PÅ FD: Kennedy till fansen – såg hyllningsmarsch: ”Tårarna sprutade”

STOCKHOLM. Kennedy Bakircioglu i tårar under avtackningen på Tele2 Arena i går – efteråt berättar en rörd Hammarbyikon om känslorna inför och under den stora dagen.
– Det har varit otroligt mycket folk som har skrivit och sagt grejer. Det är svårt, man sitter och kör bil och helt plötsligt börjar man gråta av glädje… det kommer så mycket. I dag när jag var på väg till arenan, så jag ser allihopa, helt galet. Det är klart att tårarna började spruta direkt, säger Kennedy till FotbollDirekt.se.

Kennedy Bakircioglu fick en över 40 minuter lång hyllningsceremoni efter sin sista hemmamatch för Hammarby. En värdig hyllning till den många anser är Bajens största genom tiderna. När Kennedy ska försöka summera gårdagen så har han svårt att lyfta fram något speciellt, vad som varit bäst med dagen. Men ändå så kan han inte låta bli att lyfta fram tifot inför matchen:

– Allt (med den här dagen), det finns ingenting jag kan säga som är bättre än något annat, utan allting från starten till slutet, det var jättehäftigt att få vara med om. Jag vet inte, det här tifot jag fick i dag… förlåt att jag säger det men det är det sjukaste jag sett alltså. Det var mäktigt, säger Kennedy till FotbollDirekt.se.

Vad visste du på förhand om hyllningen, hur mycket var du förberedd på?

– Jag visste ingenting om tifot, men jag hade mer koll på vad som skulle ske efteråt. Vi gick igenom det, vi hade träffats idag (läs i går), Henrik (Kindlund, vd) förklarade och vi gick igenom allting. Men det här med tifot hade jag ingen aning om. Det andra hade vi en plan för. Det var jättevackert måste jag säga.

Det var en märkbart rörd Kennedy på innerplan under hyllningsceremonin på Tele2 Arena i går. Och det har varit känslosamma dagar redan innan det – mycket tårar. Bland annat så fick han bevittna den spontana hyllningsmarschen från Söder över till arenan som en Bajensupporter dragit igång några veckor innan matchen:

– En hel del, jättemycket. Sista tiden, man har suttit hemma och läst igenom alla fina grejer på Instagram, (Joel) Kinnaman sade också någonting väldigt vackert till mig idag. Det har varit otroligt mycket folk som har skrivit och sagt grejer. Det är svårt, man sitter och kör bil och helt plötsligt börjar man gråta av glädje… det kommer så mycket. I dag när jag var på väg till arenan, så jag ser allihopa, helt galet. Det är klart att tårarna började spruta direkt. Det går inte att hålla tillbaka känslorna. Så mycket känslor. Mycket att ta in.

Du var på väg till arenan samtidigt som marschen gick? 

– Ja, jag var på väg i bilen till arenan, så ser jag dem marschera, polisbilar och fansen (ler). Det var häftigt, en häftig upplevelse.

Nu lovar Kennedy att själv gå med i premiärmarscher framöver:

– Det kan jag lova dig att jag ska göra. Det är det enda jag har velat, det är att marschera inför premiären. Nu har jag alltid spelat så jag har aldrig kunnat det. Men nu ska jag vara på plats, tillsammans med gänget.

Det har varit många hyllningar och hälsningar på sociala medier, det har spelats in filmer, låtar… hur mycket har du hunnit läsa, se och höra?

– Det är det jag säger, jag är ledsen att jag inte hunnit med allt. Det är så mycket som har kommit så man hinner inte läsa allting. Att ta in allting, läsa läsa läsa, det är så mycket känslor. Till slut blir det nästan jobbigt att läsa igenom allt, för det blir väldigt känslosamt. Men jag kommer läsa igenom allt, tro mig. Jag har läst och hört mycket, hyllningslåten också till exempel… det är vackert.

Kennedys status i Hammarby var redan skyhög i och med guldet 2001, men ikonstatusen grundmurades än mer när han kom hem 2012 – direkt från spanska La Liga (Racing Santander) till superettan och ett Hammarby som då var i stora bekymmer både sportsligt och ekonomiskt. Året innan det var man ett sista minuten-mål i slutomgången från kval ner till division 1.

Det dröjde ett och ett halvt år innan man kom tillbaka till allsvenskan, men då var Kennedy helt central. Skytteligavinnare i superettan och avgörande mål i sista matchen när Bajen blev klara för allsvenskan igen.

Nu lämnar han ett Bajen som sex år efter hans återkomst kan säkra en tredjeplats och spel i Europa 2019.

– Jag bestämde mig för att komma tillbaka och ville jättegärna göra det här för Hammarby, för klubben och för supportrarnas skull. Jag hade målsättningar, och jag känner att av alla mina målsättningar har jag uppnått alla. Det är inget som jag kan säga nu, att det inte blivit som jag tänkt mig. Jag har lyckats med det som jag haft inom mig själv.

– Jag är glad, jag ångrar ingenting. Den här kärleken jag får nu, visar att jag har visat hjärta för klubben. Och jag får lika mycket, nej dubbelt så mycket tillbaka. Det betyder väldigt mycket för mig.