Sportchefens vapen – vita lögner…

Ring, ring…
– Ja..
– Det är från bemanningsföretaget blaha blaha. Kan du tänka dig att bli sportchef i…
– Nu hör jag dig dåligt…

Inte för att jag skulle få frågan eller för att jag är ett ämne för att bli sportchef. Jag har varken kunnandet eller det som krävs. Och inte för att jag dissar jobbet som sådant. Det är ett jobb i fotbollens tjänst som innebär resor och massor med matcher att titta på dag ut och dag in. Säkert är det också ett välbetalt kneg. Så långt allt bra.

Men det måste vara ett av de mest utsatta uppdragen och sorterar väl lite hårddraget in högt upp på listan någonstans efter monarken och statsministern i genomslagskraft i media.

På varje fråga avkrävs svar och oavsett vad svaret blir är det ett svar som går att bygga en sanning på. Det är den krassa verkligheten.

Samtidigt ska ett jobb bedrivas. Ett pussel, ett spel som aldrig tar slut.

Sportchefens svarta lista bör toppas av: 1) Agenter 2) Journalister 3)… Ah, vi stannar där. Och beroende på vem det är så kan nog journalisterna mycket väl segla upp på en topplats.

Agenter har som bekant ett intresse i att placera rykten och även göra uttalanden som gynnar egen spelare och därmed plånbok. Ibland kan uttalandena vara mer av den oförargliga sorten som när till exempel agenten Hasan Cetinkaya levererade klubbens namn i fallet May Mahlangu.

Träffade Jesper Jansson i går. Han ville som väntat inte bekräfta att det handlade om Genclerbirligi.
Så där stod han igen och svarade på frågor om uttalanden från andra och förrådet av vita lögner tappades på ännu ett svar i luften.

Transferfönstret hinner knappt stänga förrän spekulationerna och frågorna tar fart om vilka spelare som är på väg in. Det är Jesper Janssons egna färska ord. Han påminde mig om omsättningen i antalet spelare i HIF det senaste året och tog ett exempel från ett möte i Hannover. Rasmus Jönsson hade anslutit från Wolfsburg för att titta när hans gamla lag tränade inför matchen. Han kunde räkna till nio spelare som han var lagkompis med under tiden i HIF. Och då hade det bara gått ett år. Låt vara att Erik Edman var hemma i Helsingborg och att trion Sörum, Hanstveit och Santos kommit till HIF strax innan Jönsson lämnade för Bundesligaklubben.

Transferkarusellen snurrar snabbt oavsett hur ”död” marknaden än sägs vara. Spelare kommer och går i allt snabbare takt. De allt fler korta kontrakten är ju självklart en av orsakerna.

Sportchefens önskan nu är att skriva längre kontrakt med spelarna, få en kontinuitet och bygga på sikt. Även om en trupp är under ständig förändring står ett lag som HIF på grunden av ett bygge vars väggar och tak ska resas (och då pratar vi tyvärr inte om arenan…).

Långsiktighet är för övrigt det mest slitna uttrycket jag stött på i fotbollssvängen (även längre ner i divisionerna) den senaste tiden.

Tanken är fin och går så klart inte att dissa. Men jag har svårt att tro att den funkar i praktiken.

Senaste exemplet är Alejandro Bedoya. Här hoppas HIF på nytt… just det, korttidskontrakt till sommaren.
Vill du ha klass, sätter du inte reglerna själv. Det är en anpassning till verkligheten och här någonstans ska det kortsiktiga valet stå i balans med det långsiktiga.

Samtidigt fortsätter telefonen ringa. Mejlen plingar i datorn. Agenter med tips om spelare. Journalister som vill bekräfta källornas uppgifter.

Det är ett jobb som ska göras av någon. Ett viktigt jobb som har många granskare. Men du har betalt för det. Det enda du blir fattig på är fritid.

Den här krönikan var som du noterade varken en hyllning eller sågning av sportchefsjobbet – bara en krass reflektion av ett jobb ute på marknaden.

I fall du får ett samtal från en rekryterare…

Torbjörn Dencker är expert på fotbollen i Skåne och mångåriga reporter på Helsingborgs Dagblad. Nu driver han Alltidfullsatt.se och krönikerar om Skåne-fotbollen en gång i veckan på FotbollDirekt.se.