PÅ FD: Blåvitts krisrubriker skrämmer inte

Tidigt på året kom avslöjandet om att forne kommunarådet Frank Andersson tar över IFK Göteborg. I dag pratar han ut om krisen i Blåvitt och hur han aldrig kände att han kunde backa.
– Jag hade ju egentligen bestämt mig för att börja varva ner men när frågan kom från Blåvitt så kände jag att det inte gick att tacka nej – då hade jag ångrat ihjäl mig resten av livet, säger Frank Andersson till FotbollDirekt.se.

Det var i början av februari som Göteborgsposten avslöjade hur en tidigare toppkommunalpolitiker var på väg att ta över IFK Göteborg efter hårt kritiserade Karl Jartun. Då hade Blåvitts ekonomiska problem blivit förstasidesnyheter och det krävdes förändringar.

BB160209BB080

Och GP:s avslöjande visade sig stämma.
Den 9 februari presenterades han – med ett namn som förpliktigar så hade Frank Andersson bestämt sig för att tacka ja.
Ett nytt ansikte utåt och med en råtrygg erfarenhet från flera tunga politiska uppdrag för Socialdemokraterna och med en egen lång fotbollsbana.
20 år som ordförande i Gunnilse har han ju bakom sig, liksom hur han funnits med i ytterkant av IFK Göteborgs styrelsekretsar i ett några år nu.

– Nerver? Nej, nej. Jag är 60 år har suttit som kommunalborgarråd för Socialdemokraterna. Jag har inga problem med press. Jag vet vad det här handlar om och jag kan lova att IFK Göteborg ska fortsätta att vara en absolut toppklubb som ska vara med om SM-guld, säger Frank Andersson till FotbollDirekt.se.

En grundbottnad ny ordförande med andra ord men så har han sina influenser från namn som är allt annat är vilka som helst och som gör att han har en förståelse för hur det fungerar i IFK:s innersta kretsar – men också hur han genom sin politiska bana härdats i sitt ledarskap.
– Jag känner ju Gunnar Larsson som gjort så oerhört mycket för klubben och har lärt mig mycket från honom. Och så jobbade jag ju under många år nära Göran Johansson (legendarisk S-politiker), satt i rummet bredvid och hur jag inte minst genom honom lärt mig betydelsen och värdet av media.
– Han kunde säga att, ”Du ring alltid upp när någon journalist söker dig. Ta det direkt, därför att de ger sig oftast ändå inte”, berättar Andersson och fortsätter:

– Men så kunde han också säga att vissa inom politiken känner att de inte syns tillräckligt men hur det handlar om att uppmärksamheten kommer med att man måste ha något att säga, då skriver media”

Gunnar Larsson, 1995.

Men alldeles oavsett hur Frank Andersson än levt med uppmärksamhet tidigare så hamnar han nu i ett annat sorts offentlighetens ljus, något han redan känner av:
– Jo, alltså, det är klart, folk uppmärksammar en på stan. Det är klart att man känner av jobbet så men å andra sidan så är jag van vid att leva påpassad från politiken.

– Jag hade ju egentligen bestämt mig för att börja varva ner men när frågan kom från Blåvitt så kände jag att det inte gick att tacka nej – då hade jag ångrat ihjäl mig resten av livet. Men, men…om ett halvår kanske jag känner att det är pest och pina, reflekterar han och skrattar.

Trygg, eftertänksam men också med ett lättsmält sätt att uttrycka sig. Men så finns ju allvaret där på ett högst påtagligt vis. IFK Göteborgs situation är bekymmersam, på gränsen till kris och det är inte någonting den nye ordföranden försöker tysta ner. Istället medger han att det är precis som det ser ut.
Frankt är det för IFK Göteborg en djupt allvarlig situation som man lever under – men inte utan ljus och historiskt har det ändå varit ännu värre än i dag; kom i håg 1998 och åttondeplatsen som då var det svagaste IFK-resultatet sedan 1977 och hur det året slutade med en förlust på hela 30 miljoner kronor.

Frank Andersson ser en, trots allt, grundstabilitet och vill utifrån det lugna fans- och överhuvudtaget etablissemang kring ”Blåvitt”.
Den ekonomiska dystra ekonomiska utvecklingen som förra året gav ett svidande minus på tio miljoner kronor lovar han kommer att hejdas, liksom hur målet är SM-guld.

– Det sportsliga hos oss håller högsta klass. Vi vet att vi har ett lag för toppen så i det här läget ska vi nu ägna oss åt ekonomin. Men, nej, jag känner ingen oro. Själv känner jag mig trygg i att jag vet hur en stark organisation ska se ut och fungera, säger han och preciserar sig:
– Ett nollresultat för 2016 är det första stora delmålet för oss. Därför att det är absolut ohållbart att fortsätta att göra underskott som vi har gjort i år efter år. Vi måste sänka våra kostnader – och det ska vi nu göra.

– Jag vet hur en medlemsstyrd organisation ska skötas. Jag är ju en fotbolls- och föreningsmänniska. Nej, jag känner inte att det är ett farligt läge att komma in i. På sätt och vis är det ett jättebra läge att komma in i. Vi har inte så mycket att förlora, det här är inget som gör mig rädd…
– Nej att vi hade ett laddat årsmöte nyligen förändrar ingenting. Det var kanske 40 personer som valde att lämna det mötet men då väljer jag att koncentrera mig på de 590-600 som faktiskt var där hela tiden. Så på sätt och vis är det lite av ett önskeläge. Det kan inte bli så mycket värre än vad det är ekonomiskt just nu och det är en utveckling vi nu ska vända.

– Men viktigt att komma i håg här är att det inte är det sportsliga eller stämningen i klubben som är problemet. Kruxet är enbart ekonomin. Vi har ett starkt lag, vi har en bra stämning i truppen. Jag har träffat Jörgen Lennartsson, Mats Gren och Edlund och Westerberg. Jag har fått ett oerhört bra intryck av alla som jobbar med det här.

Är du så råtrygg som du låter?
– Det tror jag. Jag vet ju vad jag är bra på och det är bland annat att hålla ordning på en organisation.

Och så är du ju som sagt en fotbollsmänniska. Du vill se mer än bara det rent affärsmässiga?
– Jag kan ju fotboll. Som sagt så ledde jag ju Gunnilse i många år men jag har även spelat på division III-nivå som aktiv även om min nivå egentligen mest var division 4-5, där spelade jag som mest, säger han och skrattar.

BB160307DS038