PÅ FD- Sportchefen: ”Då kastade jag ett strykjärn i TV:n”

Förra veckan träffade jag Elfsborgs klubbchef Stefan Andreasson för att spela in FD 60 Minuter.

En sak vi pratade om var det här med fokus på rätt sak. Andreassons ord nedan:
– Man säger saker ibland i frustration som blir fel eller rubriker och det gynnar väl inte Elfsborg. Det måste jag ju tänka på i uttalanden utan att säga att man ska bli tråkig och inte kunna bjuda på sig själv och vara den man är. Men visst kan man tänka sig för annorlunda i dag mot tio år sen.

Kan du ge några exempel?
– Jag gillar inte att uttala mig om andra lag, om de är bra eller dåliga, framförallt inte dåliga. Eller säga saker om konkurrenter. Inte ge sig in i någon debatt om nåt annat lag gör rätt eller fel.
– Kanske också det här med nyförvärv. Tidigare kunde man säkert säga ”ja” om någon frågade ”har ni träffat han? pratat med han?” men bjuder man på för mycket information i samband med värvningar så kan ju det spricka.

Har det hänt?
– Det har säkert blivit dyrare i alla fall. Säger jag nåt kommer fem andra klubbar få reda på det, vi försöker ju ligga i framkant och ta reda på vilka spelare som är möjliga.

Det är många, många, inom branschen som lägger ett viss fokus på vad som skrivs. Otaliga är de samtal jag (och kollegor) fått genom åren från sportchefer, tränare och ibland även spelare om att de är missnöjda med artiklar, rubriker, vinklar eller varför inte bloggar/krönikor. Gällande artiklarna är de i 99,9 procent av fallen korrekt citerade och har det blivit något fel är vi de första att be om ursäkt. I vissa fall handlar det om att de fått kalla fötter och att deras ord inte riktigt såg ut som de tänkt sig när de väl hamnade i en artikel. I andra fall är det tydligt att arbetskamrater/chefer haft åsikter på vad de har sagt. Då är det inte helt ovanligt att man drar en lögn om att man blivit felciterad och så blir man arg på journalisten i fråga.

99,9 procent av dessa samtal slutar dock med att intervjuobjektet förstår och köper journalistens förklaring till fullo, eftersom att det nästan alltid finns en logik eller vettig förklaring till hur en artikel är uppbyggd.

Stefan pratar om att han också kunde lacka ur på artiklar och lägga energi på sådant förr i tiden, men ju längre han jobbat i yrket desto mindre fokus lägger han på det.
– Innan kunde man både ringa upp och läsa artiklar innan men att lägga frustration på att det blir fel… det är väl också någon utveckling hos en att man lärt sig att det blir så ibland. Man får höra ”Har du inte sett vad som står?” Jo? Men vad spelar det för roll? Vi har annat att göra i dag än att hålla på att jaga kring att det ska ändras, dementeras eller att försöka skälla ut någon. Det har säkert med åldern och mognad att göra, det var säkert annorlunda innan att man tyckte ”det här är för jävligt, hur kan du skriva så?”. I dag känner jag inte något problem med det. Vi har ju våra olika roller och skrivs det så är det bra. Oftast blir det bra, ibland blir det fel men då blir det så.

En väldigt sund inställning från herr Andreasson måste jag säga. Den borde fler anamma. Det är bra att det skrivs mycket om allsvenskan och om något inte blir precis 110 procent som man tänkt sig någon gång så kanske det inte är hela världen? Energin bör kunna läggas på andra saker.

För en liten stilstudie i hur vi många gånger tänker för att bygga artiklar och skapa läsning (klick om ni så vill) och intresse kring allt möjligt gällande allsvenskan.

Det här är en ganska intressant text i mina ögon. Dock inte så rubrikvänlig. En sak som Stefan (trots sitt sunda förhållningssätt) smsade om efteråt var när jag frågade ”stod du verkligen och strök under CL-lottningen?” och han svarade ”Japp, en skjorta. Men inga rubriker på det nu va?”.

Jo, för det är en alldeles för bra story för att inte berättas, och en alldeles för bra rubrik för att bortse ifrån. Däremot är det viktigt att den sätts i sitt sammanhang. En kul anekdot, på skämtsamt vis om något som hände för åtta år sen.

Så, here it goes: dåvarande SPORTCHEFEN Stefan Andreassons minne från Champions League-lottningen 2007 (tänk på att han ser ut på bilden ovan, tog den mest ”bad boy:iga” jag hittade på Bildbyrån).
– När vi var i Champions League-play off 2007 tror jag det var Valencia och Tammerfors kvar. Och vi drog Valencia. Då kastade jag ett strykjärn i TV:n kommer jag i håg.

Gjorde du det?
– Ja, det är klart. Det var ju mardrömmen.

”Ja, det är klart”, som om det vore världens mest rimliga reaktion. Det måste man ändå älska.