KRÖNIKA: ”Malmö FF – rock ‘n’ roll på gott och ont”

MALMÖ. Satt k-l-i-s-t-r-a-d (ja, på cykel-trainern framför datorn) under Falkenberg-Malmö i går. Senast jag gjorde det var det Elfsborg-AIK så jag verkar ha hittat formeln för att få se målrika allsvenska tillställningar.

Falkenberg gick upp i chockartad 2-0-ledning, MFF såg tämligen ointresserade ut även om de skapade ett knippe chanser, och medan spelarna gick till halvtidsvila smög jag in en femhunka på att Malmö skulle vända till seger.

Det började bra med ytterligare en CHOCKARTAD tvåmålsfest. Hakeem Araba svarade med en ”Henke Larsson-nick” (som de benämns nuförtin) och just där vill jag stanna upp lite för ett sidospår.

Hakeem Araba. Hakeem Araba. Hakeem Araba. Hakeem Araba. Hakeem Araba. 

13 klubbar på sju säsonger och snubben är 24 bast.

I sammanhanget påminner han en gnutta om legendariske skådisen Michael Clarke Duncan och det kan man ju inte annat än älska. Glädjen mellan honom och Christoffer Carlsson vid 1-0-målet var så fin så jag höll på att ramla av cykeln.

Nåväl, tillbaka till matchen. MFF köttade på och fick in 3-3 genom Enoch Kofi Adus andra mål någonsin inom professionell fotboll. En härlig yttersida/tåfjutt.

Mer än så bidde det inte trots att Magnus Wolff Eikrem – som vanligt – fick ett par fina lägen som han – som vanligt – brände. Även inbytte Tobias Sana var en hårsmån från att rulla in vinstmålet i öppet mål med nån minut kvar.

Falkenberg firade som om de vunnit SM-guld, Hasse Eklund var glad över precis allt i efter matchen-intervjun och jag blev 500 riksdaler fattigare.

Varför blev det så då? Malmö hade ju, på en höft, 102-2 i avslut mot mål.

Om jag hade haft något anteckningsblock så hade det stått följande:

* Agon Mehmetis skada (vi återkommer till den) skakade om MFF lite. Det var också efter det som FFF gjorde två snabba.
* MFF verkade ha problem med underlaget. Bollen studsade en del och passningstempot blev lidande. Falkenberg slog mer långt och gjorde det bästa av situationen.
* Kroppspråket hos Wolff Eikrem i synnerhet, men också hos vissa andra, framför allt i första halvleken var bedrövligt. Uppgivet, oengagerat, slött.
* Skärpan – eller ska vi säga oskärpan? – i avsluten påminner väldigt mycket om hur det såg ut i cupmatcherna mot lättare motstånd. 3-0 mot Assyriska och 4-0 mot J-södra borde blivit minst det dubbla. Jag skrev då att det kommer straffa sig i allsvenskan om MFF inte steppar upp i avslutningsmomenten. Sen ska man kanske inte behöva sätta sig i en sits där man måste göra fyra baljor på bortaplan, men det är en annan femma.
* Försvarsspelet var vid målen obegripligt dåligt. Var var mittförsvaret? Vad höll ”Yoshi” på med? Markeringsspelet? Där har Åge Hareide något att fila på.

Det svänger om MFF i alla fall, det är en sak som är säker. Flera nya spelare där stjärnor som Berget och Wolff inte direkt är i toppform efter nåt år på bänken och ”Yoshi” och Bengtsson har lite att anpassa sig till. Potentialen är förstås skyhög men i dagsläget går det absolut att såra MFF, även på allsvensk nivå. Det visade Falkenberg och konkurrenterna slickade sig säkert om munnen.

Och så Agon igen då. Han blixtrade till mot Hammarby och såg ut som en ny version av den gamle Agon. Snabbare, starkare men med samma spelsinne och kyla i avsluten. Måtte detta inte vara allvarligt.