LÅNGLÄSNING: Norrköping–stjärnan: “Tänkte: vafan, det kanske finns en chans?”
Christoffer ”Totte” Nyman sköt om Norrköping till allsvenskan som 18-åring. Som 23-åring var han nyckelspelare när ”Peking” vann SM-guldet. FotbollDirekt tog sig ett långt snack med ”Totte” om guldet, Janne, fötterna på jorden och tankarna på landslaget.
– I mig själv var jag helt inne på att jag var ganska långt borta från en EM-trupp, men ju mer det skrevs om det kände jag ”vafan, det kanske finns en chans?”, säger han.
Efter att ha ändrat intervju-tid fram och tillbaka några gånger så svarar Christoffer Nyman med en ursäkt, trots att det var jag som hade krånglat mest. I sekunden intervjun ska dra igång så dör min dator och Nyman småsnackar lite om 1-1-matchen mot Göteborg, medan jag smått stressad försöker få igång burken.
Han är inte nöjd över en poäng, men inser att han kanske inte heller borde vara missnöjd med det. Så analysen blir någonting därefter.
Enligt intervjuteknikens alla regler ska man värma upp sitt ”offer” innan de tuffa frågorna kommer. Så vi börjar med att prata om den 31:a oktober 2015.
– Om man väl tänker tillbaka på det så är det förstås häftigt det vi lyckades med förra säsongen. En otrolig prestation är väl en bra sammanfattning. Ingen tänkte att vi skulle ta guld, inte vi heller inför säsongen, säger han.
När började du tro på det?
– Oj. Det var väl mot slutet, jag kommer inte exakt ihåg hur tabelläget var men jag minns att jag kände ”fan, nu har vi läget alltså, gör vi det vi ska kan det räcka till guld”.
Jag gjorde en snabb intervju med dig tre omgångar från slutet. ”En match i taget och fokus på nuet” var dina svar oavsett fråga.
– Vi körde med den mentaliteten och det fungerade extremt bra för oss. Vi är en väldigt bra grupp som strävar gemensamt och har samma tankar kring varje mål i sätter upp. Det är en fantastisk inställning att ha, så jag ser ingen anledning att ändra på det.
Men du måste ju tänkt tanken att ni kan vinna guld?
– Klart man tänker på att man kan ta guld, har man inte tänkt den tanken är man nog inte mänsklig. Sen gäller det att intala sig själv att ha fokus på rätt saker. Nästa match är allt.
Är det svårt?
– Förra året gick det bra, hehe. Vi hade inte jättesvårt med det och vi hade inte den pressen på oss heller. Till och med i sista matchen känns det som att vi var ”i skuggan” och de andra lagen hade pressen på sig. Vi kunde i lugn och ro åka ner till Malmö och vinna den. Vi hade inte speciellt svårt att ha fötterna på jorden.
Det verkar inte du heller ha, rent allmänt alltså.
– Nej, det har jag nog inte… eller så bör jag väl säga i alla fall? Annars kanske det blir lite fel? säger han och skrattar. Jag är väl så som människa, jag tänker inte så mycket kring framtiden utan lever här och nu. Jag tycker det är skitkul att spela fotboll och mår bra av det, men jag flyger inte iväg av det. Jag vill bara ha roligt.
Vi kör vidare på frågor som ”mjukar upp” och spolar tillbaka till 16:e oktober 2010. ”Totte” Nyman, nyss fyllda 18 bast, skjuter upp sin moderklubb IFK Norrköping i allsvenskan.
– Ja. Du. Just då var det förstås det häftigaste jag varit med om, och det är fortfarande högt upp på listan. Det var otroligt att få vara med om det, att få hoppa in andra matchen i A-laget och vara med och påverka att vi gick upp. Det gäller att stå på rätt plats rätt tillfälle. Då blir det fint.
Och på tal om ”fötterna på jorden”. Du blir hjälte i hela stan när du är 18 år. Lättade du inte liiiite då?
– Det är säkert jättemånga som gjort det. Jag vet själv några som det gått lite för fort för. Men jag känner mig själv ganska bra där och det ska nog krävas bra mycket för att jag ska flyga i väg. Men det var klart att det var fantastiskt. Jag har fått stämpeln som ”Norrköpingssonen” och spelat i klubben sen jag var fem år, gått genom alla ungdomsled som finns och så får jag göra det målet. Det blir ju en liten historia.
Hade platsat i Buster.
– Precis. Jag är så tacksam över att jag fått vara med om det.
Norrköpingssonen-stämpeln. Hur är den?
– Jag är jättestolt över det. Jag fick aldrig uppleva någon storhetstid med Norrköping när jag växte upp, det var innan den tiden. Och att nu få vara med och skriva ny historia, nya framgångar, det är jättehäftigt.
Är det bara Norrköping som gäller för dig om – låt säga du blir proffs och sen ska vända hem till allsvenskan någon dag?
– Vill de ha mig går jag direkt till Norrköping. De är alltid förstavalet.
Har du alltid varit en talang?
– Talang och talang. Jag var den som gjorde väldigt mycket mål. Jag var extremt snabb och levde på det och gjorde mål på det sättet. Det fanns säkert spelare som var bättre än jag rent fotbollsmässigt. Men det är nog bara jag från min årgång som spelar i allsvenskan.
Det känns som att du först tog en annan roll i A-laget och nu har ”växt in i det” och kanske blivit den spelaren du var under U-åren?
– Ja, alltså jag vet att jag har haft det i mig, när jag var yngre, innan A-laget, gillade jag att dribbla, göra min gubbe och komma till lägen själv. I allsvenskan har det blivit annorlunda och det har varit mycket jobba, jobba, jobba. Jag har utvecklats till en mycket bättre spelare och lär mig hela tiden. Det är lätt att utvecklas på den nivån vi är på med Norrköping nu.
– Sen förstår jag ditt resonemang, och det kan delvis ligga någonting i det. Men man måste göra det man är bra på också. Ju mer jag spelat desto mer självförtroende har jag fått och då blir man bekväm, trygg och vågar mer.
När jag snackade med Janne Andersson om dig sa han att du ”Inte funderar så mycket och inte krånglar till det”.
– Han menar det säkert positivt… eller? Haha! Nä, det låter som en vettig sammanfattning.
Det mentala har du alltid haft med dig eller?
– Jag har alltid varit en lagspelare, jag springer mycket och kör tills jag dör.
Även om du inte är på ”Ante Johansson-nivå” så känns det som att Janne gillar dig?
– Det är så?
Tänkte nog mer att det var en fråga.
– Hehe, jag vet inte. Men det är ju trevligt att höra att du uppfattat det så.
Det känns som du är en Janne-typ i ditt sätt att spela fotboll, offra dig för laget och så vidare.
– Alltså, det vet jag inte, men jag antar att han gillar mig på nåt sätt i alla fall, jag får mycket speltid under honom. Och det är klart vi har en god relation. Jag är oerhört tacksam att han gett mig chansen.
Men du får inte gifta dig med hans dotter va?
– Det är inte många som kommer upp på Antes nivå, det kan jag säga.
Han måste få gliringar för det citatet?
– Kan vara så, men det stannar i omklädningsrummet, hehe.
Vad säger du om Janne då?
– Jag kommer alltid vara tacksam mot Janne för att han verkligen har trott på mig. Han har gjort ett fantastiskt arbete med den här klubben.
När kände du första gången att ”här har vi någonting riktigt bra på gång”?
– I slutet av 2014, de tre sista matcherna, så fick vi igång ett så jävla bra spel. Det kändes annorlunda, på ett väldigt positivt sätt. Och därifrån utvecklade sig allt väldigt snabbt. Jag kan inte säga att jag trodde att det skulle leda till guld, men jag kände att vi hade något på g.
Och i år då. Vissa matcher man sett er känner man bara ”HERREGUUUUD VAD BRA!”
– Det håller jag med om.
Speciellt hemma.
– Ja, speciellt hemma. Det är lite tråkigt också. Vi vill kunna göra det bättre i samtliga matcher. Men hemma har vi stundtals varit helt fantastiska.
Varför?
– Vi känner sån trygghet med varandra och vårt spelsätt, vi bygger bara vidare och försöker utvecklas. Vi har redan grunden och känner varandra så bra. Sen hjälper vi varandra väldigt mycket.
Snart är det sommar.
– Jepp, sommar och sol.
Då lär en och annan IFK Norrköpings-spelare sticka va?
– Ja, Arnor är ju klar.
Säg att några fler försvinner. Hur tror du det påverkar er?
– Det är jättesvårt att säga. Det har redan hänt mycket i vår trupp. Janne blir förbundskapten, Mitov och Tkalcic missar resten av säsongen och så vidare. Men det känns som vi kan skaka av oss det. Vi gör vårt jobb och presterar bra ändå. IFK vet vad de pysslar med så jag tror inte det påverkar så mycket om några försvinner.
Är du sugen?
– Ja, det är jag väl. Men återigen: jag lever mycket i nuet, tänker inte så mycket utan kommer det något så gör det.
Kommer det nåt då?
– Sånt lär märkas. Tidningarna har inte skrivit så mycket så jag antar att det inte finns något större intresse. Det fanns intresse förra sommaren, ganska starkt sådan, men då ville jag vara kvar och det är jag ärligt talat tacksam för att jag blev. Nu blir det tråkiga svar här, men jag tänker inte på det förrän något är konkret.
Det här med att leva i nuet. Något som var ”i nuet” rätt nyligen var uttagningen av EM-truppen. Trodde du att du hade någon chans?
– Ska jag vara helt ärlig så slogs jag av den tanken när det skrevs och sas så mycket. I mig själv var jag helt inne på att jag var ganska långt borta från en EM-trupp, men ju mer det skrevs om det kände jag ”vafan, det kanske finns en chans?”
– Det var i alla fall jävligt smickrande att ens nämnas.
Men i höst är du ju med när VM-kvalet drar igång.
– Haha, när Janne tar över kommer hela IFK Norrköping med.
Ditt kontrakt går ut efter säsongen. Hur går det med det?
– Det går bra, vi för diskussioner.
Robert Laul skrev nyligen i Sportbladet att er värsta fiende för att inte försvara guldet är er själva. Hur ser du på det?
– Det är första gången jag hört någon sätta press på oss. Jag vet inte, det kanske ligger någon sanning i det. Men jag vill inte säga för mycket där.
Avslutningsvis en kluring: Champions Leagues gruppspel eller allsvenskt guld?
– Svårt du. Men vi vann fan SM-guldet förra året och jag är sugen på Champions League med IFK Norrköping. Det hade varit häftigt. Jag säger gruppspel i Champions.
Den här artikeln handlar om: