LÜHR: ”Börjar mala i magen när man ser Blåvitts schema”

Allsvenskan har tagit ett landslagsuppehåll, men givet är att förberedelser inför höstspurten pågår för fullt runt om i landet.
Vad finns det då för utropstecken som kommer att bli ännu tydligare under de sista sju omgångarna?
Och  – inte minst – vilka stora frågetecken tornar upp sig inför en avslutning som kan bli en rysare på flera håll? IFK Göteborg ser bland annat ut att ha farliga veckor framför sig.

Så här ser FotbollDirekts chefredaktör Mathias Lühr på återstoden av allsvenskan 2020.  

Frågetecken
  

IFK Göteborgs schema

Det var suckar av lättnad som säkert överträffade den genuina glädjen efter den stentuffa och så viktiga 1-0-segern över Varbergs senast hemma på Gamla Ullevi.
Och jag förstår känslan av lättnad.
Ett liiitet glapp (tre poäng) ner till Helsingborgs IF och kvalstrecket, och andrum under landslagsuppehållet.
Nu vill jag inte vara någon glädjedödare, MEN ser man på Blåvitts återstående schema så skulle jag känna oron börja mala i magen direkt. Jag kan faktiskt bara se en enda match där jag i dagsläget skulle hålla IFK Göteborgs som knapp favorit, och det är mot Örebro SK hemma den 1 november.
De andra matcherna är i tur och ordning formstarka AIK (b), suveräna Malmö FF (b), desperata bottenkonkurrenten Helsingborg (b), derbyt mot serietvåan Häcken, svårslagna Östersund (b) och så årets positiva allsvenska överraskning Sirius (h).
Jag befarar ångest på Kamratgården säsongen ut.

Hammarby utan Tankovic

Man tippades vara med och slåss om SM-guldet den här säsongen, men nu är det Europa-platser som är fansens högsta önskan. Bajen har aldrig fått igång sin fruktade offensiva maskin i mer än någon match här och där, för att sedan snubbla över nästa motstånd.
Och nu lämnar lagets spetsigaste och mest kompletta vapen, Muamer Tankovic, för en proffsutflykt till Grekland och AEK Aten.
En ledartyp både på planen och i poängligorna (sju mål i år) under sin tid i Hammarby, och ser man hur klubben hanterat tappet av kämpen och omklädningsrumsledaren Nikola Djurdjic (lämnade för Kina inför säsongen) så finns det anledning till oro när ännu en stjärna försvinner.

Djurgården som inte kan vinna

Elaka (?) tungor säger att spelare börjar tappa förtroende för tränarduon Thomas Lagerlöf och Kim Bergstrand, men för oss som varit med ett tag vet att det då i regel handlar om petade spelare som vädrar missnöje.
Problemet här är att de petade spelarna är tongivande och/eller avgörande personer i truppen, som anfallaren Emir Kujovic och målvakten PK Bråtveit, och tränarna gör inga försök att dämpa bruset. Att kasta in på positionen ovana pjäser (Magnus Eriksson) istället för att spela Kujovic eller nyförvärvet Kalle Holmberg, det sänder tydliga signaler.
Likaså att klippa målvakten Bråtveit (“En målvakt ska vara där för att rädda bollarna och gör man inte det tillräckligt ofta kan det finnas någon annan som förtjänar chansen”, sa tränare Lagerlöf senast).
Och när man sedan inte vinner en allsvenska match på de sex senaste försöken, då är det naturligt att det muttras i mästarleden.

Varberg hittar inte stoppknappen i hissen nedåt

Inte en seger på de fyra senaste allsvenskan matcher och ett sensationellt (nåja) uttåg i Svenska Cupen efter straffdrama mot division 1-laget Oskarshamns AIK.
Efter en kaxig säsong där tränaren Joakim Persson underhållit med både ärliga svar i media och -  framför allt - ett respektlöst coachande som gett nykomlingen ett bra chans att överleva den allsvenska säsongen - så har man nu hamnat i en hiss på väg nedåt och verkar inte kunna hitta stoppknappen.
Man har samlat ihop 27 poäng, har sex poäng ner till kvalstrecket - men har ett rysarschema att ta sig igenom i höst.
IFK Norrköping (h), Elfsborg (h), AIK (b), Hammarby (h), Östersund (b), Malmö FF (h) och Djurgården borta.
Hittar man inte det där nödstoppet i hissen så kan Persson & Co snabbt vara inblandade i en otäck strid kring nedflyttnings- och kvalstrecken.

Utropstecken  

AIK hittar nya vägar att vinna på

Man trasslade sig med två röda kort och ett vattentätt handbollsförsvar igenom en 0-0-match borta mot Malmö FF, och det blev något av en startsignal för VÄNDNINGEN.
Efter det har AIK nämligen slagit Hammarby, Mjällby och Östersund och dessutom tagit sig vidare i cupen efter seger över Karlslund. Och man hittar olika sätt att vinna på. Senast mot ÖFK så var det mittbacken Per Karlsson som visade vägen med sitt andra allsvenska mål på lite drygt 400 matcher, och det säger en del om flytet AIK hittat.
Detta mycket tack vare landslagsbacken Mikael Lustigs självförtroendeinjektion, och en rejäl nivåhöjning på positionerna när Filip Rogic och Sotirios Papagiannopoulos tillkommit i senaste transferfönstret.
Nye tränaren Bartosz Grzelaks envisa jobb ger resultat, och AIK lär hamna tryggt i Ingemansland när säsongen är över. Och många kommer att tänka att det kunde varit mycket värre.

Sirius mot Europa

Det här är allsvenskans mest underhållande lag, och man är inte bara kul att kolla på - Henrik Rydströms gäng vinner matcher mot alla typer av motstånd.
Yukiya Sugita och Stefano Vecchia är så här långt seriens klart mest lysande duo, och bakom sig har man Elias Andersson & Co som kan axla huvudroller och ta gnuggandet.
Senast var det IFK Norrköping som på hemmaplan fick sig lite av en lektion i det spel man själv gärna skulle vilja prestera. Jag tänker inte slå fast något, vi har fortfarande sett Sirius utan bensin i vissa matcher och där finns fortfarande lite av en orutin i truppen när det kommer till att kämpa om topplaceringar i allsvenskan - men det är givet att Sirius är ett av lagen som kommer att kämpa om Europa-platserna bakom Malmö FF.

Malmö FF defilerar snyggt

Visst, vi som vill se spänning så länge som möjligt kan hålla tummarna för Häcken (det enda återstående hotet om man ser till poäng) men vi vet nog alla att det här loppet är kört.
Och att det är värdiga vinnare som kommer lyfta Lennart Johanssons pokal i december.
Jon Dahl Tomasson har fått ihop det på ett effektivt sätt, och det är givet att värvningen av Ola Toivonen gett laget den kick som de flesta förväntade sig och Isaac Kiese Thelin och Anders Christiansen har konsekvent producerat mål och poäng.
I allsvenskan alltså.
Och frågan är hur klubbledningen värderar detta tränarjobb? Där får vi nog vänta på svar.
JDT och vi som följer allsvensk fotboll över tid vet nämligen att ett SM-guld långt ifrån innebär några jobbgarantier för en MFF-tränare (lex Allan Kuhn och Magnus Pehrsson), utan framgången måste förädlas ute i Europa.
Så när guldet är bärgat återstår resten av jobbet för den danske tränaren.