”Zlatan lärde oss att drömma – nu slöts cirkeln”

MALMÖ. Han hade kommit hem, han hade hållit presskonferens, han hade bokat Stortorget, han hade snackat.

Och så skulle han ju spela också.

Det vi fick se var en välspelad fiol världsstjärnor som med Zlatan som kapten malde ner ett vinterrostigt Malmö FF på en regnruskig swedbank-matta.

Och därför blev väl matchen inte så mycket att minnas egentligen.

“Zlatan” hade semester och jobbade gjorde istället superproffset “Ibrahimović”.
Ett litet leende vid målen, annars orubbligt fokus.
Stating the obvious men herregud vilken supervärldsforward han är i såna här matcher.

Lullar runt, slår en pass, tar ny position.
Rörlig men stillastående.
Går på djupet, möter, sticker.
Djuriskt stark.
Inga skott, inga dribblingar.
Bara massa kvalitet och världsklass.

Gnista och passion däremot, nja.
Det behövdes ju inte riktigt idag.

Och så gjorde han ju faktiskt mål också. Det är ju det han ska göra.
Ett mål som väl lite symboliserade matchen.
MFF-misstag + PSG-effektivitet = Då går det som det går.

Hans avslut var väl inte sådär “kliniskt” men alla mål är bra mål och med sitt 44:e Champions League-mål gick han upp på topp tio   målskyttar genom tiderna i Europacupen/Champions League.

Det är rätt stort.
Sex mål till och han är uppe på femteplats.
Genom tiderna. I Europa.
Det vore väl förbannat jädra stort.

Matchen var ju som den var med PSG-rull, PSG-mål, PSG-lull.
Men skit i det nu.

För det vi kommer att komma ihåg är hyllningarna från MFF-fansen.
Först vid uppläsningen av PSG-namnen innan matchen. Då var klacken snabb.
Edinson Cavani Buuu… – Zlatan Ibrahimović Jaaa – Angel Di Maria Buuu…

Och så när han blev utbytt.
Alla ställde sig upp.
Applåderade Malmösonen.
Då gick en varm bris genom arenan. Genom hjärtan.
Och så: “Super-Zlatan” – “Super-Zlatan”.
I det ögonblicket var allt i synk. Cirkeln slöts.

Detta var en dröm som gick i uppfyllelse.
Jag vet inte exakt vad för typ av dröm det var men en dröm var det.
När vi var mitt i den, mitt i sidledsspel och regnig utklassning så kändes det väl ärligt talat inte så stort som historieskrivandet om den känns.

Men att Zlatan Ibrahimović skulle bli en av världens bästa spelare, spela i ett av världens bästa lag, komma hem till Malmö och spela Champions League mot Malmö FF och dessutom göra mål kunde man inte drömma om när man såg honom stå och hålla bollen på foten nere vid hörnflaggan i Superettan.

Eller det fanns kanske en som gick och gjorde det.
Och är det något han har lärt oss så är det väl det.
Att drömma.

Joakim Österberg
ZlatanIbrahimovic.com