En Bajen-stand in – ständigt redo: ”Kommer hem och klagar till tjejen…”

Salou.Han fick vänta och vänta och vänta. Till slut så kom dock chansen för Tim Markström och han fick äntligen spela, fem matcher i följd dessutom. Fotbolldirekt har träffat Hammarbys reservmålvakt på lagets träningsläger i Salou utanför Barcelona och pratat om tiden på bänken, målvaktsgenerna och en hel del annat.

Jaha Tim, hur känns det här då, andra träningslägret på kort tid?

– Jamen det är ju jätteskönt. När vi kom hem från första lägret var det ju så himla kallt i Stockholm, då var det extra skönt att veta att vi snart skulle åka iväg igen och få träna i bra förhållanden igen. Man kan absolut inte klaga!

Du sitter ju på bänken så mycket, hur tänker du varje gång det är match?

– Det är ingen skillnad på mina förberedelser, man måste förbereda sig som att man själv ska spela varje match. Det är ju stor skillnad mot en utespelare som ju ändå har möjligheten att bli inbytt, som, målvakt blir man ju inte inbytt om det inte händer något med han som står. Det kan hända något på uppvärmningen eller det kan bli rött kort när som helst. Det gäller att alltid vara redo.

– Visst är det tufft ibland, man kommer hem och klagar till tjejen och är lite sur. Men det går över snabbt.

– Å andra sidan är det så att det här ju är en fantastisk klubb, laget och supportrarna, allting sånt gör att man vill träna bra och försöka bli bättre och bättre. Man vill bara kämpa vidare.

Trots att du har en speciell situation känns det som att du mer eller mindre alltid är på bra humör?

– Ja herregud, jag har ju världens bästa jobb! Det är få förunnat att vara här i Hammarby och jag vill verkligen göra det så bra som möjligt. Jag försöker sprida så mycket glädje kan, det finns ingen anledning till något annat!

– Jag kan vara sur och så hemma, men när jag kommer till träning, när man träffar laget, då handlar det om att vara positiv. Det behöver ju inte innebära att man ska skämta och vara någon lustigkurre hela tiden, det kan räcka med ett leende.

Du har förlängt avtalet och blir kvar i Hammarby, det visar väl med all tydlighet att klubben är nöjda med det jobb det gör och hur du är som person?

– Ja, absolut det måste man säga, det känns väldigt, väldigt bra och jag ska fortsätta försöka bli bättre och bättre hela tiden och försöka hjälpa laget att vinna matcher.

Tror du att det var dina prestationer i de fem matcherna du spelade som gjorde att klubben erbjöd dig nytt kontrakt?

– Jag vet faktiskt inte, vi hade inte pratat om det innan men det var ju bara halvvägs in i säsongen. Jag har ingen aning men det kanske bidrog i alla fall.

Fanns det anbud från andra klubbar innan du förlängde ditt kontrakt?

– Ja det var en hel del klubbar som hörde av sig, speciellt där när jag fick spela de här fem matcherna och visa att jag håller en bra nivå. Det hände en hel del grejer då. Men som jag sa innan, jag är glad och stolt över att få stanna i Hammarby, jag trivs så bra med ”Mille” (Hammarbys målvaktstränare Mikael Olsson), laget och supportrarna och känner att jag fortsätter att utvecklas.

Måste man ändå inte vara lite speciellt ”funtad”för att klara av den här verkligheten som du lever i?

– Jag vet inte, men jag är positiv som människa och älskar det jag gör. Sen är det ju så att man får prata med folk runt omkring sig om man har behov av det.

Ja, du har ju en brorsa (Jacob) som är ishockeymålvakt i NHL hur mycket pratar ni om målvaktsspelet, om motgångar och framgångar?

– Vi pratar varje dag i princip, nu är det lite svårare då tidsskillnaden är nio timmar men vi pratar väldigt ofta. Blir det inget samtal skickar vi sms och hör av varandra. Han (Jacob) har ju inte haft det så himla lätt heller och fått vara i skuggan rätt mycket, men han kämpar hårt för att bli nummer ett där och jag är säker på att han kommer att lyckas till slut. Han är grym. jag tror att han kommer att bli en ny Henrik Lundqvist.

Egentligen är det väl så att hela familjen är målvakter,  har ni fått bra målvaktsgener??

– Ja det har ju blivit så, farsan stod ju i Hammarby på 80-talet, mamma var handbollsmålvakt och så då jag och Jacob. Det är bara syrran som blev utespelare. Hon är den enda som blev normal, haha.

Vi backar bandet lite till förra säsongen Tim, när du äntligen fick chansen efter långt och tålmodigt väntande? Vad tänkte du inför den perioden när det stod klart att det skulle bli flera matcher för dig, äntligen?

– Jag är ju 29 år, jag har spelat fotboll länge. När du vet att du ska få spela vecka in och vecka ut ger det ju en helt annan trygghet än när man får en match på sig och vet att: ”Nu måste jag vara så jävla bra den här matchen annars kanske det är slut med chanser för i år.”. Det är lätt att man spänner sig för mycket då. Det här kändes så bra, att få en riktig möjlighet att visa vad man kan.

– Vi vinner som ett lag och vi förlorar som ett lag, oavsett hur det går så har vi alltid varandra, msn självklart vill man spela, helst varje match. Det är klart att det kändes speciellt att få spela.

Du gjorde det bra under den här perioden, i synnerhet om man tar med i beräkningen hur lite du hade spelat innan. Klubben värvade ju ändå in en ny målvakt i princip omedelbart efter att Johannes Hopf lämnade klubben och, underförstått, så var det ju ganska tydligt att han skulle stå så snart han bli spelklar: Vad kände du då?

– Så klart, det var lite frustrerande att inte få fortsätta spela, men alla kan inte spela. Vi är, typ 22, 23 spelare och alla vill spela varje match. Oavsett vem som spelar så går det inte att visa irritation, det gäller att stötta den som ska spela oavsett vem det är. Det är tränaren som bestämmer, så enkelt är det. Jag sitter ju inte på bänken och hoppas att det ska gå illa för den/de som spelar, jag vill att vi ska vinna varje match oavsett vem utav oss som spelar.

När jag hör dig svara på alla dom här frågorna, så gör du det med sådan självklarhet, känner du själv att du är mentalt stark?

– Ja, det gör jag, mycket stark. Vi har ju Anders Friberg (mental tränare) som hjälper oss mycket, som får en in på rätt tankebanor, och sen pratar jag mycket med min tjej och så då brorsan när man funderar över något.

Funderar du mycket rent generellt, är du en tänkare? 

– Ja, det måsta jag nog säga att jag är, jag tänker och funderar rätt mycket.

Hur tänker du kring din egen, personliga utveckling och egna målsättningar och möjligheten att få spela mer?

– Jag försöker bara bli bättre och bättre hela tiden, jag kan inte påverka situationen på något annat sätt än att visa hur bra jag är. Jag lägger ingen tid och kraft på sådant jag inte kan påverka.

De matcher som du nu får spela, U21- matcherna, är det tillräckligt bra för att du ska bibehålla din nivå och förhoppningsvis bli bättre?

– Alltså matcherna varierar otroligt mycket i kvalitet. Det blev ju mycket bättre förra året när vi gick upp i allsvenskan, U21 motståndet blev klart bättre då än året innan. Vissa matcher är riktigt bra, men det är som sagt  ände en ganska stor variation i vad man möter.

Vad hade den perfekta lösningen varit om du fick välja fritt?

– I en perfekt värld hade det varit att kunna få matchning i typ Superettan eller liknande. Men något sådant upplägg finns inte och är ju svårt att lösa. Men som sagt, matcherna numera i U21 är iallafall bättre än de var tidigare.

Inför en U21 match då, fast du  såklart i först hand vill att laget ska vinna, tänker du ”Hoppas jag får riktigt mycket att göra idag”?

– Ja, absolut. Jag vill ha mycket att göra varje gång jag står i mål, jag vill få chansen att bli bättre, och utvecklas. Om man får många matchsituationer att hantera så ökar ju möjligheten till det.

– Det handlar om de matcherna också att göra det så bra som möjligt, man kan inte komma till en match och vara bitter för att man ska spela U21. Det är blandat lag och de yngre spelarnas (U19 eller U17) chans att visa upp sig. Det är klart att vi som kommer från A-laget måste hjälpa till och visa oss från vår bästa sida.

– När din karriär är över som spelare då, det är många år kvar dit, men kommer du då att fortsätta med fotboll, som målvaktstränare till exempel?

– Ja, absolut. Jag hjälper faktiskt till redan nu i Hammarby litegrann (Plantskolan, spelare födda 2001-2005) jag tycker det är jätteroligt och om kroppen bara är hel så är jag säker på att jag vill fortsätta med det.

Okej Tim, tack för att du tog dig tid och lycka till!

– Tack själv!