Petade Djurgårdsbacken: ”Det är skitjobbigt”

Ordinarie i sex år – nu bänkad. Jesper Arvidsson har inte haft det lätt sen Per-Mathias Högmo tog över Djurgården.
– Det är skitjobbigt och har verkligen satt sig på självförtroendet, säger han till FotbollDirekt.se.

Jesper Arvidsson värvades från Åtvidaberg till Djurgården inför säsongen. Han var ordinarie i den katastrofala starten med sex förluster på sju matcher. Sen avgick Magnus Pehrsson och Per-Mathias Högmo ersatte. I Samma veva skadade si Jesper Arvidsson, och sen dess har han varit en bänkspelare, och vitryssen Vytautas Andriuskevicius har tagit hans plats på vänsterbacken.
– Det är klart att det är tufft. Det är en omställning kontra vad jag haft de senaste sex åren, då jag varit helt ordinarie, säger Arvidsson till FotbollDirekt.se.
– Jag hade lite otur att bli skadad samtidigt som vi bytte tränare. Sen kom Vytas in och gjorde det bra och vi började vinna matcher, vilket vi inte gjort innan. När Vytas sen skadade sig tycker jag att jag gjorde det bra när jag kom in, men sen blev jag ju skadad igen och borta längre än jag trodde. Och där är vi nu.

Ett väldigt dåligt läge att bli skadad i?
– Ja det kan man väl säga, jag tror ju att vi hade vunnit de här matcherna med mig på planen också. Det är lite oflyt kan man säga.

Vytas har imponerat, hur ser du på hans insatser?
– Han har gjort det jättebra! Frågar du mig tycker jag förstås att jag ska spela, och Vytas tycker att han ska spela, alla ska ha den inställningen. Per Mathias gillar väl Vytas mer än han gillar mig. Det är bara att kriga på och få honom att ändra sin åsikt.

Hur långt bort från en startelva är du, tror du?
– Vytas kommer att spela de närmsta matcherna, det är klart att han kommer göra det när han spelat såhär bra. Men det gäller att ta till vara på chansen när den kommer.

Arvidsson, som som sagt varit ordinarie de sex senaste åren, berättar att det är väldigt tungt för honom att vara petad.
– Det är skitjobbigt, det är det. Jag kom från Åtvidaberg där jag hade tillhört startelvan även om jag hade brutet ben. Och så kommer jag hit och får sitta på bänken.
– Jag är ändå 28 år, den bästa tiden man har som fotbollsspelare ska vara nu, så det är klart att det är jättetufft. Det har satt sig på självförtroendet, det har det gjort.
– Samtidigt är det väl lärorikt och jag kan gå stärkt ur det här. Det är bara att kriga på och återvinna sin plats i startelvan.