PÅ FD – “Lurar Nanne Bergstrand i kulisserna igen – jag tror det”

Tre omgångar spelade och jag försöker hitta tydliga tendenser i vart åt den här allsvenska säsongen ska ta vägen. Hur det går? Tja, läs och bedöm själva men det är inte direkt några skarpa konturer vi ser om vi gör några undantag.

Malmö FF är bra, de är inte så där “jogga-hem-serien”-bra men känslan är att de regerande mästarna har hittat det där flytet man behöver för att finnas kvar i toppen och vara givna där. Länge.

Segern mot Halmstad BK blev till slut en säker sådan, mycket tack vare att Halmstad BK:s Aboubakar Keita fick ett hjärnsläpp och tog ett katastrofalt rött kort redan i matchminut 33. Fram till dess hade HBK stått upp bra, inte minst Keita själv men utvisningen blev givetvis nådastöten. Malmö FF tackade och tog emot, inte minst Pawel Cibicki (vad är det för mål den strikern gör!?) som hade en riktigt trevlig afton och lade till två vackra mål på sitt konto. Markus Rosenberg och nämnde Cibicki ser ut att verkligen ha hittat varandra på topp, Alexander Jeremejeff sitter fastnaglad på bänken och det är ingen dålig bänk MFF har i övrigt heller….

***

Nyblivna cupmästarna Östersund blev nedplockade på jorden av Örebro SK, ett ÖSK som i sina bästa stunder kan slå vilket lag som helst. ÖFK som får så mycket uppmärksamhet av den ena eller andra anledningen fick vända hem tomhänta. Nu blir det intressant att se om de kan studsa tillbaka med en seger igen likt de gjorde efter premiärförlusten mot Halmstad. Örebros Michael Omoh har vi på FD uppmärksammat tidigare, den spelaren har onekligen många bra egenskaper. Kanske kan han slå igenom på riktigt denna säsong?

***

Djurgården tog sin första seger för året efter klara 3-0 på IF Elfsborg. Det var inget snack om saken och Elfsborg måste vara riktigt besvikna efter en slätstruken insats, för mycket påskgodis kanske??

För Djurgården var de givetvis en mycket efterlängtad och skön seger. Nu har man visat både sig själva och omgivningen vad man kan. Det enda orosmomentet för deras skull är skadan/känningen som tvingade Jonas Olsson av planen. Han behövs onekligen. Gustav Engvall fick dessutom göra sitt första mål och fick ett riktigt glädjefnatt. Det är inte alls konstigt med de förväntningar som ligger på hans axlar om att han ska vara den stora målskytten. Lossnar det nu?

***

Kalmar FF verkar inte ha lärt sig från förra säsongen och har börjat väldigt svagt igen. Laget läcker som ett såll bakåt och Rasmus Elm tvingades dessutom utgå på grund av skada/skadekänning. Illa för Peter Swärdh vars odds nog sjunker ännu mer på att bli den första tränaren i årets allsvenska att få lite längre semester än planerat. En viss Nanne Bergstrand lurar i kulisserna….? Jag tror det.

Fjolårets “halvskräll” Jönköping Södra har inte känts lika heta som ifjol men det här kan definitivt vara starten på något bättre för deras del. Seger i Smålands-derbyt ger gott självförtroende och framtidshopp.

***

Det blev två rejäla skrällar i den här omgången också när två ganska “givna” hemmasegrar förbyttes till mer eller mindre misär för kamratgängen från Norrköping och Göteborg. IFK Norrköping åkte på en blytung 0-2 förlust hemma mot nykomlingarna Sirius, det var verkligen inte väntat i mina ögon. Peking är uppenbarligen inne i en rejäl formsvacka med dubbla förluster mot Östersund och så nu detta. Jens Gustavsson har en del att stå i närmaste dagarna för att få fart i benen på sitt gäng igen.

För nykomlingarna Sirius var det här givetvis ett glädjebesked på alla sätt. Förutom de tre sköna poängen har man fått ett kvitto på att man hänger med de “bästa” (för nog är väl Norrköping det trots allt?) lagen i serien, även på bortaplan. Imponerande och med hundra procents säkerhet en rejäl skjuts för självförtroendet.

IFK Göteborg har startat stabilt och känts så där “Blåvitt-tunga” inledningsvis. Den här matchen var man bara tunga. Att AFC Eskilstuna skulle sno med sig en poäng från den här matchen kändes inte speciellt troligt men herregud vad man kämpade. Pelle Olsson myser nog hela veckan med tanke på det här resultatet.

***

Det var derbydags i huvudstaden redan i den här tredje omgången också. AIK-Hammarby var även det en match som på förhand kändes som en “etta” på tipset. Det blev en tvåa.

AIK var försäsongs-trubbiga i sin offensiv och Hammarbys inställning och kampmoral gav tre väldigt sköna poäng. AIK har ambitioner, med all rätt, om att vara ett topplag även denna säsong men då måste firma Rikard Norling och Nebojsa Novakovic få fart på offensiven. Det skapas inte alls chanser i den utsträckning som krävs och det eviga sökandet efter inlägg har gett för få resultat. Säsongen är bara i sin linda ännu och det finns tid för förbättring, men den behöver ändå komma relativt snart.

Hammarbys spel har haltat betänkligt och mycket av det man förmedlat är “truppen är inte i närheten av att vara klar” med hänvisning till nästa transferfönster. Det är länge dit och många matcher ska spelas med den befintliga truppen. Bevisligen finns det en kampmoral och attityd som kan leda långt och tur är nog det för tränaren Jakob Michelsen och hans mannar. En “omvänd Nanne Bergstrand” med cynisk och inte så attraktiv fotboll under våren lär fortsätta vara medicinen till fler poäng. Ingen kommer att klaga över spelet så länge poängen trillar in. Annars kan det nog bli livat.

***

Slutligen några rader om BK Häcken som jag ju själv flaggat för som en av jokrarna att utmana om de allra bästa placeringarna i årets sluttabell. Fram till 2-1 segern på bortaplan mot GIF Sundsvall har det inte alls sett så skarpt och fartfyllt ut. Men nu kom den första segern, Alexander Farnerud och Alhassan Kamara gjorde mål och årets första segerpoäng slussades in på kontot. Stort tack, som jag antar att Micke Stahre sa till sina spelare efteråt, nu är även hisingegänget inne i serien.

***

Tio procent av årets omgångar är spelade och med det sagt vet vi hur tidigt ute vi är. Men det har börjat fantastiskt intressant ur många aspekter, låt det fortsätta i samma stil.