EXKLUSIVT: Odilon om uppmärksammade dokumentären
Rubrikerna blev många och dömande efter att dokumentären “Det vackra spelet” premiärvisades på SVT Play. Kritik riktades mot Hammarbys sportchef Jesper Jansson och chefsscouten Mikael Hjelmberg för olämpliga skämt som tangerande till rasism – och mot även brassen Jean Carlos de Brito som ifrågasatte 18-årige Odilon Kossonous ålder. Exklusivt för FotbollDirekt ger nu huvudpersonen sin syn på dokumentären.
– Jag skulle aldrig låta någon köra över mig sådär om det vore på allvar, säger Odilon till FotbollDirekt.se.
SVT-dokumentären “Det vackra spelet” beskriver Odilon Kossonous väg från akademin ASEC i Elfenbenskusten till proffslivet i Hammarby IF – och den sensationella försäljningen till belgiska storlaget Club Brügge.
I dokumentären får tittarna följa en trio bestående av agenten Patrick Mörk och Hammarbyduon Jesper Jansson och Mikael Hjelmberg. Under en match så återberättar Hammarbyledarna en Arne Hegerfors-fras från VM 1990:
– Det ser mörkt ut på Kameruns avbytarbänk, säger Jansson.
– Det har du helt rätt i. Närmare bestämt kolsvart, Hjelmberg.
Ett skämt som duon bett om ursäkt för. Vidare i dokumentären så ifrågasätter brassen Jean Carlos de Brito under en lunch med truppen Kossonous unga ålder.
– Du är för lång och stark, tvåfotad, säger de Brito och antyder att det ofta fuskas med åldrar i Afrika. Även de Brito har bett om ursäkt för sina ord.
Nu ger huvudpersonen själv, Odilon Kossonou, i en exklusiv intervju med FotbollDirekt sin version gällande den uppmärksammade dokumentären.
– På tv-bilderna så ser det kanske inte så bra ut, men vi är goda vänner och jag vet att han bara skämtade med mig. Jag är stark och trygg i mig själv, och jag skulle aldrig låta någon köra över mig sådär om det vore på allvar, men jag uppfattade det inte så, säger Koussonou om scenen med de Brito.
– Det ser värre ut än det egentligen var.
Uppmärksammade scenen där Jean Carlos de Brito anklagar Odilon för att ljuga om sin ålder.Bild: SVT
Har du talat med Hammarby efter dokumentären, och har du snackat med de Brito?
– Ja, vi brukar talas vid, säger Koussonou.
– Det är en film om mig men också om människorna i Hammarby, så det är klart att jag diskuterat filmen med några av mina lagkamrater, men det har inte varit något speciellt.
Jean Carlos de Brito har bett om ursäkt för sättet han uttryckte sig. Vad tänker du om det? – Det stannar mellan honom och mig. Jag vill inte gå ut och berätta vad andra människor sagt till mig privat, det känns inte rätt.
Scenen där Jesper Jansson och Mikael Hjelmberg diskuterar i inledningen av filmen, den med att "det ser mörkt ut på Kameruns avbytarbänk". Det uppfattas av många här som rasistiskt. Vad tänker du om det?
– Jag vill inte kommentera det.
Varför inte?
– Jag har stor respekt för dem, så det är inte upp till mig att döma om det. De har varit bra mot mig, och det räcker bra för mig.
Vad tycker du själv om dokumentären i sin helhet?
– Jag gillade verkligen dokumentären. Jag gillar den för den skildrar unga killars dröm om att bli proffs. Nu när jag såg den så slår det mig hur snabbt allt har gått för mig, och det gör mig stolt.
Jesper Jansson (sportchef), Mikael Hjelmberg (chefscout) och agenten Patrick Mörk på plats i Elfenbenskusten för att scouta Odilon. Bild: SVT
Saknar du något i filmen?
– Inte direkt, men det hade varit fint om man hade visat mer från när jag var yngre. De började filma mig 2016, när jag fortfarande var väldigt ung (16 år). Det hade varit bra om det fanns med mer från den tiden, när jag bara var en liten kille.
Hur känner du för Hammarby i dag, laget och klubben?
– De är fantastiska, en stor och vacker familj och det känns som om jag aldrig lämnat familjen Bajen. Relationen är mycket bra, inget har förändrats.
Skulle du vilja komma tillbaka och spela för klubben någon gång i framtiden?
– Ja, självklart. Du vet, klubben och över hundra Hammarbysupportrar kom ner till Brügge för att se mig spela i en match. Det säger en hel del. Jag blev väldigt, väldigt glad när jag fick veta det.
– För mig så är Hammarby en känsla, jag hade en underbar tid där och de var väldigt bra mot mig. Jag hade en del härliga ögonblick, jag minns efter vissa matcher, hur vi stod och sjöng tillsammans med supportrarna. Det var fantastiskt.
Den här artikeln handlar om: