KRÖNIKA: ”Var Malmö nära en kvittering?”

MALMÖ. På förhand var det en kamp mellan lilla Malmö FF mot gigantiska Real Madrid. Det personifierades både här och där av högerbacksjobbaren Anton Tinnerholm mot megastjärnan Cristiano Ronaldo. Det blev en match med två vinnare, även om Borkinds-pöjken aldrig skulle säga det.

Åtta sekunder. Sedan hade Anton Tinnerholm vunnit sin första duell mot Cristiano Ronaldo. Åtta minuter. Sedan hade Anton Tinnerholm stött fram, drivit upp bollen och pangat iväg MFF:s första avslut på mål. Tre minuter senare läste Brokinds IF:s stolthet en hörna och tvingade Matteo Kovacic att ta ett gult kort.

Cristiano Ronaldo tröttnade och sökte sig efter en kvart över motsatt kant där Yoshi Yotun som vanligt spelade med mer hjärta än hjärna och portugisen fick till ett avslut med vardera fot inom loppet av en minut.

”Malmö måste press högre, de ligger för lågt” lät det på bänkraden framför mig efter halva första spelad. Och visst, respekten kanske, med all rätt, var stor men det är svårt att pressa på varken det ena eller andra sättet om man märker att man inte får låna bollen.

Då försökte MFF. Efter ett inkast högt upp i banan tryckte man fram styrkorna, Real Madrid bröt, och vips var Isco och Cristiano Ronaldo två mot en mot Yoshi Yotun. Nu är det förstås ett knepigt läge för vem som helst, men låt säga att det finns spelare i MFF som Hareide kanske hellre sett i den situationen. Isco petade bollen åt sidan och Ronaldo fick en ocean av tid mot Johan Wiland. Då är det mål elva av tio gånger och så även denna gången.

Innan första 45 var till ända hade Super-Anton dock utsatts för sitt kryptonit aka nicka bort bollen i eget straffområde. En nickrensning hamade hos Carvajal, som trots världsrekord i inlägg under första halvlek hade kyla och ork att pricka ribban med en kanon hämtade från den högre skolan.

72-28 var bollinnehavet efter första akten och det kändes helt ärligt i underkant.

25 sömniga minuter inledde den andra halvleken men sen hände något. Tinnerholm slog ett perfekt inlägg, Markus Rosenberg fick ett perfekt läge och avslutade med en nästan perfekt nick bara millimetrar utanför Navas högra stolpe. Medan Real bytte in Luka Modric som körde VM i kvadraten, så vaknade MFF till och fick låna taktpinnen för första gången i matchen.

Yotun följde upp ett snackegult (inte direkt det första i år) med ytterligare ett i andra och med tio minuter kvar att vinka på bestämde sig Åge Hareide, med tio man kvar i MFF-elvan, för att det fick bära eller brista. Så vad göra? Jo, lyfta upp Tinnerholm högre upp i planen förstås. Det tog tio sekunder innan han höll på att ta sig förbi Arbeloa och få ett läge i straffområdet.

Men där tog det det roliga slut. Cristiano Ronaldo vaskade fram ett par lägen som Johan Wiland gjorde prakträddningar på men i 90:e minuten tog det roliga slut även för MFF-keepern. Ronaldo rullade in 2-0. Det kändes som att en kvittering hängde i luften där ett tag, någonstans i slutet av andra halvlek, men det kanske mest var MFF:s alla tidigare mirakel som talade, än det som skedde på planen. 70-30 var bollinnehavet efter full tid, vilket väl säger det mesta.

Tinnerholm fick sin Ronaldo. Han gjorde det bra. Ronaldo, ja, han gjorde två mål. Det säger mycket om både den ene och den andre. Om Ronaldo att han är näst bäst i världen. Om Anton att han nu definitivt är redo för större uppgifter än allsvenskan på mer regelbunden basis.

Känner jag Anton rätt ger han dock blanka fan i det just nu och närmsta tiden framöver. Vilket han ska värna om, för den vinnarskallen är den främsta orsaken till att han är på den här nivån.