TRE PUNKTER: “What the Mikkjal Thomassen” 

BK Häcken och AIK svarade för en alldeles underbar fotbollsmatch på Bravida arena.
Däremot förstår jag mig inte riktigt på den.
Här är FD:s tre punkter från 3-3-matchen i Göteborg.

En helt obegriplig skadesituation 

En, två, tre, fyra, femhundratusen. Så många skador känns det som att BK Häcken brottas med just nu.

Som om det inte var illa nog inför “Getingarnas” förra match mot Sirius drabbades man av två nya bakslag inför dagens batalj. Simon Gustafson har brutit sin tumme och blir borta en vecka samtidigt som Amor Layouni var inskriven i startelvan men tvingades utgå efter att han testat på uppvärmningen. 

Sedan tidigare saknar man: Andreas Linde, Johan Hammar, Leo Väisänen, Brice Wembangomo, Abdoulaye Faye, Jacob Barrett Laursen, Zeidane Inoussa och avstängde Adam Lundkvist. Lägg där till att Julius Lindberg spelade med en känning och tvingades utgå i paus. 

Det går nästan inte att sätta ord på hur obegriplig Häckens skadesituation är. Och ja, det är en omständighet som inte ska förringas. Däremot är det inte en bortförklaring. 

Gulsvart svarade upp mot svartgult 

Till matchen då, och den första halvleken. Där inledde Häcken bäst, AIK gjorde mål och Häcken fortsatte att vara bäst. 

Målet AIK gjorde till 1-0 kom till via en omdiskuterad hörna där Kazper Karlsson trängde Häcken-keepern Etrit Berisha innan Benjamin Tiedemann Hansen knorrade in bollen med skallen. Ett mål som inte borde ha godkänts, enligt Anders Andersson. 

– Titta på AIK-spelaren Kazper Karlsson. Han måste stå stilla framför Berisha och det gör han faktiskt inte vilket gör att det här borde blåsas av, sade Max-experten Andersson. 

BK Häcken svarade upp mot AIK trots en sargad trupp. Den första halvleken var också hemmalagets sånär från början till slut. Den andra var… helt galen.

What the Mikkjal? 

Den här upplagan av AIK, och dess allsvenska start, går inte att förstå sig på. 

Visserligen har Solna-klubben ryckt upp sig spelmässigt och stått för en rad fina prestationer där man antingen fått med sig en seger eller ett oavgjort resultat. Det innebar att man, efter åtta matcher, stod på 20 poäng och ännu inte hade förlorat en match. Hur vet jag inte riktigt.

Den här kvällen skulle det bli annorlunda, eller? 

I den andra halvleken fick Häcken träff i sitt målprotokoll då man, genom ett drömmål från Samuel Leach holm och en välplacerad Nioule, kunde vända på matchen på fyra minuter. 

Vid det här laget hade AIK hade tappat matchen och sitt obesegrade facit. Men AIK ville annat. 

Victor Andersson kom in och gjorde mål för andra matchen i rad, denna gången snyggare än det mot Mjällby. Därefter gjorde en annan inhoppare, Andronikos Kakoullis, sitt första allsvenska mål endast tre minuter efter 2-2-målet. 

AIK hade vänt och kunde väl inte tappa sin ledning?

Samuel Lech Holm visade att de visst kunde det, och drog in 3-3 genom ett nytt snyggt mål på tilläggstid. 

Jag vet helt ärligt inte vad jag ska säga om den här matchen. Häcken kokade soppa på en spik och Mikkjal Thomassens lag gjorde det Mikkjal Thomassens lag har visat sig vara bäst på.