Sana efter buropen: “Blåvitt-fansen har gjort mycket för mig”
GÖTEBORG. Två och ett halvt år efter flytten från IFK Göteborg var Tobias Sana tillbaka på Gamla Ullevi som bortaspelare – och buades ut.
– Det betyder att jag har gjort någonting positivt för dem, säger Sana till FotbollDirekt.se.
För tre år sedan var han en publikfavorit på Gamla Ullevi. Tobias Sanas tekniska, oberäkneliga spelstil gjorde sig populär hos Blåvitt-supportrarna som ett av lagets främsta offensiva vapen.
I augusti 2012 skrev han på för Ajax men efter att ha dansat i några veckor blev proffssejouren ingen rolig upplevelse för den trixige göteborgaren.
I vintras riktade han blickarna mot en allsvensk återkomst – men det landade inte i en comeback i Blåvitt. Sana skrev på för de regerande mästarna och Blåvitts prestigerival, till många blåvita supportrars ilska.
På söndagen möttes de två lagen och Malmö FF vann med 1-0 på Gamla Ullevi. Sana inledde på bänken men byttes in efter 72 minuter – till en högljudd blåvit kuliss som buade ut Angered-sonen.
När Sana rörde bollen fortsatte buropen från Blåvitt-klacken. Sana tar bemötandet med ro:
– Det viktigaste var att vi kom hit och tog de tre pinnarna, sedan tänkte jag inte så mycket på min återkomst. Det är klart att det är speciellt att komma tillbaka till min gamla borg, här har jag haft många fina minnen. Men som fotbollsspelare förändras saker och ting. För mig var det bara att vara professionell och göra min grej och fokusera på matchen.
Hur kändes det när de buade åt dig?
– Som jag har sagt innan: jag är en positiv människa och vänder på det. Om de buade betyder det att jag har gjort någonting positivt för dem. Om de inte hade gjort någonting betyder det att du inte har varit någon speciell för dem. Jag vet att jag har gjort mycket för klubben och fansen har gjort mycket för mig så jag är glad bara.
Sana har varit öppen med att han var intresserad av en flytt hem till Göteborg om den chansen hade funnits. Men han har ändå förståelse för fansens reaktion.
– Blåvitt är Blåvitt för mig och det de har gjort för mig… Jag är ingen långsint människa och jag tar inte åt mig så mycket av att de buar åt mig. Jag förstår deras irritation och så. Det enda jag kan tycka är lite onödigt är småbarn som sitter med sina föräldrar, som ska låta deras barn förolämpa. Kom igen nu fan, lär dem något vettigare. Det är inte okej, vuxna människor ska inte förolämpa en. Det är det jag tycker är lite lågt.
Han fortsätter:
– Sedan att de är arga och bittra och buar åt mig, det är fine, det får jag köpa. Men fula ord och en massa sådana saker köper jag inte, jag tycker inte att vuxna människor ska bete sig på ett sådant sätt. Speciellt inte att låta barnen också vara kaxiga, det tycker jag inte är rätt.
Fick du några vänskapliga gliringar från Blåvitt-spelarna?
– De är sköna alltså, de förstår. När du är fotbollsspelare förstår du nivån. Man måste göra det som är bäst för en själv och de vet ju det. Alltså kärlek såhär, ”lycka till” och så, vi pratar, det är ganska soft. Så inget agg eller gliringar som man ska bygga fram det till att det var värsta grejen. Det var ganska chill.
Sana kom in i en period när Blåvitt ägde större delen av bollinnehavet och när MFF i första hand ägnade sig åt att försvara sin ledning. Det blev många höjddueller – något som inte är Sanas favoritsysselsättning på en fotbollsplan.
– Det är svårt alltså, jag är en och tio, mittbackarna är två och femtio, hur ska jag komma in och vinna bollen däruppe? Jag vet inte hur lång norsken är och ”Bjärsa”… vad förväntar sig folk? Om det är på marken är det en annan sak, men det viktigaste var att jag skulle gå in och vi skulle döda tid. Sedan min egen insats, jag tänker inte så mycket på det.
OBS! Missa inte FD:s långintervju från försäsongen där Sana berättar om den jobbiga tiden i Ajax.
Den här artikeln handlar om: