PÅ FD: “Hade jag i dag kommit fram som 18-åring i MFF hade det varit större hajp”

STOCKHOLM/GÖTEBORG. Jasmin Sudic är tillbaka efter sin fjärde korsbandsskada. För FotbollDirekt berättar mittbacken om det ständiga kämpandet i motvind, vad som hade hänt med karriären om skadorna inte kommit och att han hade haussats upp mer i media om han slagit igenom som ung nu.
– Hade jag i dag kommit fram som 18-åring i Malmö hade det varit ännu större hajp, säger 27-åringen till FD.

Redan 2008 gjorde Jasmin Sudic debut i allsvenskan för Malmö. Säsongen därpå slog han igenom med 18 matcher från start. Sudic, som då inte ens fyllt 20 år, snackades upp som nästa stora stjärnback i Sverige.

Men den 193 centimeter långe försvararen har plågats av ett skadehelvete under sin karriär. I Häckens hemmapremiär mot Djurgården för ett år sedan åkte Sudic på sin fjärde korsbandsskada och frågan var om 27-åringen skulle orka ta sig tillbaka ännu en gång.

Men precis som i de tre tidigare fallen visade Sudic pannben och nu, ett år senare, tränar han för fullt med Häcken igen, klubben han värvades till inför 2015 års säsong.

– Det känns helt okej med tanke på omständigheterna, säger Sudic till FotbollDirekt.se.

Vad menas med “helt okej” mer konkret?

– Att jag kan göra mycket mer nu än för fyra månader sedan. Om jag ska specificera det ännu mer innebär det att jag är med i full träning och det känns tillräckligt bra för att vara med i träning och match.

LÄS: KAN BLI HÄCKENS DYRASTE FÖRSÄLJNING GENOM TIDERNA 

Sudic har åkt på tre korsbandsskador i höger knä och en i vänstra. Den senaste i början av april för ett år sedan var vänstra. FD träffade Sudic efter andra korsbandsskadan när han spelade i Mjällby och trots långtidsskadan minns mittbacken tillbaka med positiva ögon.

– Då efter andra när vi pratade var jag väldigt positiv. Det kändes väldigt bra i Mjällby. Jag kände mig fit och vi låg trea i allsvenskan. Det kändes bra och så kom tredje korsbandsskadan… Det blev en väldigt tuff smäll för mig, men jag kom tillbaka från tredje också och jag presterade väldigt bra. Sedan värvades jag till Häcken, jag blev kapten och presterade väldigt bra där också, säger Sudic och fortsätter:

– Starten i fjol kändes väldigt bra med ny tränare. Jag tycker att vi tog tre steg framåt vad gäller vinnarmentalitet och jag som Malmökille är van att vilja vinna. Det kändes helt rätt för mig med det steg som Häcken tog. Jag var ordinarie under Mikael Stahre och sedan kom fjärde korsbandsskadan.

Vad hände i huvudet då?

– Blandade känslor. Man tänkte “Är det stopp nu?”, “Räcker det nu?”. Det var första tankarna. Sedan körde jag rehab, blev opererad och det var nästan samma känslor då. Att komma från en operationssal och inte kunna röra benet ordentligt var väldigt tungt. Sedan kom små perioder när det kändes bättre. På gott och ont har jag haft tre andra korsbandsskador så jag visste ju vad som väntade. Även de tyngsta dagarna förvånade mig inte. Jag vet att det kan kännas bra i fem veckor och sedan vakna och det känns helt plötsligt som att jag precis blivit opererad.

– Jag anser att alla mina skador kommit när jag varit som bäst. När jag var i Malmö snackades det om Everton. Innan jag åkte på tredje ville Malmö ha tillbaka mig och det ryktades även om Bröndby. När det gick bra i Häcken var Lech Poznan och HNK Rijeka sugna (något FotbollDirekt avslöjade i maj 2016). Varje gång jag är på toppen trycks jag ner. För mig är det tillfälligheter. Den senaste situationen mot Djurgården förra året hade ingen klarat sig undan.

Om du varit tvungen att ta steget ner någon division, hade det då varit svårare att motivera sig för att fortsätta kämpa?

– Inget ont om superettan eller division 1, men jag hör inte hemma där. Jag ser mig inte själv där och det säger jag inte för att trycka ner någon, men jag hör hemma i allsvenskan. Jag är i dag en bättre fotbollsspelare än när jag slog igenom i Malmö. Jag var väldigt ung då, men hade jag i dag kommit fram som 18-åring i Malmö hade det varit ännu större hajp, det tror jag.

I och med att du varit så pass bra trots dina korsbandsskador, tänker du ibland på vad som hade hänt med din karriär om du inte åkt på dessa?

– Jag skulle sitta och ljuga om jag sa att jag inte tänker på det, men jag försöker att inte göra det. Det är klart som fan att jag undrar hur långt jag kommit om jag fått vara frisk, men jag kan aldrig ta bort de här skadorna, jag kan bara försöka ge mig själv så bra förutsättningar som möjligt. Jag kollar på det bosniska och svenska landslaget (Sudic född i Bosnien). Om man kollar på Sveriges landskamp nu senast (mot Rumänien), kolla hur många som fick chansen. Den skulle jag ha fått när jag var i Malmö.

Hur många korsbandsskador pallar du?

– Jag vill inte ens tänka på det. Skulle det hända igen får jag ta det då. Jag tror inte att jag har större risk att åka på en korsbandsskada än någon annan. Som sagt, alla hade slitit av korsbandet i den situationen som jag hamnade i med Engvall förra året.

När är du redo för 90 minuter? 

– Jag spelade 45 i veckan mot Göteborg i U21 och det kändes okej, förvånansvärt bra egentligen med tanke på hur länge jag varit borta. Nu kör jag för fullt, men jag säger bara att det känns helt okej för att ingen ska få för höga förväntningar.

Tycker du att du fått för höga förväntningar på dig tidigare?

– Absolut inte. Jag har varje gång sagt att jag kommer prestera när jag kommer tillbaka. Med facit i hand kan man väl säga att det var ganska starkt att åka ner till Malmö som kapten med Häcken och vinna cupen, detta med ett lag som aldrig vunnit en titel tidigare.

Casper Nordqvist – Mårthen Bergman