Vill ni utmana IFK och MFF? Då krävs en jäkla fight

Det small till höger och det small till vänster. Det käftades om dittan och det käftades om dattan och när slutsignalen ljöd efter den dramatiska avslutningen stod två adrenalinstinna och uppumpade lag och blängde ilsket på varandra. Och de tittade båda två på sin värsta konkurrent till det allsvenska guldet.

Så som inledningen av årets Allsvenskan utvecklat sig visste vi på förhand att den tidiga seriefinalen faktiskt betydde mer än vad en ”seriefinal” i omgång sex brukar betyda. Elfsborg har bara vunnit en enda match, AIK svajar rejält och såväl Helsingborg som Häcken ser för skakiga ut för att kännas som några riktiga guldkandidater. IFK Göteborg och Malmö FF är seriens enda två lag som innan säsongen gjort anspråk på toppstriden och som sen dess bevisat att det inte bara varit prat.

Det var således dukat för en match där segraren skulle inkassera mer än bara tre poäng, segrande lag skulle skaffa sig ett psykologiskt övertag inför kommande månader och dessutom en vind i seglet som på väg mot returmötet i höst förmodligen inneburit någon poäng extra. Men naturligtvis slutade matchen oavgjort.

Orättvist? Ologiskt? Oförtjänt? Tre gånger nej kan jag tycka. Förvisso saknade inte Malmö FF chanser att punktera matchen i andra halvlek, men sett till matchens sista 20 minuter var kvitteringsmålet både väntat och rättvist. Och de som vill få duellen mellan Alvbåge och Pontus Jansson till frispark tycker jag borde tänka om. Scenerna efteråt, firandet i direkt anslutning till 1-1 var givetvis inte speciellt klädsamma för IFK Göteborg, men herregud, gliringar och salt i såren får man tåla på den här nivån.

När kvällen blev natt tror jag ändå Malmö var relativt nöjda med poängen,  insatsen men kanske framför allt med det jävlar anamma laget ytterligare en gång visat upp för kollegorna i toppen. Man har nu klarat av både AIK och IFK Göteborg på bortaplan och man har tagit sig därifrån med fyra poäng. På Friends var det Malmö som fick tre poäng med sig på övertid efter klart diskutabla domarbeslut tidigare i matchen, den här gången var det de själva som fick bita i det sura, gott så. Det som imponerat på mig mest i de här matcherna är dock att laget aldrig vikt ner sig trots spelmässiga svackor. Malmö känns ramstarka och det kommer krävas en helgjuten insats av motståndaren för att MFF ska kamma noll över 90 minuter i år.

IFK Göteborg har å sin sida den senaste tiden tvingats brottas med svidande kritik för sin spelstil. Aktiva som inaktiva spelare och ledare har varit ute och svingat mot att IFK:s sätt att spela fotboll är en fara för svensk fotbolls framtid och utveckling och att flera av lagets spelare snarare hör hemma i en UFC-bur än på en fotbollsplan. IFK Göteborg tycker jag parerat slagen utomordentligt. De har ingenting att be om ursäkt för och jag tror allt vad kritik heter rinner av dem när de tittar till tabellen.

Vad vi i alla fall kan konstatera är att vi i torsdags bevittnade två lag som med all säkerhet kommer vara med och slåss om guldet ända in i det berömda kaklet. I dessa lag finns så mycket karaktär och glöd att något annat känns som hittepå. Och jag tror samtliga lag som tänkt att göra anspråk på det guld som både Malmö FF och IFK Göteborg har i sikte igår insåg att de då behöver göra sig redo för en sju jäkla fight.