PÅ FD: Polisens våld – kontra supportrars våld

Stökigt på Tele2 i går. För första gången i år så blev det våldsamheter som inte gick att ducka för inne på en allsvensk fotbollsläktare. Trist och kanske lite oväntat med tanke på hur lugnt det varit hittills.

Oroligheterna inne på arenan ska ha startat av att AIK-fans snodde en banderoll från Djurgårds-sidan. Ja, ni hör ju, nivån…

Anyway, att folk som lackar på en banderollstöld ska puckla på varandra är ju så dumt så det inte är värt att kommentera mer än så.

En sak som däremot är värd att kommentera är hur polismyndigheten sköter sig i sådana här situationer.
De har ett våldsmonopol och ska agera därefter.
Därför är det så himla tråkigt att återigen behöva läsa något som det som kommer här nedan. Postat av PR-underbarnet (även om han inte är något barn längre) och AIK:aren Simon Strand på dennes Facebook.

”Jävligt segt och trist att en vän fick åka till sjukhus i går efter att ha blivit angripen och slagen med batong i huvudet av huliganer i uniform vid Tele2 Arena efter derbyt. Här är en berättelse från en annan vän som själv är utbildad jurist och var på plats under själva händelsen.

”Jag kan dra kort sammanfattning av mina upplevelser då jag tror mig ha uppfattat händelsen rätt bra.
Vi kom ner med våra grejer (flaggor, banderoller, trummor osv) under kragen där bil skulle vänta för att ta sakerna från platsen. Där står ingen bil då den enligt SLO inte fått komma fram pga avspärrningar så vi ställer oss och väntar. Då dyker polis upp bakom oss och säger åt oss att gå därifrån varpå vi förklarar att vi bara väntar på bilen. Efter ca 30 min kommer poliser även från andra hållet, alltså via trappan till kragen (med rånarluvor och dragna batonger) och radar upp sig cirka tio meter från oss på andra sidan vilket gör att vi står med poliskedjor åt båda håll”.

Då dessa poliser ställt upp sig sätter polisen bakom oss på sig hjälmar, drar fram batonger och försöker mota folk från platsen och alltså mot sina kollegor som står på andra sidan gruppen, viftar batong och försöker mota folk åt andra håller. Det blir alltså en attack från båda fronter där folk inte har någonstans att ta vägen. Vissa tar sig därifrån och många blir slagna/pepparsprayade. Efter attacken dyker bilen upp men vi som står kvar får då inte gå till den utan blir genom kedjor av vakter och poliser instängda. Till slut får två personer gå till bilen och lämna saker.

Där under kragen står vi sedan i tre-fyra timmar utan att få lämna platsen eller prata med någon. Samtidigt får vi hela tiden olika besked, vi ska sitta ner, vi ska stå upp, vi ska bli visiterade, vi ska få gå därifrån, vi ska få gå en och en, vi ska bli ivägkörda osv. Till slut blir vi hämtade en och en, fotade, ivägkörda ut mot Hammarbyhöjden och droppade i små grupper. ‘ ”

Bild på Simons kompis.