Stjärnans känslomässiga utspel: ”Overkligt att spela i Djurgården”

Amadou Jawo kom till sist till Djurgården. Till sist efter många år blev drömmen verklighet. I dag är känslorna lite småkomplicerade:
– Det känns fortfarande lite konstigt, säger han i Allsvenskans podcast.

Amadou Jawo kom från Elfsborg till Djurgården i fjol.
Tolv mål första säsongen och han blev framröstad som fanfavoriten nummer ett.

Årets Järnkamin. En sen och efterlängtad framgång för en spelare som inte haft någon gräddfil genom karriären.

– Jag hade haft kontakt med Djurgården nästan varje år i Elfsborg. Jag visste att jag ville spela i Djurgården någon gång under min karriär och det kändes rätt. Till slut blev övergången av, och det är jag väldigt tacksam för, säger Jawo i Allsvenskans podcast.

Men tiden i Dif skakade i början.
Vissa matcher var ett hårt mörker. Här minns han en.

– Efter Åtvidabergs-matchen (förlust 1-5) såg jag ingen återvändo och jag tänkte att vi inte skulle klara det. Sen kom vändningen mot Malmö och så gick det så bra som det gick.

Men det gick. Man räddade sig kvar och Jawo hyllades. Och där stod han med känslor som inte var så lätt att ta på.

– När jag fick priset kändes det lite overkligt att jag spelade i Djurgården. Det känns fortfarande lite konstigt. Speciellt när man snackar med barndomspolare som är djurgårdare. Jag var där med dem, men nu blev jag framröstad till årets järnkamin. Det känns jävligt konstigt, men riktigt skönt.

Om utlandsryktena i vintras säger Jawo så här:

– Visst, jag kunde dragit iväg, men där hade jag varit vem som helst. Här i Djurgården har fansen en sång om mig och jag älskar klubben. Utomlands skulle ingen stå och sjunga om mitt namn. Det har jag redan här, och det är få förunnat. När man ser i historieböckerna så ska det stå att jag var en del av Djurgården och att jag bidrog.