Spelarbetyg IFK Göteborg-AIK

SPELARBETYG MED FD:S KRÖNIKÖR PATRICK EKWALL 

GÖTEBORG: IFK Göteborgs änglar flyger mot nya höjder.

Samtidigt som AIK:s svenska mästare kraschlandade fullständigt på Ullevi.

3-0 efter en uppvisning i självförtroende och spelglädje som fick göteborgspubliken att tro på en ny tid, långt bortom otäcka kvalstreck och annat mörker.

IFK Göteborg i harmoni, AIK i en enda stor villervalla – där har ni sammanfattningen av den här matchen.

Flyfotade blåvita spelare sprudlade av spelglädje, framförallt gestaltat av Gothia Cup-fyndet Alhassan Yusuf. Han sög i sig varenda boll på mittfältet och fick IFK:s ungdomliga entusiasm att skölja fram i anfallsvåg efter anfallsvåg.

Det var släpp på en touch, det var snillrika instick, det var rörelse i djupled och det var två-tre uppenbara lägen för ett ledningsmål.

All credd till IFK Göteborg.

Men AIK?

Ingenting fungerade. Ett grundspel i disharmoni där i stort sett hela laget sprang och letade efter positioner i 4-3-3-uopställningen.

Och det var från spelare 1 till 11 – för även Oscar Linnér var stundtals helt fel på det. En konstig utrustning som kunde (och borde) gett Göteborg första målet, en hel del utsparkar som inte riktigt hittade rätt och så Kharashvilis 1-0-mål.

Frisparken letade sig in från långt håll vid första stolpen i halvlekens  slutminut. Förvisso gick tvåmannamuren med Elyououssi och Lahne upp i rök – de skulle täcka det hörnet – men det var en frispark som Linnér borde ha tagit.

1-0 till hemmalaget och sett till hur illa AIK hade fungerat var det förstås en fråga om huruvida muggarna skulle hålla i omklädningsrummet när Rikard Norling tog sig an sitt lag?

Nåväl. I TV-sändningens pausintervju sa han till Olof Lundh: “Vi måste passa bollen. Till varandra”.

Och det var nog exakt där som AIK behövde börja för att hitta rätt i den här matchen.

Det gick att skönja en aning mer organiserat (ja, jag skriver ORGANISERAT för det var på den nivån, tio utespelare som inte riktigt hängde ihop) bortalag i den andra halvleken.

Men det är oklart om det hann bli mer än tre AIK-passningar i rad någon gång under den här matchen.

Istället kunde IFK Göteborg kontrollera tillställningen utan större problem och dessutom kontra in både 2-0 och 3-0 i imponerande stil.

Vi såg ett desillusionerat svensk mästarlag. Men vi såg också ett beundransvärt ungt IFK Göteborg som nu vid ett flertal tillfällen visat att de har något att räkna med i den här allsvenskan.

Framförallt hemma på Ullevi (den stora) där de nu har 3-0 på Elfsborg, 3-1 på Helsingborg och 3-0 på AIK.

9-1 på tre hemmatcher mot förhållandevis bra motstånd. Och de har gjort med stil.

Imponerande.

De regerande svenska mästarna har däremot stora problem.

I omgång sex kom deras andra förlust och det är en mer än de hade på hela förra allsvenska säsongen.

Det finns ingen balans i ett lag fyllt med starka offensiva pjäser, där några spelar helt för sig själv och andra inte riktigt var eller hur de ska spela.

IFK GÖTEBORG

Ioannis Anestis – 2

***

Sebastian Ohlsson – 2

Andre Calisir – 3

Carl Starfelt – 3

Victor Wernersson – 2

***

August Erlingmark (90) – 2**

Alhassan Yusuf – 4

Patrik Karlsson Lagemyr – 4

Giorgi Kharaiashvili – 4

Benjamin Nygren – 2

***

Robin Söder (35) – 2

Avbytare:

Tom Amos (mv) –

Adil Titi (90) – spelade för kort tid för betyg

Kristopher Da Graca –

Rasmus Wikström –

Sargon Abraham (35) – 2

Edvin Dahlqvist (89) –  spelade för kort tid för betyg

Emil Holm –

AIK

Oscar Linnér – 1

***

Daniel Sundgren – 1

Per Karlsson – 2

Karol Mets – 2

Rasmus Lindkvist – 1

***

Heraidi Rashidi (59) – 1

Enock Kofi Adu – 1

Tarik Elyounoussi – 1

***

Chinedu Obasi – 1

Henok Goitom (74) – 1

Jack Lahne – 1

Avbytare:

Budimir Janosevic –

Daniel Granli –

Panajotis Dimitriadis –

Anton Saletros (74) – spelade för kort tid för betyg

Bilal Hussein (85) – spelade för kort tid för betyg

Saku Ylätupa (59) – 1

Magnar Ödegaard –