LÅNGLÄSNING – Nu vill han göra som i Djurgården: ”På toppen av karriären”

NORRKÖPING. Från en dippande karriär i ett mittenlag till guldstrid på ålderns höst. Daniel Sjölund, 32, är enligt statistik allsvenskans bästa innermittfältare och tio år efter gulden med Djurgården har han nu chans att återupprepa bedriften med IFK Norrköping. FotbollDirekts Mårthen Bergman har träffat ”Pekings” mittfältsstrateg för en lång intervju.

Daniel Sjölund slår sig ner på andra sidan bordet utanför Norrköpings omklädningsrum. Vi kan väl kalla det för ett ”mediarum” även om bristen på media just i dag är påtaglig. Senast jag gjorde en större intervju med Daniel Sjölund var efter att han lämnat Djurgården för Åtvidaberg. Sedan dess har det – minst sagt – hänt ett och annat.

Från bänken i ett mittenlag till en av allsvenskans bästa innermittfältare, trodde du det när du skrev på för Norrköping?
– Nej, och det har jag sagt tidigare också att det här året. Även om jag visste att möjligheterna var stora med många unga lovande spelare och att det är en större klubb än Åtvidaberg. De två åttondeplatserna som jag hade i ”Åtvid” så krävdes det ganska mycket för att ta sig upp någon placering till.
– Sen efter Norrköpings år som de hade förra året, jag visste ju att laget var bättre än så. Men helt klart är det över förväntan. Både hur vi spelar och att vi ligger där vi ligger.

De plockar in dig från ett mittenlag i allsvenskan och Nicklas Bärkroth från ett lag som åkte ur med buller och bong. Han blir dessutom skadad i första matchen. Att då gå från att ha säkrat kontraktet i näst sista omgången, till att leda serien med tre omgångar kvar året efter. Ganska unikt?
– Ja, även om allsvenskan är en väldigt jämn serie så är det väl absolut så. Det ska väl inte kunna skilja så mycket från år till år. Jättekul såklart och framför allt på det sättet vi har spelat. Väldigt många offensiva spelare, vi vill ha bollen och skapa mycket målchanser och försöka spela så både hemma och borta, oavsett motstånd. Många av de här spelarna kommer ha stora framgångar och fina karriärer.

Janne sa att han haft ögonen på dig i flera år och att du var en drömvärvning. Känns det så?
– Ja, absolut. När kontakten togs så var han väldigt rak och ärlig och sa som det var. Och det tycker jag i dag, när jag tänker tillbaka på det, att det stämmer väldigt bra överens med det han sa då. Han ville få in lite mer erfarenhet och att jag skulle ta mer ansvar, vilket är jätteroligt och lyfter mig också.
– Vi har en trupp också där det är en väldigt ödmjuk stämning. Det är bra fart på träningar, ledarteamet har jättebra koll och de sakerna man behöver göra, att man tar mer ansvar i vissa matcher när laget har en tyngre period, eller att man känner att laget inte riktigt är på hugget och man måste ryta till lite, men i det stora hela så tycker jag att den här viljan och glöden finns hos alla redan. Det är ingenting som jag behöver tänka på.

Många har nog gått och väntat på att ni ska dippa och inte hålla hela vägen. Nu är det inget att snacka om längre, ni leder serien med två omgångar kvar. Men när kände du att ”shit, det här är på riktigt, vi kan vara med om guldet”?
– Svårt att svara på. Även om vi har varit med i toppen ett tag så är det absolut inte så att man går och väntar på att vi ska rasa ihop, man tänker aldrig längre än det närmsta man har framför sig. Det finns heller ingen anledning att göra det. Jag har varit i både toppen och botten tidigare och det kan gå så jäkla snabbt åt båda håll. Det som jag kan säga är att de tuffare matcherna vi har så har känslan varit att ”det här gänget kan vi slå, det kommer bli en jämn match, oavsett om vi spelar hemma eller borta”. Däremot om vi möter ett lag som folk förväntar sig att vi ska slå, så har vi gjort det också. Den glöden och inställningen för att gå ut och göra samma arbete oavsett vilken match det är, det har imponerat väldigt mycket på mig. Det spelar ingen roll om vi spelar en cupmatch mot Akropolis eller om vi spelar mot Göteborg eller Djurgården, det är samma fokus och har varit hela året. Det är något som jag i tidigare lag jag spelat i har känt att det har varierat lite beroende på vilken typ av match det har varit.

Enligt statistiktjänsten Instat så är du allsvenskans bästa innermittfältare. Är det här den bästa Daniel Sjölund som någonsin spelat?
– Svåra frågor du har. Den fotbollen vi spelar passar mig väldigt bra och det gör den rollen jag har fått också. Så ja… jättesvårt att säga om jag är på min topp nu me hur som helst så är det otroligt roligt att spela fotboll just nu.

Du hade ju en annan roll i det Djurgården du vann guld med?
– Det håller jag med dig om. Jag har ju varit mer offensiv och alltid varit en sådan typ av spelare men nu känner jag väl att jag får ut mest av mig. Att jag hittat en roll där jag kan vara offensiv i tanken och vara med i speluppbyggnaden men ändå på något sätt kunna vara med och balansera, samt spela bollen till ännu mer kreativt skickliga spelare.

Jag vet att ingen i den här truppen – i sann Janne Andersson-anda – pratar om någonting annat än nästa match. Men om, OM ni skulle vinna guld, hur högt hade du värderat det jämfört med de med Djurgården?
– Haha, jadu…

Om vi pratar bedriften i sig?
– Det var ju mer väntat att vi skulle vinna med Djurgården. Om det skulle ske så är det såklart en mer oväntad bedrift. Men jag skulle nog värdera det lika högt ändå, jag vet inte, vi får se, du får fråga mig efteråt.

Det var längesen ett lag som var så långt ner i ”hierarkin” hade så många spelare som så många andra klubbar förmodligen skulle vara intresserade av. Spelare som är i rätt ålder, med rätt kvalité, till rätt pris. Du som har varit med om att gå från guld till mittenlag med en föreningen: hur ska man göra för att inte samma sak ska ske i Norrköping?
– Behålla alla, haha. Det blir ju förmodligen det som blir det svåra. Men så länge man har en tanke och en påfyllnad hela tiden underifrån, och det har man ju visat att man har. Jag hoppas att de som vill vidare ska ta nästa steg och få stora framgångar framöver. Men jag hoppas ju att det inte blir alltför många på samma gång, det kommer vara svårt att ersätta. De är bra fotbollsspelare som dessutom har en ödmjukhet, jobbar hårt och jag måste säga att de är väldigt, väldigt bra skolade spelare.

Du har ju spelat med en del talanger genom åren. Hur rankar du sådana som Linus Wahlqvist och Alexander Fransson? Framtida landslagsspelare?
– Ja. Jag kan inte säga något annat med tanke på hur bra de är och hur bra de presterar i så ung ålder. Om jag ser på mig själv när jag var så ung så var jag inte ens i närheten av lika bra eller fotbollssmart.

Men du blir kvar eller?
– Hehe, ja… vi trivs jättebra här och jag har sagt det nu också att efter nästa år så får vi se hur kroppen mår och så. Tanken är att någon gång flytta hem till Åland. Men jag har absolut inga problem att ändra min spelstil eller byta position om det skulle krävas, så länge vi spelar på det sättet som vi gör i dag med mestadels fokus på offensiven.

Du vann guld med Djurgården, ansågs som en toppspelare i allsvenskan, sen var du med på den resan där Djurgården blev ett mittenlag, lämnade där och slogs om samma placeringar med ”Åtvid”. Att du nu på, om du ursäktar, ålderns höst får vara med om en guldstrid igen och spela i en klubb som känns som en av Sveriges mest spännande. Vad betyder allt detta för dig?
– Jättemycket förstås. Hade jag varit kvar i ”Åtvid” och varit med om deras tuffa år som de har haft så hade det varit en helt annan känsla. Visst är det kul att vara med i toppen och kämpa om guldet, absolut. Men framför allt att få vara med i en så bra grupp och känna att man passar in på ett jäkla bra sätt. Sådant gör ju väldigt mycket och det går aldrig att veta innan heller. Som det känns i dag skulle jag kunna spela här många år till, för det är så jäkla roligt.
– Jag mår otroligt bra här. På så sätt kan det inte bli bättre. Jag har de erfarenheterna jag har med mig i bagaget, jag har min familj här och trivs jättebra i staden, med laget, hur vi spelar. På så sätt är det absolut på toppen av karriären. Sen vet jag inte vad som väntar framöver förstås men just nu så mår jag otroligt bra.

Nu rankas du som en av allsvenskans bästa spelare. Det känns inte som du fick höra det jättemånga gånger under tiden i Åtvidaberg?
– Det är klart det är skillnad. Det är ganska stor skillnad här också jämfört med i Stockholm. Det är först de senaste fem-sex matcherna som det börjat bli mer här också. Det är väl det livet jag pratar om också, det är lite lugnare, man har blivit lite äldre och trivs i den här miljön.

Du behöver liksom inte höra det heller?
– Haha, nej, jag har inget behov av det. Jag pikar de yngre ganska ofta, de som gärna vill synas. Det är inget fel med det, men jag har inget behov av det i dag.

Ni är många unga i truppen. Känner du av någon guldfrossa?
– Nej, ingen nervositet, ingen stress. Jag upplever det inte alls som att det skulle vara någon skillnad mot omgång tio.
– Känslan är också, jag vet inte om det är bara för att de ska vara trevliga… men det känns som att de som inte har så mycket att spela för gärna ser oss som vinnare. Det är ju jäkligt roligt. Men det kanske beror på att vi hela tiden försökt spela. Vi har inte kört en Grekland i 30 omgångar. Därför tror jag också att det är rätt avslappnat här, vi har spelat på ett sätt som vi tycker är jäkligt roligt och nu är vi garanterat topp tre och har bara allt att vinna.

Finns det någon risk att ni är nöjda?
– Jag har svårt att se att man skulle vara nöjd när man är så nära. Nöjdheten, jag tycker det är lite samma som att du skulle skita i det om man spelar en cupmatch mot ett sämre lag. Att man ställer ut skorna lite. Det upplever jag inte alls i den här gruppen. Jag sätter det här i lite samma kategori. Att vara nöjd med en Europaplats när du har chans att vinna guld, det känns bara konstigt.
– Vi ska ha en känsla efter 30 omgångar att vi gjort allt vi kunnat, så får vi se hur långt det räcker. Vi har pratat om det hela tiden, att ge oss själva chansen. Det är en match i år som ligger på allas näthinna, Helsingborg borta, där vi inte är med. Där vi inte ger oss själva chansen att vinna den matchen.