PÅ FD – Efter Svanberg – Teddy på tur: ”Klarar han det – ska jag klara det”

SALOU. I fjol fick Mattias Svanberg visa upp sig för den allsvenska publiken. I år hoppas anfallaren Teddy Bergqvist göra samma sak.
– Jag känner att klarar Svanberg det så, ge mig lite matcher så ska jag också klara det, säger han till FotbollDirekt.se.

Teddy Berqvist var med på försäsongslägret i Dubai redan förra året. Efter en säsong med tio matcher på bänken och en minuts inhopp i allsvenskan vill han nu vara med och konkurrera på allvar.
– Jag har en mycket bättre känsla nu. Att få följa med på bortaresor, se hur det fungerar, sitta på bänken och få se när de spelar, när allt avgörs och ändå känna att man är med. Jag tror det kommer ha stor betydelse för kommande år.

En minut. Känns det som att du spelat i allsvenskan?
– Det känns väl ändå så, men jag hoppas såklart på mycket mer speltid i år. Eller i alla fall mer. Men det var häftigt att få vara med tio matcher på bänken under min första säsong, det hade jag kanske inte förväntat mig. Även om det har känts naturligt. Förutom första gången jag fick reda på att jag skulle vara med i truppen, då kände jag ”Wow, ska jag vara med? Redan?”

Hann du nudda bollen?
– Jag tror jag hade tre kontakter. En rensning på defensiv hörna, en när jag stod i muren och fick den på mig och sen en tredje som jag glömt.

Är det stor skillnad på hur du går in i den här säsongen jämfört med förra?
– Ju bättre man fungerar utanför desto bättre tar man för sig på planen. Det är också därför förra året var viktigt. För nu känner jag mig mycket mer inne i gruppen. Då kan jag slappna av mer, ta för mig mer och våga mer.
– Man kanske vågade skämta med vem som helst, prata med vem som helst och så. Nu känner jag att jag kan det.

Vem tog det längst tid att skämta med? Vem var du mest rädd för?
– Ja du, bra fråga. Kari Arnason.

Och han är ju borta nu.
– Exakt. Han och jag hade våra fajter på träningarna. Tuff att möta.

Spelmässigt då, hur var steget upp till A-laget?
– I början, i det läget vi är nu fast förra året, så kände jag att “shit, det går såhär snabbt alltså.” Jag blev verkligen tvungen att kolla upp innan vad jag ska göra och släppa den på ett, två. Jag kan inte hålla på och ”datta” med bollen. Jag känner i år, jämfört med förra året, hur mycket mer jag känner att jag hänger med och kan påverka.

Din lagkamrat Mattias Svanberg hade ett okej fjolår. Inspirerar det?
– Jag har spelat rätt så mycket med Svanberg under ett par år och då tycker jag att vi har hållit jämn nivå. Sen gick han upp till U19 tidigare än oss andra och han fick lärlingskontrakt tidigare än oss andra, så där har han verkligen utvecklats.
– Men jag känner också att, klarar han det så ge mig lite matcher så ska jag också klara det.

Du har ju lirat med Alexander Isak i landslaget också. Han är nyligen såld till en av Europas största klubbar för, enligt uppgifter, cirka 90 miljoner kronor. Vad känner du när du har spelat med honom: är han något alldeles, alldeles extra eller…
– Jag tycker att han är rätt dålig.

Rubriken!
– Haha, nej, jag skoja. Han är fantastisk. Han är klok, han är snabb, han är det mesta.

Men är det att han är något HEEEELT annat än ni andra?
– Jag förstår vad du menar. Jag spelade ju med honom i landslaget och då tänker man inte så mycket på det. Det är inte så att jag tänker ”shit, kolla vad han gör” utan jag tänker på vad jag själv presterar.

Hur långt ifrån är du från att säljas för 90 millar till Dortmund:ish känner du?
– Hehe… ja, du, jag var inte så långt ifrån när jag spelade karriärläget på Fifa.

Hur går det där nu då?
– Det gick bra i början, men nu är det ganska tråkigt faktiskt. Jag körde mig själv men jag utvecklas inte så mycket, så det är rätt så tråkigt. Gubben har en viss potential, så de kan inte gå högre än en viss gräns. Och min gubbe har inte så hög potential.

Men om du inte hamnade i Dortmund, hur långt kom du då?
– Det behöver vi inte ta här.

Rosenberg, Cibicki, Berget, Jeremejeff. Var känner du att du är där?
– Jag känner att jag är betydligt närmare speltid än vad jag var förra året. Så kan jag säga. Sen är det fortfarande så att jag inte är där än. Tittar jag på vad de andra, till exempel Rosenberg, gör för laget och vad jag vill göra, det är samma sak. Jag vill göra det Rosenberg gör för oss.
– Hans inställning, hans ledarskap, han sänder signaler till oss andra.

Tror du att det är något du kommer ha nytta av framöver i karriären?
– Att ha en sådan ledare nu, när jag är så pass ung, att få veta vad man ska göra och se hur man ska agera… ju längre min karriär går så kan jag tänka tillbaka på hur han gjorde och vad jag gillade med honom. Och sen kunna vara likadan mot de som då är yngre än mig.

Hur ser du på att vara i Sveriges bästa lag med den konkurrens det innebär?
– Jag tränar varje dag med Malmös A-lag, jag tycker att jag utvecklas i en bra takt och man kan inte få någon bättre träning än här. Jag tränar hellre här varje dag än att få spela i sämre lag.

Hur har det varit att uppleva de kraven som är kring MFF, vilket ju blivit väldigt tydligt i och med sparkad tränare trots guld och så vidare?
– Jag fokuserar inte så mycket på det men jag är i en proffsklubb. Allting runtomkring är proffsigt. Antingen är man här, accepterar det och ger allt – eller så får man gå. Det är bara att vänja sig. Vill man bli fotbollsproffs är det såhär. Jag vill inte veta något annat, jag gillar det här.

Har du något konkret mål med den här säsongen?
– Jag hoppas på mer än ett inhopp. Fem-tio inhopp.

Känner du att du är femtevalet på topp?
– Nej, jag känner inte att jag är femtevalet. Jag känner att jag är en forward med andra forwards i laget. Den som vill spela får visa det, det är konkurrens, det är det överallt. Jag tänker inte så mycket på det, ifall jag nu är det.