PÅ FD: “AIK betyder väldigt, väldigt mycket för mig”

Han ansågs vara en av de allra största talangerna som spelat i AIK. Men skadorna gjorde att han aldrig nådde sin fulla potential – och 2016 tvingades han lägga av. I dag får AIK-fansen chansen att hylla sin gamla guldhjälte på Friends Arena.
– Jag uppskattar allt som klubben och supportrarna gjort för mig genom åren, säger Gabriel Özkan till FotbollDirekt.se.

31 år gammal är Gabriel Özkan numera en fotbollspensionär.

Skadorna blev till slut för många och när kontraktet med Brommapojkarna löpte ut efter förra säsongen blev beslutet ganska enkelt.

– Det blev inget förlängt med BP och alternativen var inte jättemånga om jag ska vara ärlig. Ska man åka runt och provträna eller satsa på studierna helt och hållet? Jag har fru och barn så jag har ett ansvar där hemma också, säger han till FotbollDirekt.se.

Sista säsongen spelade han inte en enda seriematch och 2015 – då BP åkte ur superettan – blev det bara ett enda inhopp.

– Man kommer till en punkt där man måste fråga sig om det är värt det. Kan det fungera med skadorna? Det finns fördelar och nackdelar men i slutändan måste man känna att det går att satsa helhjärtat och det kunde inte jag känna efter allt som varit, säger Özkan som i dag pluggar idrott och hälsa på GIH (Gymnastik och idrottshögskolan) i Stockholm.

Saknar du fotbollen?  

– Självklart gör man det. Fotbollen kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Men det gick inte att motivera en fortsättning.

Som ung ansågs Gabriel Özkan vara en av landets största talanger och när han värvades från Brommapojkarna till AIK under sommaren 2006 var fotbollslivet frid och fröjd. 20-åringen gjorde mål i sin debut borta mot Malmö FF och imponerade stort med sin fart, teknik och sitt skott. ”Gnaget”, med Rikard Norling som tränare, höll sånär på att ta guldet i sin allsvenska comeback men slutade tvåa bakom Elfsborg.

Allt såg lovande ut för Özkans del och han spåddes en lysande framtid i klubben. Men skadorna (oftast problem med baksida lår) gjorde att tiden i AIK blev förryckt. Så fort han kändes formstark så kom nya baklag. Guldåret 2009 blev den säsong där Gabriel Özkan spelade flest seriematcher i AIK – 14 stycken.

Då satte han tonen direkt med segermålet i premiären hemma mot Halmstad (1-0). Men inte ens då fick han hålla sig fräsch hela året.

– Det är klart att det var frustrerande för mig. Det är inget att hymla om, alla runt omkring förstod att jag var frustrerad över att aldrig få någon kontinuitet.

Kan du känna dig sorgsen över att det blev som det blev med karriären?

– Jag vet inte… jag har valt att titta framåt och tänka på alla positiva bitarna. Jag fick vara med om att vinna guld med AIK. Men det är klart att det hade burit längre om inte skadorna satt stopp.

Många brukar säga att du hade kunnat gå väldigt långt med din talang om det inte vore för skadorna. Hur långt tror du själv att du hade kommit?

– Svårt att svara på för sånt vet man aldrig. Men det är klart… hade jag fått vara skadefri så är det ingen vild gissning att jag hade kunnat spela i någon större liga i Europa. Det var faktiskt på gång där ett tag.

Trots att det bara blev 72 tävlingsmatcher (35 från start och tio mål) mellan 2006-2012 så blev Özkan en av fansens favoriter, och under söndagens hemmamatch mot Halmstad kommer AIK-supportrarna få chansen att hylla Özkan för hans tid i klubben.

31-åringen har utsetts till ”matchens Åbro-hjälte” och kommer få leda in spelarna på Friends Arena. Ett hedersuppdrag som bland andra Mattias Asper, Björn Kindlund, Andreas Andersson, Magnus Hedman och Ivan Obolo fått bära under säsongen.

– Jag känner mig otroligt stolt och hedrad. Jag blev väldigt glad när jag fick frågan. De andra är stora namn och ikoner så för mig är det stort att nämnas i sammanhanget. Jag var ofta skadad under min tid i AIK så jag blev lite överraskad.

Vad betyder AIK för dig i dag? 

– AIK betyder väldigt, väldigt mycket för mig. Jag har tänkt på det allt mer den senaste tiden. För när du spelar är det mycket annat i tankarna. Det är nästa träning och nästa match som är i fokus hela tiden. Nu när jag tagit ett steg tillbaka förstår jag hur stort det egentligen var att spela i en storklubb som AIK.

Följer du klubben på något sätt?

– Jag hänger med men det är inte så att jag kollar varje match. Jag följer allsvenskan och speciellt AIK eftersom jag tillbringade flera år där. Det är inte så många kvar i laget sen jag var där. Nisse, Pertan, Kenny och Rikard var ju tränare då också. Henok var med lite på slutet också. Vi har väl sporadisk kontakt, stöter man på varandra så hälsar man och snackar gamla minne.

Vilket är ditt bästa minne från tiden i AIK? 

– Det är lätt att svara guldet 2009. Allt var positivt och vi fick till allt det året. Sen minns man ju alltid debuten. Jag gjorde mål från långt håll borta mot Malmö… hemmadebuten var speciell den med. Att bara spela på Råsunda är ett starkt minne jag har också.

Vad har AIK-fansen betytt för dig? 

– Allting egentligen. Jag har ju uttryckt min kärlek till dem många gånger tidigare och det stödet jag fått går inte riktigt att beskriva. Det gjorde att man ville ge tillbaka på planen, men tyvärr känner jag inte att jag fick tillfälle att göra det fullt ut. Jag uppskattar allt som klubben och supportrarna gjort för mig genom åren.