NORDQVIST: Så röstade jag i Allsvenskans stora pris

Rolig gala och fina pristagare i onsdags när Allsvenskans stora pris ägde rum på hotellet utanför Strawberry arena. Själv tyckte jag Nahir Besara var värd mer (eller åtminstone något) efter den fantastiska säsongen han svarade för i Hammarby.
Nedan ser ni hur jag röstade.

***

Årets målvakt: Johan Dahlin (Warner Hahn fick priset)

En panter mellan stolparna som visat Ricardo Friedrich vem som fortsatt är etta på tronen i MFF. Kommit tillbaka starkt från skadebekymmer och gjort sin bästa säsong på länge. Dessutom blev han cuphjälte i finalen mot Djurgården i maj som lilla bonusen.

Årets försvarare: Shaquille Pinas (Pontus Jansson)

Jag har svårt att rösta på spelare som bara lirar en halv säsong. Därmed försvinner Derek Cornelius för mig. I stället gav Kim Hellberg mig en tankeställare i oktober när han på presskonferensen efter segern borta mot Sirius basunerade ut att Pinas är allsvenskans bästa försvarare. När jag sedan gjorde en egen intervju med Hellberg efteråt och han bad mig komma med ett motbud hade jag inget bra svar… Det räcker väl egentligen. Pinas så följsam så väl defensivt som offensivt och sitter dessutom inne på ett av seriens bästa distansskott.

Årets mittfältare samt årets bästa spelare: Nahir Besara (Sebastian Nanasi)

På samma sätt här ryker Nanasi för mig när han i somras gjorde som Cornelius och stack till Frankrike, men jag hade nog ändå satt Besara som etta. Jag skrev redan i våras att han är allsvenskans MVP för det finns ingen spelare som är så viktig för sitt lag som Besara är för Hammarby. Kapten, fanbärare och storstjärna. Att Bajen tog en efterlängtad Europaplats och dessutom besegrade Djurgården både en och två gånger kan de tacka Södertäljesonen för.

Årets anfallare: Nikola Vasic

Ja här var vi eniga – och inte konstigt är väl det när 33-årige Vasic i Brommapojkarna går och vinner skytteligan. Här snackar vi sent genombrott i karriären och det är så klart oerhört tragiskt att anfallaren går och drar korsbandet i allsvenskans sista match när han som Bosman både hade utlandet och Hammarby på bordet. Kämpa, Nikola!

Årets tränare: Mikkjal Thomassen (Fredrik Holmberg)

Det Thomassen gjorde med AIK är beundransvärt och så otroligt imponerande. Han tog över ett AIK i kris långt ner i tabellen och fixade sedan en Europaplats. Gnaget har varit en maskin under 48-åringen och senaste gången en tränare fick sådant här genomslag efter att ha tagit över på sommaren var väl Uwe Rösler i MFF 2018.

Årets unga spelare: Lamine Fanne (Samuel Dahl)

Ni kan mig vid det här laget, Dahl försvann i somras och enligt mig fick han dessutom sitt stora allsvenska genombrott redan i fjol när han på sommaren per omgående petade prestigeförvärvet Rami Kaib på vänsterbacken. Fanne har gått från utskrattad till ett mittfältsmonster och frågan är hur Gnaget ska kunna ersätta Luton-flyktande 20-åringen som stundtals sett helt ostoppbar ut under sommaren och hösten.