Njuter ännu av Djurgårdens guld - "Skönaste känslan"

Den ständige reserven blev till slut Djurgårdens etta. Tommi Vaiho, 31, minns tillbaka till ett år där han skrevs in i Blårändernas historieböcker och blickar framåt mot 2020.
– När domaren blåste i pipan… det var den skönaste känslan i mitt fotbollsliv. Allting bara släppte, säger den nyblivne tvåbarnspappan till FotbollDirekt.se.

Många rader har skrits om Djurgårdens succésäsong där Tommi Vaiho hör till en av de allra största hjältarna. PK Bråtveit värvades in för flera miljoner och var tilltänkt startman. Men han färgade inte i början på säsongen. Vaiho fick chansen och resten är en vacker historia för alla som håller på Djurgården.

För FD pratar han om året som varit, ett Djurgården med och utan Jesper Karlström, säsongsstarten med träningsläger i Sydafrika och möjligheterna att försvara guldet.

Om du tänker tillbaka till början på januari 2019. Hur minns du känslan i laget då och hur den utvecklade sig under året?
– Det blev positivt direkt i januari när vi fick in Kim (Bergstrand) och Tolle (Thomas Lagerlöf). Det kändes som en nystart med nya idéer. Sen gick det rätt så fort innan truppen visste vad de ville ha. Vi började med bra resultat redan i cupen. I premiären ledde vi med 2-0 men tappade till 2-2. Sen dess tycker jag att det bara varit en uppåtgående kurva. Säsongen bara flöt på, säger han till FotbollDirekt.se och minns tillbaka till den alldeles galna sista omgången och det euforiska firandet.

– Det var ju bara fantastiskt. När domaren blåste i pipan... det var den skönaste känslan i mitt fotbollsliv. Allting bara släppte. Sen var det en fin kväll och vecka med firanden med laget och supportrarna. Vi har jobbat hårt under året och nu kunde vi fira tillsammans. Det var fint. Firandet på Stadion var en fin upplevelse.

Har du firat med någon utlandsresa?
– Det passar sig inte med en tvåmånaders där hemma. Det har mest varit blöjbyten och att vara vaken om nätterna, säger han och skrattar.
– Nej, men jag har bara varit hemma med familjen och sen har jag gnuggat mycket med vår fystränare.

Nästa vecka startar Djurgården upp säsongen och i slutet på januari reser laget till Sydafrika på träningsläger.
– Det känns jätteroligt. Vi var ju där i Kapstaden 2018. En fantastisk stad där vi även hade tid att göra mycket aktiviteter utanför planen tillsammans. Vi var bland annat på utflykt till Robben Island. Det känns kanon att åka till Sydafrika igen. Det kanske blir lite mer träning den här gången, sist hade vi rätt mycket fritid. Men härligt att komma ned till värmen, god mat och fina förutsättningar att träna.

Jesper Karlströms kontrakt går ut på nyårsafton. En nyckelspelare som Bosse Andersson varit tydlig med att han vill ha kvar. Försöker du påverka honom att förlänga?
– Han är stor nog att ta egna beslut så det är ingen idé. Han vet själv vad han vill och förhoppningsvis leder det till att han stannar i Djurgården för han betyder ju mycket för klubben. Samtidigt har han gjort det så pass bra att han kanske vill prova lyckan utomlands om han får en chans. Är det någon som är värd det så är det han.

Hade det blivit tufft att ersätta honom?
– Det kommer det att bli. Men det kommer nog att ordna sig hur han än gör.

Men hur ser du på att ni kommer ha helt andra förväntningar på er nästa år?
– Så är det ju. Samtidigt så har vi lärt känna varandra ett år ytterligare och har utvecklat det spel som Kim och Tolle vill spela. Det ska vi fortsätta med nästa år och då kommer det bara att bli ännu bättre.

Tror att ni kan hota om guldet 2020?
– Vi har en rimlig chans att vara med i toppen, det tror jag absolut.