Stahres hårda kritik mot Blåvitt

Mikael Stahre, idag tränare i norska Sarpsborg 08, sparkades från IFK Göteborg i november 2014. Nu berättar han om hur det gick till när han fick beskedet att han skulle få lämna klubben.
– Jag tycker att det var ganska oproffsigt. Det var en extremt tafflig avslutning med en skrynklig papperslapp och jättenervöst,  säger Stahre i GT:s podcast BBPodd.

Mikael Stahre vann SM-guld med AIK 2009 efter att ha besegrat IFK Göteborg på Gamla Ullevi med 2-1 i den sista omgången.
Tre år senare skrev han på som tränare för IFK Göteborg efter att ha fått lämna AIK 2010.

Efter ett första år i klubben som slutat med en sjundeplats kom "Blåvitt" under Stahres ledning först trea 2013 och därefter tvåa 2014. Han ledde dessutom klubben till en Svenska Cupen-titel 2013.
Men trots att klubben blev bättre sportsligt än tidigare under Mikael Stahres ledning fick han beskedet hösten 2014 om att han sparkats.

Han berättar i GT:s poddcast BBPodd hur träffen med sportchefen Mats Gren och klubbdirektören Martin Kurzwelly gick till. Då hade han två dagar innan mötet fått ett SMS om att Blåvitt-duon ville träffa Stahre.
- Jag kom dit klockan åtta, go, glad, nyduschad och fräsch, säger Stahre i podden.

Men ganska snart insåg han att det var något i görningen.
- Ja, framför allt när jag kom upp på kontoret och såg att de var svinnervösa. Jag skulle faktiskt vilja ha det inspelat. Det var inte jättepondus, det kan jag säga.

- Då hade vi inte haft ett enda möte innan, så det var inte så att jag trodde att vi skulle diskutera ett åttaårskontrakt.

Stahre berättar sedan vad som sades under mötet.
- Det är klart att det inte var något lätt beslut för dem. Det hade varit lättare för dem att stå för beslutet om vi hade blivit sexa i allsvenskan och haft en dålig känsla, vilket inte var fallet. Vi satt där, de vecklade upp någon skrynklig papperslapp där de hade förberett vad de skulle säga och läste sedan innantill. Jag hade två alternativ: antingen skulle jag säga att jag hoppade av själv eller att de entledigade mig.

Han menar att sättet som det gick till på borde ha kunnat gjorts annorlunda och skötts snyggare.
- Det var ingen blasékänsla överhuvudtaget utan känslan hade varit god, så det här kom som en blixt från klar himmel. Avslutet borde ha kunnat vara bättre i och med att det gick bra för oss. Ta upp mig på ett möte, sätt dig bredvid mig och diskutera, så att jag inte tvingas skriva på ett papper en måndagsmorgon två dagar efter sista matchen. Det tyckte jag var ganska oproffsigt – man hade inte behövt göra så. 

Och Stahre är förvånad också att han inte fick någon hint innan om att Gren och Kurzwelly funderade på att vilja göra sig av med honom eller förändra sättet som Stahre ledde laget på.
- Om de inte gillade min inriktning eller ville ha ett annat stuk måste man i alla fall ha en diskussion om det. Jag hade aldrig hört det i något möte eller i någon diskussion med mig om det.