EXKLUSIVT: ”Super-Bo” – Sanningen om tårarna och sitt livs brejk
Djurgården bestämde sig i onsdags för att släppa fram en av sina gamla mästare igen. Bosse Andersson presenterades som ny sportchef och den forne guldmakaren som tvingades bort 2008 beskriver sig i dag på många vis som en ny människa.
– I dag har jag hittat mig själv. Ja, så kan man säga, säger han i dag till FotbollDirekt.se.
Han ska förmodligen rankas som hjärnan, huvudpersonen bakom Djurgårdens storhetstid, den dynasti som byggde på tre SM-guld och lika många cuptitlar mellan 2002 och 2005 och där Champions Leagues gruppspel ett år var mycket nära.
Han låg också bakom flera fräcka affärer som Kim Källström, Andreas Isaksson och Johan Elmander – namn som grundlade framgångsepoken som exploderade fram.
Men därefter fick Djurgården problem, framgångsspiralen mattades och missvärvningarna blev allt fler och i november 2008 sprack det – tränarna Siggi Jónsson och Paul Lindholm sparkades från Djurgården.
De tunga resultaten hade skapat ett sådant tryck att duon offrades, liksom också till sist Bosse Andersson själv som tvingades sätta punkt för en era som hade fått sin start så tidigt som 1999.
Andersson i klassiska tårar då på en presskonferens där han såg ut som en förlorare i en maktkamp. Ett svårt år som skakade om hela klubben och blev slutet på den storhetstid där Djurgården genom sex titlar på fyra år lyckades skapa ett stycke allsvensk fotbollshistoria.
”Jag är rörd. Djurgården är en klubb som jag älskat. Jag är hedrad över att ha varit klubbdirektör under en så framgångsrik period”.
Så sade Bosse Andersson till Sport-Expressen den där vinterdagen för fem år sedan. Arsenalmeriterade Siggi Jonsson förstärkte Dif:s misär så här: ”Det här har varit min svåraste säsong någonsin som tränare”.
Bosse Andersson drog sig undan uppmärksamheten och har inte varit ute efter rubriker och har knappast en enda gång, sedan han avgick, velat prata om Djurgården.
Den numera 45-årige forne anfallaren har genom åren byggt upp en agentliknande spelarförmedling och varit sin egen byggherre och byggt ett hus i Norrtälje, utanför Stockholm av ”Anders Bagge-mått”.Nu har han avvecklat sitt engagemang i egna bolaget och är alltså hastigt tillbaka igen – som Djurgårdens nye sportchef.
I onsdags kom nyheten om att han tackat ja till att efterträda Anders Grönhagen och det är en Andersson som gör mängder av reflektioner av åren som har gått när han möter FD.
– Jag vet att jag hade gjort ett bra jobb, även om det var ett tungt år då. Men visst jag var slutkörd. Jag behövde hoppa av. Det var rätt beslut då även om det var svårt att inse då. Jag behövde ett brejk och jag är stolt över att jag tog beslutet själv, säger Bosse Andersson till FotbollDirekt.se.
– Det var tungt då. Det var det – men jag behövde det. Jag har genom åren insett det, säger han och slår krasst fast:
– I dag har jag hittat mig själv. Ja, så kan man säga, säger han och förtydligar: Jag har fler och bättre värderingar nu än då och har utvecklats som person. Nej, jag kan inte vara bättre förberedd än vad jag i dag är för det här jobbet.
Från Magnus Pehrsson, till Anders Grönhagen till Bosse Andersson. Tre Dif-legendariska namn som nu bara inom loppet av inte ens en hel säsong lappar över varandra.
Nu ska det däremot dröja till nästa gång.
”Super-Bo” tänker inte låta den här comebacken bli en parentes och håller där efter hårt i sitt nya jobb och det treårskontrakt han har fått.
– Nej, jag är inte rädd för att få sparken igen. Det ska vara hårda krav och jag är beredd att lägga hur mycket tid som helst på det här, säger Bo och tillägger kvickt:
– Jag är bättre i dag. Det har varit otroligt nyttigt för mig att få vara borta ur bilden. Om det känns som ett annat liv det tidigare? Nej, men jag tycker inte det. Jag menar jag är bara 45 år och känner mest att de här fem åren har gått fantastiskt snabbt…
– Och jag är jävligt nöjd med åren jag haft tidigare i Djurgården. Jag kommer alltid vara stolt över vad jag och alla andra i klubben gjorde under de åren.
Hur har du hunnit smälta det här då sedan det blev klart med en comeback? Det första du gör är att du sätter dig på ett plan ner till Portugal…
– Smälta? Ja, effekten, den snara effekten blir ju den att det börjar ringa på ett helt annat sätt igen. Som telefonen nu ringer igen… det är som att man måste säga till sig själv att, okej ! – nu börjar det igen!
– Man känner så att säga att man är tillbaka igen, harklar sig Andersson och skrattar till på sitt lågmälda vis.
Har du saknat det här livet?
– Det har jag gjort. Det är ett speciellt sätt att leva. Det är kittlande att få vara i ett sådant här sammanhang. Ja, jag har saknat det, saknat pulsen, säger han och svarar på frågan om vad han hade för krav och vad som möjligen talade för att han i n t e skulle tacka ja:
– Man blir ju fundersam. Därför att ett sådant här jobb får konsekvenser för ens hela liv.
– Nu är det som att jag börjar ett nytt liv igen. Det handlar om så otroligt mycket tid det tar, det handlar om man känner att man har hjärtat, viljan, ja, motivationen som krävs. Det här är ju ingenting man bara gör. Det är så mycket det handlar om.
Bolaget där du är delägare då med fotbollsklientinriktning – du sitter inte på dubbla stolar nu…?
– Nej, håller jag inte på med längre. Det är någonting jag har avsagt mig. Så den risken finns inte.
Vilka krav hade du för att tacka ja?
– Inga speciella krav. Jag gillade paketet bara som presenterades för mig och känner det som ganska skräddarsytt för mig. Jag är nöjd.
Hur mycket har sportchefsjobbet förändrats tror du, liksom Djurgården som klubb? – under dessa fem år?
– Djurgården är på flera olika vis en helt annan klubb i dag. Det märks redan, inte minst genom den nya arenan, jämfört med Stockholms stadion när jag var i klubben. Det är en enorm skillnad. Men sportchefsjobbet? Det tror jag inte. Det ser ut som det gjort och pressen finns där som alltid, oavsett om du tränar Barcelona, Djurgården eller Dalkurd.
Har du någonsin vågat tro på en andra chans som det slutade 2008?
– Nej, förmodligen inte, det är mycket därför jag känner mig så smickrad och stolt över att ha fått den här chansen igen.
Den här artikeln handlar om:
