kul att se dem där även om resultatet inte var det roligaste. Men det är jätteskoj att se att de vände hem båda två, Andreas har man väl vetat ett tag att han ska göra det men att Kim också tog det beslutet är otroligt roligt för svensk fotboll. Att det är så många av de etablerade gamla landslagsspelarna som kommer hem och spelar tror jag verkligen att man ska ta vara på. Det drar upp statusen på allsvenskan.

Du känner inte ”shit, det hade varit kul att vara med där”?
– Jo, självklart hade det det, men jag har fokus på Öis och det är här jag är just nu. Det är många saker i livet som man drömmer om som kanske blir sanna, eller så blir det inte de.

Blåvitt då, hörde de av sig?
– Ja, de har hört av sig, absolut.

Men?
– Just när de hörde av sig var det inte aktuellt. Det var under Bröndbytiden så nej.

Har du valt bort allsvenskt spel eller fanns inte alternativet?
– Jag hoppas väl att vi kanske går upp här, haha. Alternativet som var så var det Örgryte som gällde. Förhoppningsvis kan jag vara med på en resa som tar Öis upp till allsvenskan, där klubben ska vara.

Du har kontrakt fram till sommaren då du också fyller 36. Hur ser du på ”resterande del av den karriär”?
– Nu när jag har flyttat hem så har jag börjat tänka mer och mer på det. Men nu får jag ta det fram till sommaren och så får man känna efter hur koppen känns och om jag vill köra vidare. Det är svårt att sitta och säga nu, men självklart har jag lite… alternativ låter så konstigt, men vägar att gå.

Även ”off” fotboll?
– Ja, precis. Men så länge jag spelar så vill jag fokusera på fotbollen för jag tror att när jag börjar ”vandra ut” i det andra så är det dags att lägga ner. Men självklart kan man öppna dörren lite, lite för att se vad för alternativ som finns. Men det är ingenting jag kan prata om.

Tänker du att du kommer spela i Örgryte i resten av din karriär?
– Jag har sagt så många grejer tidigare. ”Jag ska stanna i Galatasaray i resten av min karriär”, ”jag tänker inte flytta hem och spela i Sverige” och så vidare… så jag kan inte säga det, jag har ingen aning.

DEL 1 av intervjun med Johan Elmander.

MISSA INTE!
– AIK ringer ofta – bekräftar intresse
– Succén kan ge klirr i kassan till MFF
– MFF-stjärnan: ”Blåvitt är ingen rasistklubb”

FÖLJ FOTBOLLDIREKT FÖR DE SENASTE NYHETERNA OM SVENSK FOTBOLL!
– TWITTER
– FACEBOOK
– INSTAGRAM