”Häcken kunde inte bry sig mindre om alla som inte vill att de ska vinna”
Det pratas så mycket om varför de “stora” lagens spelare och supportrar tycker det känns OK att Häcken vinner allsvenskan.
Och vi kan diskutera hur varenda nyhetsmediachef förbannar att guldet hamnar på Hisingen.
Men den allsvenska tävlingen handlar inte om vare sig varumärke, credd eller historia; du vinner för att du är bäst och i det mästerskapet har BK Häcken nått högre klass än någon annan.
Lite som Kalmar FF 2008 eller IFK Norrköping 2015 så har Häcken gått under radarn i guldkampen.
Det har egentligen inte handlat så mycket om huruvida lagen varit tillräckligt bra eller inte, snarare om att de andra röner så mycket större intresse.
De tre stora 08-lagen, IFK Göteborg och Malmö FF har stora supporterbaser och kan lägga sig som en blåval över sociala medier, i deras värld handlar allsvenskan bara om de lagen och inget annan.
Framförallt inte om BK Häcken.
Lite som om Brommapojkarna skulle vinna SM-guld.
Det svider för varenda supporter med hjärta i de stora lagen att deras lag INTE kan vinna, men hellre någon helt “ofarlig” än en tydlig antagonist.
Det är skönare med en lavett på kinden av lillebror som är 2 år, än en mental explosion orsakad av någon som du ogillat i evigheter.
Och vi ska inte låtsas som om nyhetsmedia älskar att Häcken är bäst.
Klubben må vara getingar, men det finns ingen buzz, det finns inget sting.
Intresset för AIK, Djurgården, Hammarby, IFK Göteborg och Malmö FF är enormt. Oftast när de ställs mot varandra men också var för sig.
Ska du ha läsning, lyssning, tittning som når höga höjder så vill redaktionen helst att någon av de här lagen tar SM-guld eller åtminstone tampas om ett.
Helst med varandra.
Den här säsongen blir det varken eller.
Självklart en och annan krönika om varför Häcken är så bra, i alla fall nu på slutet.
Givet en text om att Alexander Jeremejeff bajsbråkar, men mest för att han gör det med AIK:s John Guidetti. Det hade inte blivit samma fart i den debatten om Jeremejeff hamnat i polemik med någon i Varberg (eller om inte Guidetti varit Guidetti, ska sägas).
Men de pliktskyldiga Häcken-artiklarna åker snabbt hiss nedåt på de stora mediadrakarnas sajter, vilket är ett tecken på att alldeles för få bryr sig om att läsa dom.
När Discovery skulle belysa guldstriden med 6-7 omgångar och hotta upp den med en trailer så fanns inte ens Häcken med i en enda bildframe.
Det är som det är och inte mycket att göra någonting åt.
Media vet vad som drar – för det är förstås noga studerat och lätt att räkna på – och BK Häcken är Brommapojkarna i det sammanhanget; mellanmjölk.
Förhållandevis få blir särskilt lyckliga för att BK Häcken vinner, ingen blir direkt förbannad. Inte ens de som håller på IFK Göteborg.
Men Martin Eriksson, Per Mathias Högmo, Samuel Gustafson och alla andra i BK Häcken kunde inte bry sig mindre.
De finns inte där för att vinna något på en läktare eller äga utrymmet i spalterna.
Eriksson skulle hitta rätt när han byggde en trupp.
Högmo skulle skapa ett vinnande fotbollslag.
Och kapten Samuel Gustafsson behövde bära fram sina lagkamrater.
Alla har de varit överlägsna i allsvenskan i år.
Vad mer går det att begära än att vara bäst? Än att vinna det som det tävlas om?
Ingenting.
Malmö FF är förstås ett kapitel för sig 2022 – på tal om att vi skriver mycket mer om ett lag som kanske kan bli 7:a i år – men det är ju inte ett gäng nybörjare direkt.
Mot BK Häcken kändes de lite som en försynt kusin från landet.
Förvisso med i matchen, men ser vi till spelglädje, självförtroende, mod, fart och fantasi så var Häcken som en frisk fläkt jämfört med MFF.
Ett lag på väg mot SM-guld, ett annat som bara vill att säsongen ska ta slut.
Häcken har allsvenskans bästa mittfältstrio den här säsongen. Bröderna Samuel och Simon Gustafson tillsammans med Mikkel Rygaard. Där har vi grunden som byggt SM-guldet.
De har en klart underskattad försvarslinje med den ståtlige Johan Hammar och rutinerade norrmannen Even Hovland som nav.
Peter Abrahamsson med all du kan begära av en stabil målvakt.
Alexander Jeremejeff såklart, på väg mot en skyttekungatitel även om slutet av säsongen befläckats med både avföring och ett onödigt rött. Men nu har det mest handlat om Ibrahim Sadiq, som varit allsvenskans hetaste forward, efter fyra magra år i danska Nordsjälland.
Bland mycket annat och då bör vi även nämna Oscar Uddenäs fina vår, och Blair Turgotts roll som supersub.
Men framförallt har tränare Högmo byggt ett lag som fungerat bättre än något annat över en hel säsong.
Två förluster på 28 matcher.
Nu behöver Häcken en poäng på de två som återstår.
Sen är de svenska mästare.
Fans, TV-tittare och vi i mediapacket kan tyckas vad vi vill om det.
Men att vinna allsvenskan handlar om att vara bäst.
Ingenting annat.
Den här artikeln handlar om:
